Petra

Japp, nu är det klart. Vi flyttar till Lilla Essingen den 27 februari. Eller ja, vi får tillgång till den då men jag har mycket med showen kommande månaderna så det blir väl flytt lite pö om pö.

Sista dagen på jobbet imorn. Kan inte fatta att det gått 1,5 år sen jag började där. Kommer sakna mina kära kollegor. Hur ska jag överleva utan Linda och Sara? Helen är också en klippa, men det är henne jag har vikat för så jag har inte träffat henne 5 dagar i veckan utan mer någon gång ibland. Får bli lite avfirande med en afterwork en annan fredag för imorn ska kära Sara ta ut lite komp på eftermiddagen så hon smiter lite tidigare och jag ska fika med Anna och sen afterworka och hänga hos en av Jockes traineekompisar.

Dansar vidare på mina små moln här hemma innan jag ska packa väskan inför morgondagen...

Visst är det jobbigt när det finns något som man så gärna vill ha, men som man kanske inte får?! Eller ja, en lägenhet får man ju inte direkt, man måste betala en himlans massa pengar för den, men ändå. Tänk, ett nytt hem, ett EGET hem där man kan göra precis vad man vill. Ett förråd där saker inte blir stulna (visst, det kan ju hända med lilla Essingen känns betydligt tryggare än Västergård i Södertälje).

Prutt och jag hoppas på att lägenheten vi (prutt) bjuder på ska bli vår och givetvis har vi börjat skissa lite alle redan på hur vi skulle kunna tänka oss att ha det i den där fina fina lägenheten.

Jocke satt och tittade på såna där öppna spisar som man inte har ved till, utan bioalkohol, och tittade på en hemsida där dom kostade runt 15 000 kr, vilket vi tycker är lite sådär i överkant. Och med detta konstaterat körde vi till JULA och K-RAUTA bara för att kolla hur dom såg ut i verkligheten och titta vad vi hittade, en öppen spis till betydligt bättre pris än dom där andra.



Och bara för att relatera till mitt förra inlägg så har jag nu varit och köpt en orchidée att ha i vårt sovrum. :)

För första gången i mitt snart 24-åriga liv har jag lyckats få en orchidé att blomma om, kan ni förstå?! Detta är nog så nära ett mirakel jag någonsin kommer att komma. Orchidéer är verkligen de finaste blommorna som finns, men i min värld är det bara gamla tanter som lyckas med konststycket att få dom att blomma om.

Prutts mormor har ett fönster helt fullpackat med orchidéer som blommor om flera gånger per år och jag frågar henne gång på gång vad hon gör för att få dom att blomma om och jag får det där svaret man inte vill ha

"Nej jag gör inget speciellt, ger dom en skvätt vatten då och då"

Jag har provat att vattna dom ofta, vattna dom sällan, vattna dom ibland, men lik förbannat vill dom inte blomma om. Men nu, nu verkar jag ha hittat ett fönster och en optimal vattning som gör att det där eländet faktiskt blommar om. Och en sak ska sägas, det är den första orchidén jag köpt i en blomsteraffär. Undrar om det har nåogon betydelse egentligen? Jag inbillar mig det iaf...

Visst är det mysigt med vinter, snö och is, men inte när mina fina svarta stövlar tar stryk. Saltet har ätit sig in i skinne och gjort dom alldeles fula framtill. Attans! Men prutt letade illa kvickt fram skoputsargrejerna och står i detta nu i köket och piffar till både mina stövlar och alla hans egna svarta skinnskor.

Sådär bra på att uppdatera. Men det hänger mycket på att jag vill ha foton med till inläggen, men jag är kass på att ta foton. Antingen har jag inte lagt över bilderna på datorn, vilket resulterar i att minneskortet är belastat till bristningsgränsen, eller så glömmer jag kameran hemma.

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Många bollar i luften. Många krokar men inget napp. Många knutar, men allt sitter ihop som ett enda virrvarr.

Lördagen den 10 januari var det traineeåterträff efter julen med mat och utgång i Södertälyeah. Det började med förrätt hemma hos oss, fortsatte med huvudrätt hos två andra och avslutades med efterrätt hemma hos en tredje person. Kvällens festligheter fortsatte på Hamnmagasinet och avrundades på Sibylla. En helt fantastiskt trevlig kväll!

Söndagen efter, dvs. den 11 januari, skulle jag och prutt ta oss till Sälen och möta upp min familj för att åka skidor en vecka. När vi, men hjälp av vår traineegranne, stökat hela lördagen insåg vi att packa var inte ens lönt att försöka hinna, men vi tänkte att vi skulle ju ändå inte ha så mycket med oss så det skulle vi hinna lite snabbt och enkelt på söndagsmorgonen innan tåget gick. Packa aldrig bakis och packa aldrig i panik. Jag höll på att glömma både skidglasögon och skidbyxor, sen höll jag på att inte få med mig alla grejer för jag packade allt i påsar då jag inte fick plats med allt i väskorna (packade inte så bra då jag hade total panik). Veckan i Sälen var inte helt prefket vädermässigt, men åååh så kul att träffa familjen och åka skidor. Tycker våra Sälensemestrar är det bästa på hela året, bättre än julafton!

Men nu är jag hemma, hemma i Södertälje. Och snart ska jag/vi förhoppningsvis flytta härifrån. När vi kom hem i söndags möttes vi av en liten lapp i vår brevlåda där det stod

" Hej! Det ser ut som om ert förråd är uppbrutet. MVH Städerskan"

Det är andra inbrottet på 2-3 månader, i VÅRT förråd. Förra gången blev vi inte av med något, men nu var det en hel del saker som försvunnit. Visserligen inget av värde i pengar, men i affektion. Och som prutt säger:

- Ska det vara så j*vla svårt att skilja på mitt och ditt?!

Så nu spanar vi lägenhet. Har bjudit på en 2:a. En superfin, fräsch nybyggd (nästan iaf, från 2006) lägenhet. Många letar lägenhet här uppe till förbannelse. Kan gå på 20-30 visningar innan dom hittar "rätt" lägenhet till det priset dom är beredda att betala. Det här är den första lägenheten vi kollat på och den bara skrek Petra och Jocke. Kan det vara så enkelt? Vi får hoppas det!