Uppladdning

Ikväll har jag laddat upp inför morgondagens BADASS med 5-kamp på Gröna Lund med några av dom finaste kollegorna i världen! Jag har ju en otrolig tävlingsinstinkt och vill till varje pris (nästan i alla fall) vinna. Utanför träningsvärlden försöker jag ge sken av att jag inte alls bryr mig om att vinna utan försöker intala alla att jag tycker att det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga. Så är det inte. Det viktigaste är inte att deltaga utan att vinna.
 
Ikväll var det inte jag som vann, jag kom bara trea. Anna som vann, ja hon vann överlägset. Jag önskar jag vore lite mindre tävlingsinriktad, men det är svårt att dra det ur mig efter att ha hållt på med konståkning på elitnivå i flera år.
 
Förra sommaren var jag och Jocke på Gröna Lund med ett annat par och då åkte vi "Insane" två gånger och de båda gångerna var olika varandra. Tydligen är den ena åkturen inte den andra lik. Jag och Anna tog oss en åktur, men dessvärre var det nog inte den "värsta" åkturen då det gick ganska lugnt till, men jag skrek ändå, precis som vanligt.
 
Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina kollegor och det är med sorg i hjärtat jag ibland säger högt för mig själv att det är skit att en delav dom slutat. Visst, livet har sina vägar att vandra, men det är alltid tråkigt när dom skiljs åt. Däremot är det otroligt roligt att alla är så måna om att hålla konstakten och det uppskattar jag!
 
Så med lite förlust i kroppen är jag nu revanschsugen och kommer köra järnet i morgon på BADASS. Först ska jag bara göra ett konståkningsprogram att visa upp på lördag på "Solnadagen"...
 

Gröna Lund är fint på kvällen!

Jag och farbror Staten

Nu har jag och fabror Staten haft ett litet samtal där han berättat för mig att jag är skyldig honom 1 108 svenska riksdaler. Många brukar jubla för att de får tillbaka en hel massa pengar runt midsommar. Jag jublar för att jagoch farbror Staten har kommit så bra överens och att jag haft väldigt roligt för dom pengarna som han inte lånat av mig under det gångna året.

Så var det med det!

Nya tallrikar

Jocke älskar matlagning och har snart varenda kokbok man kan komma över. Han har följt "Sveriges Mästerkock" nästintill slaviskt och börjar nu fundera på att vi måste ha nya tallrikar, några ljusa tallrikar. Jag tycker ju om att köpa såna saker så min hjärna började jobba stenhårt direkt.

I söndags var vi inne på Åhléns och då hade dom 20% på alla köksvaror. Jag gick förbi borden med Mateusporslin och fullkomligen dreglade. Jocke dreglade inte fullt lika mycket. Jag försökte med alla mina blickar att då honom låtas övertala att vi skulle köpa Mateustallrikar (den mindre mattallriken), men utan framgång. Jag försökte förespråka de vita tallrikarna med lite spetskant, men icke. Jocke vill ha fyrkantiga tallrikar, antingen kvadratiska eller rektangulära. Vi hittade en turkos/blå/grön färg som vi båda tyckte om väldigt mycket, men den är ju mörk och mörka tallrikar har vi redan.

Trtos att vi inte är överens om tallrikar är jag lite glad att Jocke stoppade mig för vi ska ju faktiskt spara pengar till resan i början av juni. Tur att man har en bättre hälft ibland.


Mattallriken med spets, visserligen i grönt, men...


Jag älskar den här färgkombinationen. Kanske skulle köpa vita mattallrikar, gröna skålar och rosa asietter...


Äntligen!

Nu äntligen har vi hittat ett soffbord som vi båda tycker om. Skam den som ger sig!

Jakten på möbler kan vara lång när man har så olika smak som jag och Jocke ändå har. Jag är inte så mycket för det där funktionella utan mer för att det ska vara fint. Jocke är såklart helt tvärtom.

Vi har bestämt oss för att vara så sparsamma vi bara kan (utan att vara snåla) fram tills vi åker till NY i juni. Jag låg mycket plus fram till för någon minut sen när jag bokade både flyg till och från Visby i sommar samt biljetter till Svansjön (Bounce-versionen) i december. Jag ledde "spartävlingen" mellan mig och Jocke, men nu ligger jag fetingefter. Som tur är har jag tre månadslöner kvar som jag kan försöka spara av. Enligt mitt huvud har jag egentligen bara boendet på Gotland kvar som en större utgift, sen är det bara "onödiga" saker jag kan lägga pengarna på.

Nu när jag ändå pratar om pengar är det en sak jag tänkt på ganska mycket och länge. Hur i hela friden har folk råd att renovera, resa och köpa dyra kläder och inredningdsprylar hela tiden? Visst, vi är väl inte några som snålar utan vi gör vad vi vill till vardags. Orkar vi inte laga mat en kväll går vi ut och äter. Vi bjuder in till större fester. Vi hakar på det mesta kul som händer. Är det så att alla andra avstår detta till förmån för att kunna resa, köpa dyra prylar och renovera? NEJ, min uppfattning är att de inte gör det utan de har något hemligt hål dom kan hämta pengar ur.

Visst, jag har många saker jag skulle vilja köpa både till mig själv och till hemmet, men jag är inte beredd att ge upp vardagslyxen. Jag är också en (enligt mig själv) givmild person som fullkomligen älskar att köpa presenter till andra. Det skulle jag inte heller vilja avstå till förmån för någon resa eller pryl då jag blir varm långt in i själen av att se personens ansiktsuttryck när han/hon öppnar presenten.

Min slutsats är att många faktiskt lånar pengar till resor, renoveringar, kläder, inredningsdetaljer... Ja, så måste det vara.


Soffbord från Newport som vi ÄNTLIGEN kommit överens om!


Myshelg i Västerås

Den här helgen har varit en bra helg. Hela lördagen spenderades i Västerås hos lillebror med familj.

Vi gick först en runda på stan. Jag hittade träningsjackan som min PT hade vid vårt pass i fredags så den turen levererade. Nu kan vi båda ha oranget linne OCH en lila/rosa/orange träningsjacka när vi snackar efter träningarna. Jocke hittade en supersnygg brun linnekavaj så jag antar att han också är nöjd med shoppingen. Efter mat, toalettbesök och shopping tog jag och Jocke tjejerna och körde till Maxi och handlade korv, godis och läsk. Jocke hade en plan om att göra pinnbröd med tjejerna. Det började bra med att dom blanade ihop degen tillsammans, men när vi kom till själva grillningen hade tjejerna inget tålamod så Jocke böev lämnad själv med alla pinnbröd.

Brorssonen Loke var lika söt som alltid och han la den tradtionella spyan på mina brallor så allt var som vanligt. Han käkar majskrokar på löpande band och ha kommit på hur man reser sig upp och plockar till sig sladdar och teknikprylar. Jag får så enormt mycket energi från denna lilla krabaten. Tänk när han blir lite äldre och åker till faster och sover över på riktigt. Mysigt!

På kvällen skulle jag och Jocke kolla på Melodifestivalen. Jag har inte sett någon deltävling utan tänkte gå direkt på finalen och vilken final. Jag somnade efter tredje bidraget och vaknade av att Jocke försiktigt väckte mig och sa "Petra, hon den där som du ska skulle vinna, hon vann". Jag vaknade till och såg Loreen jubla, gick och borstade tänderna och gick och la mig i sängen. Inte mycket till festival inte.


Jocke står och grillar korv och pinnbröd medan tjejerna rullar runt i leran


I väntan på renovering

Jag har flertalet gånger skrivit om mitt trängande behov av att göra om hemma. Lägenheten har sett likadan ut sen vi flyttade in för tre år sen. Vi har inte kommit mycket längre än sist jag skrev om det, men nu har vi i alla fall hittat två sängramar som vi ska välja bland. Vi har hittat en som är lite "äldre" till modellen och en som är stilren. Rent logiskt borde det vara så att jag vill ha den äldre modellen och Jocke den stilrena, men nu är det tvärtom och bara för det kan vi inte komma överens.

I väntan på att vi ska komma överens har jag beställt några kuddfodral från H&M Home. Tänker att något måste pigga upp lite nu när våren är på väg. Jag är så ohyggligt trött hela tiden och börjar fundera på om det är mitt Hb som spökar?! Jag får ju inte lämna blod för jag understiger gränsvärdet så det är inte helt orimligt att det kan bero på det. Jag har sovit precis hela helgen och inte tränat någonting, men ändå är jag trött.

Jag vägrar stoppa i mig en massa piller i form av vitaminer och tillskott. Jag får äta spenat varje dag. Tur att jag tycker om spenat. Blodpudding däremot, det tycker jag inte om.

Jag tror jag nämnt det tidigare, att vi letar alla möjliga möbler. Soffbord,matbordsgrupp, sängram, sängbord, byrå till sovrummet och en skänk till hallen. Jag har hittat ett superfint soffbord i form av en gammal koffert/kista, men den är så sablans dyr att frakta ner hit. Vet inte om jag tycker det är värt det. Sen har jag ju lovat mig själv att vara sparsam fram till dess att vi åker till NY så jag kan köpa det jag springer på och vill ha. Hmmm, hur ska jag göra? Äsch, jag slipper fundera för kistan är såld. Jag har hela tiden trott att Himlarum ligger i Örnsködsvik, men när jag går in och tittar nu så ligger det i Trosa, alltså inte alls långt från Stockholm. FAAAAN, att jag inte reserverade kistan. Nu får jag hålla utkik och maila snabbt som tusan nästa gång något liknande dyker upp.

Nu måste jag ta tag i dom här dammråttorna som flyger runt här hemma.


New York

Förra sommaren när jag fyllde år fick jag en fantastiskt fin present av Jocke, en resa till New York. Vi har skjutit på resan flera gånger, men nu ÄNTLIGEN har vi bokat resan.

Jag och Jocke har egentligen aldrig rest tillsammans. Jag tycker inte om sol och värme. Jag tycker inte om att titta på kultur och historia. Ja, alltså det är ju typ alla resor man kan göra. Det ska bli kul att få åka på en resa tillsammans, bara vi två.

Många av mina kompisar som har varit i New York har ett starkt modeintresse och längtar efter shoppingen. Jag längtar också efter shoppingen, men mer efter lite udda träningskläder och löparskor än chica klänningar och handväskor. Jag ser redan framför mig hur jag måste rensa bland mina vanliga kläder för att få plats med alla nya träningskläder.

Vi har börjat prata lite smått om vad vi vill se och uppleva när vi är där. Vi är väl inte riktigt på samma linje, ännu, men det kommer. Jag försöker övertala Jocke att gå med på en musikal, men han är inte så värst taggad. Det är synd att dom inte spelar hockey i juni. Det hade varit mycket lättare att enas om en aktivitet då.




Födelsedagsfirande

I helgen kommer hela familjen att samlas i Västerås då det är dags att fira födelsedagar. Eller ja, Adam kommer fattas oss, men annars är vi faktiskt allihop. Det är inte ofta det händer. Inte ens i julas var vi alla.

Just nu är jag inne i en liten depperiod och saknar min familj enormt mycket. 50 mil kan låta lite, men det är långt. Visst, det går att köra hem över helgen, men ofta har jag i vanlig ordning bokat upp mig hela helgerna. Det ska bli fantastiskt skönt att få krama om alla i helgen och mumsa på kakor och annat gott.

I enlighet med Lindhe-andan har jag ordnat en liten överraskning till lördagens firande. Jag älskar att överraska och ge bort saker. Jag älskar glädjen hos motparten. Jag tycker om att vara givmild både vad gäller materiella ting och omtanke. Jag bakar ofta kakor och tårtor och tar med mig på jobbet för att uppmärksamma mina kollegor som gör ett fantastiskt jobb. Jag vet att dom uppskattar det och då tycker jag att det är roligt att göra det. Som nu till alla hjärtans dag tänkte jag baka något gott och har bjudit in till fika i personalrummet vid lunchtid, mysigt!


Grattis i förskott önskar jag födelsedagsgrisarna som ska firas på lördag!


Magkatarr

Förra onsdagen, för en och en halv vecka sedan, var vi på middag hos en av Jockes kollegor och hans flickvän. Dom bjöd på god mat och trevligt sällskap, precis som alltid. När vi gick därifrån kom illamående över mig. Det kändes som jag skulle kräka precis vilken sekund som helst. Jocke sa att hans mage också körde lite, men det gick över väldigt snabbt. När vi kom hem tog det inte många minuter förrän allt jag ätit under dagen kom upp och spolades ner.

Jag sov i stort sett ingenting på hela natten då jag hade världens magknip. Illamående gick över i samma sekund som jag kräkte, men det gräsliga magknipet fanns kvar.

På torsdagen hade jag ordnat så jag kunde ta bilen till jobbet för att kunna gå på piloxing i Täby som min PT vickade på. Jag har längtat efter ett pass piloxing med henne sen hon slutade på SATS. Jag inbillade mig hela dagen att jag mådde bättre, men det gjorde jag inte. Jag fick ordna med vikarie i ishallen och meddela min PT att jag var tvungen att ställa in passet. Jag åkte hem efter jobbet och låg utslagen i soffan med magknip resten av kvällen.

Det är först ikväll som jag känner att min mage börjat lira lite som jag vill igen. Jag har avbokat ett helt gäng aktiviteter och försökt att inte jobba över. Jag har avstått alkohol och tränat lugnt. Jag, tillsammans med ett gäng kollegor, satte diagnosen magkatarr på mina bekymmer.

Jag är en person som inte kan vara lagom. Jag går in 150% i allting. Jag går upp tidigt på morgonen och tränar, jobbar och stressar minst 8 timmar, åker till ishallen och tränar alla glada barn och sen tränar jag på SATS. Sen är jag med på så många tjejmiddagar och sociala aktiviteter som det bara går och klarar inte av att sitta hemma i soffan och inte ha något att göra. Jag har höga krav på mig själv och vill vara bäst på/i allt. Mitt mål just nu är att bli verksamhetschef på någon av enheterna som drivs av företaget jag jobbar på och lägger därför väldigt mycket energi på jobbet. Jag har ett hemligt mål med min träning och kan inte ligga på latsidan. Jag har många tankar och idéer om hur jag skulle vilja att vår lägenhet inreds.

Ja, det har helt enkelt blivit för mycket även för mig. Jag tror faktiskt att jag är på gränsen till övermänsklig, men tydligen inte. Nu är utmaningen att inte köra på i 150 igen utan öka successivt så jag inte hamnar i samma läge med magen igen. Magen påverkar hela kroppen och inte kan man göra något åt det heller.

Simma lugnt!


Var rädd om er!


Minnen från förr

Många barn har haft lördagar som godisdagen. I min familj har vi alltid har fredagar som godisdag. Fredagar var också den dagen då hela familjen satt samlad i soffan vid tv:n och åt tillsammans.

Anledningen till att det blev fredagar var för att det alltid var bra familjeunderhållning på tv:n kl. 20.00.

Gladiatorerna och Fångarna På Fortet var de program som vi alla tyckte bäst om. Nu när Gladiatorerna äntligen kommit tillbaka i tv-rutan sitter jag som fastklistrad i soffan, men nu på lördagar. Jag känner mig som den där lilla Petra, som längtade till varenda fredag året runt. Nu på lördag ska jag på födelsedagsfest, men nästa lördag ska jag köpa likadant godis som vi hade när vi var små och lägga det i en stor glasskål och tänka på hur lyckligt lottad jag är som ändå hade något att se fram emot och längta efter.


En av två sorter som fanns i den stora glasskålen på fredagarna


Andra sortens godis som fanns i glasskålen


Barndom

Ikväll har jag varit på AW med några av mina barndomskompisar. Kompisar som jag lärt känna genom konståkningen.

När vi var små träffades vi varje sportlov och bakade. Vi kallade det för "Bakrutan" och bagarna hette Nisse, Misse och Pisse. Nisse var den som presenterade hela programmet och vi showade som om det var ett nutida "Leila bakar".

När vi bakat färdigt gjorde vi en slags hinderbana i ett rum med hjälp av garn som vi fäste överallt så det bildade ett spindelnät. Vi stod i ena änden av rummet och i den andra änden låg det en kaka på ett fat och en bandspelare på golvet. Den som lyckades ta sig över till andra sidan utan att nudda garnet fick kakan, men skulle också stänga av/sätta på musiken som spelades och sen krångla sig tillbaka i spindelnätet till ursprungspositionen. Sådär höll vi på tills dess att kakorna var slut. Musiken som spelades var Dirty Dancing och ikväll hörde vi en av låtarna som vi spelade och pausade om vartannat när vi var små.

För dig som har svårt att måla upp bilden av hinderbanan i huvudet kan du tänka på den här cellen i Fångarna på Fortet där det var laserstrålar på kors och tvärs i ett rum och nyckeln var i andra änden av rummet och deltagaren skulle ta sig dit genom alla laserstrålar utan att bryta kontakten i strålarna.

Jag har väldigt svårt att tro att mina barn kommer tillbringa sina sportlov med att baka kakor och göra hinderbanor av garn på sina lov. Dom kommer kräva skidåkning, datorspel, smartphones och annat sånt där som gör att barn inte lär sig att leka.

Nej tacka vet jag ljuva 90-talet, då lärde vi oss att leka och tusan vilken fantasi vi hade!


Apropå garn. Förra våren virkade jag små söta bakelser och gav bort till en kompis dotter.
Jag skulle vilja komma igång med virkningen igen då det är både kul och avslappnande.


Lantligt och romantiskt

I mitt huvud renoverar jag vår lägenhet varje dag, men i verkligheten händer ingenting.

Jag, som många andra, tycker om den lantliga och lite romantiska stilen. Däremot är jag inte helt inne på vitt vitt vitt som majoriteten av dom som tycker om lantligt och romantiskt. Jag vill gärna ha vita väggar, men gärna bryta av med en tapet på någon vägg. Alla rum behöver inte ha en fondvägg, men lite färg på väggarna är alltid trevligt. Jag tycker även om att blanda upp det gamla med lite andra stilar, men inte så det blir rörigt.

Jag och Jocke har väldigt olika stil. Vi bor i en nybyggd lägenhet vid vattnet och då är det såklart marint tema som gäller och det går absolut inte att ha några "gamla" saker i lägenheten. Ja alltså detta är ju enligt Jocke. Enligt mig kan man göra precis vad man vill med vilken lägenhet som helst. Bara för att vi bor i en ny lägenhet vid vattnet tycker jag att vi definitivt inte ska ha marint tema. Tråkigt och förutsägbart. Sen tycker jag inte att det är så fint heller.

När stilarna går isär så mycket är det svårt att få ihop det. En av mina tjejkompisar säger "Jag och min sambo köper ingen inrednig som inte båda tycker om, då får det vara istället". Jag kan hålla med om att det faktiskt är ett bra sätt att tänka för man vill trivas i sitt hem och längta hem, men vi har möbler från fyra olika lägenheter och då blir det att man tar vad man har och det mesta blir nödlösningar, nödlösningar som blir permanenta lösningar.

I mitt huvud har sovrummet största prioritet, men det är svårt. För att vi ska kunna köpa en bredare säng och den ska få plats måste vi köpa nya sängbord och ny förvaring. Allt ska passa ihop och vi ska hitta det vi vill ha.

Ja, vilka lyxproblem vi har här på vår lilla ö...


Vintersemester 2012

Hela förra veckan spenderades i Lindvallen, Sälen. Jag åkte skidor både på längden och tvären och saknade det minuten vi åkte därifrån.

Jag, lillebror och hans son Loke tog tåg och buss till Sälen för drygt en vecka sen. Lilla Loke är 7 månader och en helt exemplarisk liten kille. Han skrek knappt någonting. Han sov. Han åt. Han charmade ALLA.

I år vågade jag mig på att ta dom "avancerade" skidorna. Dom är tydligen hårdare än "medel" som jag haft tidigare och man skulle vara tvungen att jobba mer i åkningen. Ärligt talat kände jag ingen skillnad, men å andra sidan har jag vilat mig i form i 51 veckor så det var ju inte så konstigt.

Andra eftermiddagen var vi ute för att åka pulka med Loke. Jag tror att jag, mamma, pappa och lillebror var dom som tyckte det var roligast. Loke satt mest med en tom blick och och reagerade ingenting. Jag tror i och för sig att han var trött och orkade helt enkelt inte engagera sig.

På fredagskvällen var jag och Jocke på Saunavärlden i Experium. En helt fantastiskt skön miljö efter en aktiv vecka. Det fanns en pool, relaxrum, flera olika typer av bastu och alla var där för att slappna av och ta det lugnt. Jag somnade flera gånger om. Efter bastandet mötte vi upp resten för att äta hamburgare på sportbaren i Experium. Precis som under resan till Sälen skötte sig Loke hur bra som helst och charmade servitrisen. Medan vi smaskade i oss hamburgare smaskade Loke i sig smörgåsrån.

Veckan innehöll inte bara glädjeämnen utan även tråkigheter. Lillasysters hund Enzo blev blin i höstas och det har gått hur bra som helst och han har mått bra, fram till för några veckor sen. Mamma och pappa tyckte han gick in i saker mer än vanligt och verkade vinglig. Dom åkte till veterinären innan dom åkte till Sälen och fick då kortison utskrivet. Enzo blev inte bättre av kortisonet och förra veckan, under vår vistelse i Sälen, var syster liten tvungen att åka med Enzo till veterinären och avliva honom. Stackars söta lilla hund hade fått bekymmer med nerverna och dom tokade till det i huvudet på honom så han till slut bara låg och gnydde. Det lilla vilddjuret blev lite drygt 3,5 år och det har varit helt fantastiska år. Han har varit familjens lilla bebis och jag hade sån tur att när syster skaffade honom bodde jag hemma över sommaren och lärde känna honom så han kändes som en familjemedlem även för mig.

För er som inte har djur låter det säkert helt knasigt att man kan gråta floder och känna tomhet i hjärtat efter en liten hund, men djuren blir som en familjemedlem och blir ens bästa kompis som "lyssnar" oavsett hur man mår. Dom är alltid glada och kan pigga upp och trösta på ett sätt som ingen annan kan. Lilla Enzo, hoppas du har det bra där uppe himlen tillsammans med mormor, morfar och farmor. Dom tar säkert väl hand om dig!


Världens finaste Enzo <3


Rockaren Loke i tuppkam. Jag och syster liten tycker tydligen båda två att skitungen ska bli rockare!


2011/2012

Nyårsafton firades hemma tillsammans med Jockes bästa kompis hemifrån och hans flickvän. Vi lagade mat, spelade spel, spanade inredningstips och snicksnackade hela kvällen. Eller ja, fram till klockan 23.25 när jag kom på den briljanta idén att åka till Söder och möta upp med några av mina tjejkompisar och deras män. Jag hade lite strul med taxibeställning då jag snurrade till allt, men kl. 23.59 stod vi på Skanstullsbron tillsammans med mina tjejkompisar och deras män och ett gäng till och tittade på fyrverkierier och skålade i bubbel.

Under nyårsmiddagen skrev vi ner förväntningar inför/under 2012 och mål med/under 2012. Vi la ner pappret i separata kuvert med ens adress på. I slutet på 2012 kommer jag köpa frimärken och posta dessa kuvert och då är det upp till bevis om jag, och de övriga i sällskapet, lyckats införliva det vi trodde i början på året.

Den finaste nyårshälsningen jag fick var den från lilla Loke, genom bror min. Det var ett foto där Loke har på sig pälsmössan han fick av oss i julklapp.


Världens sötaste lilla Loke <3


Vita boden

Som ni vet är jag/vi på jakt efter diverse möbler. Vi har planer på att köpa in följande möbler:

sängram
sängbord
skänk till köket
byrå till sovrummet
soffbord
köksbord och stolar

Jocke kanske inte är helt överens med mig om detta, men jag försöker med en övertalningskampanj här hemma.

Jag tycker det är fantastiskt bra om man kan hitta lite möbler på t ex Blocket och göra om dom till sitt eget. Med anledning av detta tittar jag in på Blocket.se ibland. Idag snubblade jag över ett fantastiskt fins soffbord, men det var dessvärre för högt för vår soffa och inte har vi plats till det någon annanstans i lägenheten. Bordet var målat av en kvinna som har en liten friggebod i Märsta som heter "Vita boden". Jag spanade in några foton på facebook och hon har helt fantastiskt fina möbler. Dessvärre har hon lite knasiga öppettider, men jag ska försöka ta mig dit någon måndag innan kl. 19.


Det fantastiskt fina soffbordet som var sisådär 10 cm för högt


Julen 2011

Så var julen över. Alla förberedelser, all tid jag lagt ner på att omsorgsfullt välja julklappar, försvann på bara några timmar. All tid mamma lagt ner på att förbereda all mat försvann också på bara några timmar. Å andra sidan är den ju så julen är, mysig och intensiv.

I år blev det en bilfärd till Oskarshamn den 23:e för att fira julafton tillsammans med Jockes familj den 24:e. Den 25:e bar det av mot Osby för lite häng med fina kompisar. Julafton i Osby firades den 26:e. Den 27:e tog jag och Jocke bilen till Malmö och den 28:e bar det av hemåt igen.

Jag fick många fina och användbara julklappar och hoppas alla blev nöjda med det dom fick av mig och Jocke. Jag som älskar presenter tycker det är fantastiskt kul att vi har en julafton kvar då Jockes syster och hennes sambo inte var med på julafton utan kommer första nästa vecka. Wihooo!

Lördagskväll

Idag har varit en produktiv dag. Jag började i ishallen i Solna kl. 08-11. Efter det tog jag mig till nästa ishall i Bromma för att titta på våra duktiga Solnaåkare när dom tävlar elitserien. En av "våra" killar var i en klass för sig, trots att fanns fler killar som tävlade i samma klass. Helt upprymd begav jag mig till stadsbiblioteket för att låna litteratur till min examinationsuppgift som ska vara inne den 9 december. En snabbis hemma där jag tog en powernap innan nästa runda till ishallen i Bromma för att spana in en av tjejerna hemifrån Osby som också tävlade.

Nu sitter jag i soffan och pluggar, äter sushi och tittar på "Så mycket bättre".


Min härliga (ensamma) lördagskväll


Julklappar

Helgen som var ställde jag och Jocke till med adventshäng på lördagen. Vi hade bakat saffransbiscotti, rocky road, fransk kola och mycket mer och sen stod självklart glögg på värmning hela kvällen.

Som ni redan vet letar jag anledningar att ställa till med festligheter och det är så fantastikst kul när man förberett en hel dag och gästerna tycker det är trevligt och gott. Mina vänner är dom bästa, bara så ni vet (även ni som inte hade möjlighet att vara med denna kväll)!

Nyttiga november är över för det här året och jag får åter äta godis och annat gott, men jag är faktiskt inte särskilt sugen. Jag har ätit 5 bitar rocky road, bara för att jag får, och mår illa. Vad snabbt kroppen vänjer sig av med saker. Jag ska verkligen försöka hålla på att inte äta och dricka onyttigt bara för att utan det ska finnas en ordentlig anledning.

Ni som känner mig vet att jag brukar vara färdig med julklapparna innan den 1:a december. I år är det annorlunda. Jag har mer än hälften av klapparna kvar och börjar känna mig stressad för att jag inte vet vad jag ska köpa. Om jag vetat vad jag skulle köpa, men inte köpt det hade det varit en helt annan sak.


Nej Ronja, ingen av dom här klapparna är till dig :)


Julstök

Eller jag kanske inte kan kalla det julstök, men i alla fall adventsstök.

På lördag ska vi fira att julen snart är här och det gör vi genom att ställa tillmed partaj. Jag tar varenda chans jag får till att fira då jag tycker det är jättekul att ställa till med galej. Det enda som nu börjar bli lite jobbigt är att vi har så höga förväntningar på kvällen och tror att alla andra också har det och måste överträffa oss själva varje gång. Det är svårt att överträffa sig själv varje gång, men jag börjar inse att det lätt skulle räcka att bjuda på chips, lösgodis och sprit så skulle alla tycka att det var fullt tillräckligt. Men så har jag en förkärlek till att baka och Jocke till att laga mat och det är ju en halvjobbig kombination då vi har så mycket idéer båda två på vad som ska bjudas på.

Ikväll har jag gjort Leilas "Rocky road" och saffransskorpor. Superenkelt och förhoppningsvis smarrigt. Då jag är trött som en gnu orkade jag inte ta några egna foto på spektaklet så ni får hålla tillgodo med bilderna nedan för att fresta er lite.


Smarriga Rocky Road


Mina saffransskorpor fick inte en lika fin burk, men jag hoppas dom är minst lika goda


Favorit i repris

När jag ska göra middag själv tar jag antingen en macka, gör pannkakor eller äter lite sallad. Igår gjorde jag en förenklad variant av tonfisksallad och det var så gott att jag gjorde det även ikväll.


Ägg är underskattat!


Tidigare inlägg
RSS 2.0