Påsken

Påsken i år har inte varit som den brukar. Jag och Jocke har varit kvar i Stockholm, utan besök, utan vänner. För så är det faktiskt när man inte är kompis med en endaste "riktig" stockholmare, alla åker hemhem och gör man inte det själv också blir man kvar själv i stora huvudstaden. Å andra sidan har jag och Jocke haft varandra.

Efter torsdagens möhippa vaknade jag upp vid 08.30 på långfredagen och kände mig, trots det hårda träningspasset Nordic Militayr Training, redo för träning. Jag drog med mig Jocke upp ur sängen och vi förberedde oss för bodypump på Odenplan kl. 10.00. Vi (läs: Jocke) tog oss igenom passet och som belöning köpte vi varsin glass på väg hem, dock gick vi faktiskt hela vägen hem. När vi kom hem duschade vi, åt lite och körde och handlade. Efter det pumpade vi däcken på cyklarna och cyklade till Liljeholmen och hängde på bryggan i det nybyggda området. Hur schysst som helst.

När klockan ringde på lördagen ringde den för att vi skulle på crosstraining på Fridhemsplan kl. 10.30. Jocke kände sig lite sliten efter fredagens träning så jag fick träna själv. Efter träningen tog vi en tur till Sickla köpkvarter. Vi lämnade in vår (läs: Jockes) Kitchenaid för lagning och då fanns det såklart ingen anledning att inte utforska alla andra butiker när vi ändå var där. Jag hittade en superfin klänning från Tommy Hilfiger, en fin kjol från VILA och en söt blus från VILA. Jag som inte skulle köpa nåt. När vi kom hem ställde vi bilen, hämtade varsin tröja och gick till Mälarpaviljongen för mat och vin. Året första glas rosé, mums! Hur mysigt det än är att sitta ute och bara mysa så blir det ganska kallt efter ett tag så vi tog oss till Vampire Lounge på Söder. Vilka drinkar! Många av mina vänner har pratat om det här stället, men jag har aldrig riktigt fattat grejen, men det gör jag definitivt nu.

Söndagen innebar piloxing på S:t Eriksbron med Magdalena. Hon är en helt fantastisk intrsuktör som har energi för alla på hela klassen. Piloxing är ett pass som jag nog aldrig kommer kunna tröttna på. Trots att jag är helt slut efter 55 minuter vill jag inte att det ska ta slut. Efter passet frågade Magdalena mig om jag funderat på att gå utbildningen nu i vår/sommar. Jag visste inte att det var någon utbildning, men jag kan ju inte sticka under stol med att jag skulle kunna tänka mig att bli instruktör i det, och bodypump. Magdalena är tydligen involverad i höstens utbildning så det är inte omöjligt att jag går då. Problemet som uppstår efter det är att jag måste gå SAFEutbildning för att få instruera på SATS och det vet jag inte om jag är beredd att betala. Äsch, vi får se vad det blir, det är ju inte ens sommar ännu.

I måndags gick vi på bodypump igen och jag känner mig ganska nöjd med mig själv för Jocke tycker faktiskt att det är roligt och börjar iaf fundera på att köpa kort på SATS. Tänk vad kul att kunna träna ihop! Det var inte bara bodypump vi bockade av den dagen utan vi tog oss till Ensta Krog i Täby för en löptur. Jag har, som ni säkert vet, kört rehab för mitt ena knä sen augusti förra året. Nu är det dags att börja belasta på riktigt genom att springa. Jag ska springa på mjukt underlag och korta sträckor. Kändes nästan löjligt att bara springa 1 km, men är det rehab så är det. Vi kommer nog ta oss dit fler helger för vilka fina spår det fanns.

Den här veckan har efter påskens långa ledighet känt helt konstig. Imorn är det fredag, igen, och då kommer mamma och pappa och hälsar på. Även små voffarna följer med, mysigt.


Möhippa

I torsdags var en konstig dag på jobbet. Vi började med rehabmöte på förmiddagen och efter det gick jag och arbetsterapeutkollegan Marie och gjorde några sista inköp till stundade möhippa. Hela torsdagskvällen bakade jag muffins och fixade med snittar, men ändå var det lite som saknades. Lite ballonger, serpentiner, present och kort, bubbel och frukt.

När jag och Marie efter många om och men lyckats inhandla allt vi behövde, och tvättkorg på Claes Ohlson som var vårt svepskäl, tog vi kassarna och gick tillbaka till jobbet. Vem lyckas vi springa på då? Jodå, Anna, tjejen som vi ska ha möhippa för. Som tur var hade Marie köpt lite påskpresenter till oss kollegor och jag hade lagt det mesta av det vi handlat i tvättkorgen, så det blev inte helt uppenbart för Anna vad vi höll på med.

Vi fixade snittar och la på galsyr med strössel på muffinsen, pyntade konferensrummet, skar frukt, samlade ihop sjuksköterskorna som var i tjänst. Två an sköterskorna ringde på Anna för att påkalla hennes hjälp till ett iscensatt fall vid hissarna. Jag hör, inifrån konferensrummet, hur systrarna säger "det här ser inte bra ut", "har du gjort dig illa?", "vi måste nog hämta den mobila lyften" och efter ytterligare några meningar öppnar vi dörren in till konferensrummet och förklarar Anna kidnappad. Hennes min när vi säger det och visar konferensrummet är obetalbar och går inte att återge ens om jag försökte. Hon förstod verkligen ingenting. Vi drack bubbel, åt muffins, åt snittar och chitchattade en bra stund för att sen be henne byta om till träningskläder. Som tur var hade jag lyckats få min och Annas PT att "boka" träning med oss, utomhus, så hon skulle vara redo för det vi bokat in till henne.

Vi tog tåget in till stan, tunnelbanan till Zinkensdamm och en promenad till Tantolunden. Där väntade en instruktör och ett pass av Nordic Military Training. Det var nåt helt fantastiskt roligt , och jobbigt. Vi hade väldigt roligt och Anna verkade uppskatta det, även om hon kanske inte uppskattade träningsvärken hon fick riktigt lika mycket.

Vi gick till SATS Hornstull för att duscha och basta. Efter det tog vi oss till Mississippi Inn för middag. Vilket mysigt ställe. Vi åt god mat och drack gott några timmar för att sen ge oss av hemåt.

Hade jag själv varit den som blivit kidnappad hade jag uppskattat det vi gjorde mycket mer än att bli utklädd, nersupen och skickad på pinsamma uppdrag. Hoppas att Anna är av samma uppfattning, annars har vi misslyckats helt fullkomligt.


Instruktören ger oss hemläxa, som han så fint uttrycker det


1. Sätt fingertopparna i marken


2. Sätt tårna i marken


3. Lyft nu upp hela dig själv, raklång


Ett helt omöjligt uppdrag så jag tar hjälp av min kollega


Var kan den vara?

Idag har jag förlagt min plånbok. Jag är ju helt hopplös! Det senaste året har jag förlagt och slarvat bort så mycket saker att jag inte ens själv kan fatta det.

I morse satt jag och skrev in kvittona som låg i plånboken i mobilen. Till lunchen hade jag med den till Ica Metro. På lunchen la jag plånboken på bordet tillsammans med mina bananer och en avokado. Avokadon och bananerna la jag på skrivbordet, men plånboken? Ingen aning.

Jag märkte att den var borta först när jag kom till SATS och skulle logga in mig.


Min tiger är borta!


Student

Jag har alltid sagt att det är så bra med mitt jobb för jag kan inte ta det med mig hem. Just nu önskar jag att jag faktiskt skulle kunna ta jobbet med mig hem. Då skulle jag ha en chans att hinna tvätta mina smutsiga kläder, stryka mina rena kläder, titta på mina tv-serier samtidigt som jag sitter vid datorn och jobbar.

Idag har varit en konstig dag. Jag kom till jobbet, blev ett hastigt insatt samordnarmöte som drog ut på tiden, jag gjorde ett par rehabinsatser för att sen sätta mig på buss/tåg till KI i Huddinge för handledarmöte. Vi ska ha två arbetsterapeutstudenter i maj. "Mina" sjukgymnaster har haft studenter i två omgångar och jag har varit lagom avundsjuk. Jag tycker det är kul att dela med mig så mycket jag bara kan. Dagens handledarträff inspirerade mig väldigt mycket. Jag har faktiskt anmält mig till en fristående kurs på KI till hösten som handlar just om att handleda studenter i VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Dessvärre är den på dagtid så jag måste försöka övertala chefen att få gå på arbetstid och påvisa hur mycket verksamheten vinner på att jag går utbildningen.

Och vad för studerande mer med sig? Mer än kunskap. Jo, rabatt både på SL och SATS. Yes!

Det spelar ingen roll...

...jag räcker ändå aldrig till. Det spelar ingen roll hur många stycken man själv sliter sig i, man räcker inte till. Jag har försökt klona mig de senaste veckorna, men dessvärre utan framgång. Jag är mitt uppe i sommarplaneringen i mitt samordneri och det tar mer än dom 25% som är avsett. Som tur är har jag faktiskt ett ganska högt tempo när jag jobbar, vilket underlättar enormt, men det är inte tillräckligt.

Jag var på Piloxing idag igen. Det är verkligen ett pass jag aldrig någonsin kommer att tröttna på. Känns helt fantastiskt.

Jag gav mig på en omelett ikväll, men den blev ju helst misslyckad och nästintill oätlig. Jag kan verkligen inte laga mat utan recept, det är bevisat en gång för alla. Det är roligare att baka för det går knappt att misslyckas med. Apropå baka gjorde Jocke minidammsugare i söndags som jag hade med mig till jobbet igår. Jag var på lunchmöte igår och därmed glömde jag ställa fram dom till kollegorna, men idag kom jag minsann ihåg dom. Jag skulle hälsa Jocke att dom rosa och dom gröna var precis lika goda och att dom var fina och smarriga. Han är rolig han, min Jocke. Ibland ska han pochera ägg mitt inatten och ibland ska han baka, haha.


Jocke bakar dammsugare och jag virkar, undrar vilka som är godast?
Kanske beror på vem som får dom...


Premiärgrillning

Det blev middag hos oss med vin, bubbel och öl i lördags. Det var jag, Jocke, Jockes ena kollega och hans kompis. Efter middagen tog vi oss till Monks i Gamla Stan för att dricka öl. Grabbarna tyckte nog att det var superkul med alla ölsorter som fanns, men jag som inte dricker öl hade inte lika stora valmöjligheter.

- Har ni någon cider?

- Ja, vi har en sort...

Visserligen såg cidern ut som öl så man skulle lätt kunna tro att jag var precis så social som jag trodde att jag var.

Igår var det helt fantastiskt väder, trots blåsten. Jag vaknade vid klockan 07.30 och hade väldiga bekymmer då jag inte kunde somna om. Klockan 09.30 kunde jag inte längre ligga kvar i sängen och vända och vrida på mig när jag såg hur fint väder det var ute genom persiennerna i sovrummet. Jag steg upp, plockade efter lördagens aktiviteter och gjorde mig i ordning samtidigt som jag väntade på att segproppen Jocke skulle vakna till liv. Efter ett par timmar lyckades han ta sig ur sängen. Vi tog oss till Hagaparken för en promenad i solskenet. Jag fick span på dom där äckliga ankorna som jag är helt livrädd för och mådde genast lite sämre. Jag vet inte vad det är, men trots att ankorna är ganska fina väcker dom någon märklig känsla inom mig, en dålig känsla. Vi åt lunch på Fjärilshuset för att sedan bege oss till Barkarby för lite shopping. När vi gick runt där blev jag sugen både på glass och grillad korv. Vi köpte oss en glass och bestämde att middagen för dagen skulle bli grillad korv med bröd.

Innan det var dags för årets premiärgrillning gick jag och Emma en långpromenad längs Södra och Norra Mälarstrand på 1,5 timme. Efter så mycket promenerande i mina nya converseskor har jag nu fått blåsor lite här och var på mina stackars fötter.

Ögonen börjar bli trötta och grusiga här hemma i tv-soffan så jag tror nog att det är bäst för ögonen att få vila lite.


Åååh, vad jag längtar till sommaren och alla små utflykter man kan göra


Jag känner mig cool

Igår var det dags för fredagspub på jobbet. Kul att göra något tillsammans! Det blev inte lika sent som sist, men det var minst lika trevligt.

Idag har jag gjort nåt jag aldrig gjort tidigare, nämligen varit på på jobbet. Senaste månaden har känts som om jag haft små kryp i magen som river och sliter i det som finns där inne. Jag har haft ångest nästan varje dag jag gått till jobbet för jag redan innan vet att jag inte kommer hinna med det jag behöver, inte ens det jag måste, allra minst det jag faktiskt vill. Jag vet inte om dagens insats kommer att göra sig synlig på måndag, men jag har i alla fall gjort ett försök till att stilla magen. Stillade magen på ett sätt gjorde jag för igår hann jag inte äta min mat jag hade med mig, så den åt jag idag istället tillsammans med fina Anna som jobbade idag.

Vilket fantastiskt fint väder det är ute idag, det är vi nog alla överens om. Det vi däremot kanske inte är överens om är att jag blir mer sugen på att köra bil när det är sånt här väder än att gå ut och gå en promenad. Att köra bil i solsken är bland det bästa som finns, då känner jag mig cool, haha.


Nästan så jag blir lite sugen på att städa, men vilken tur att vi har alldeles nystädat så jag slipper skrida tilll verket


Tjejmiddag

Idag slutade jag för en gångs skull i tid på jobbet. Jag åkte hemåt och på vägen hämtade jag upp våra mattor som varit på tvätt. Jag dumpade mattorna hemma och begav mig sen mot Skanstull för tjejmiddag. Effektiv som jag är hann jag med att plocka upp mina skor, som klackats om, hos skomakaren på vägen.

Tjejmiddagarna är alltid lika trevliga. Vi är ett gäng på åtta tjejer som ses första onsdagen i varje månad och äter middag hos varandra. Ibland träffas vi mellan middagarna och ibland inte. Jag har träffat några av tjejerna mellan mars och aprils middag, men inte alla, så det fanns mycket att uppdatera sig om. Inte minst lägenheten vi var i. Det var 1 år sen vi var hemma hos Rebecca och jisses vad mycket det hänt. Sist vi var där hade hon och hennes sambo precis köpt lägenheten och nu har dom gjort den så mysig och trivsam.

Vilka fina kompisar jag har när jag tänker efter. Dom finns verkligen där i vått och torrt, mina tjejer. Dom är som en extrafamilj när jag har så långt hem till min familj. Det känns skönt att veta att jag har dom och jag tror att det känns skönt för dom där hemma att veta att det finns folk som tar hand om mig här uppe.

Jocke sitter och jobbar vid datorn, men jag tänkte lägga huvudet på kudden och fundera på om jag faktiskt borde ringa en frisör imorn för klippning då jag inte klippt mig sen juni förra året.


Supergod mat bjöds det på, som alltid!


Piloxing

Idag var jag på Piloxing, igen. Jag har inte varit på något sånt pass sen i onsdags förra veckan och jag har saknat det så! Idag var det en ny release, men jag fick höra att vi skulle köra den gamla releasen. Samtidigt som det är kul med nya grejer kände jag ordenligt vemod då jag verkligen älskar den releasen som har varit. Hur som helst, det blev den nya releasen och den var superkul. Just i Piloxing märker jag hur pass mycket inverkan musiken har. Jag vill gärna ha hög musik med mycket bas när jag tränar, det får mig att ge det där lilla extra. I Piloxing är det kombinationen av superbra musik och träningsformen som får mig att go totally nuts.

Då Piloxing är en kombination av pilates och box finns det ett par särskilda handskar man kan använda. Då jag tycker att det är roligare att shoppa träningskläder än vanliga kläder har jag givetvis köpt ett par handskar. Jag känner mig faktiskt fantastiskt cool när jag står där och boxar och slänger med armarna.

Ikväll har vi (eller ja, Jocke) gjort en av landskapsrätterna ur Ica:s kokbok med liknande namn. Det blev rotfruktsgratäng med älgskav, från Hälsingland. Det var supergott och perfekt matlådemat!


Piloxinghandskar, ett måste för att känna sig riktigt cool och stark


Magsår

Förra året var det Stockholm Ice på självaste långfredagen och jag hade sedan länge bokat biljetter hem till Skåne så jag missade den stora showen. I år däremot marknadsfördes showen tidigare och jag hade möjlighet att titta. I lördags var det dags. På det stora hela var det en bra show, men några nummer var faktiskt inte alls särskilt bra och de framfördes av bland annat av en av våra svenska killar och självaste europamästarinnan Sara Meier. Våra duktiga Solnaåkare var med och öppnade själva spektaklet i en pre-show, häftigt!

I fredags hade jag en riktig skitdag på jobbet. Idag hade jag också en skitdag på jobbet. Om jag får gissa så skulle jag gissa att även morgondagen kommer att vara en skitdag. Med skitdag menar jag att det inte finns tid att ens gå att kissa och ändå hinner jag inte ens hälften av det jag planerat. Just nu är det mycket rehabinsatser från mitt håll, samtidigt som sommarsemestern ska planeras och bemannas. Jag har ständigt ont i magen och känner mig stressad inombords. Jag har fått tillbaka mitt mjälleksem i hårbotten och det har ploppat upp fullt med finnar i ansiktet. Eller ja, fullt kanske var att ta i, men jag har ständigt ett par tre finnar som lyser rött i ansiktet.

Med anledning av att jag jobbar mycket blir hemmet lidande. Det är knappt att jag själv vill sätta ner fötterna. Dammigt, grusigt, post överallt, obäddat, full tvättkorg, inga rena träningskläder, blommorna dör för jag hinner inte vattna. Ja det tar liksom aldrig slut. Det är inte ens att jag längtar till ledighet för jag vet att listan med "att-göra" bara växer och växer på jobbet även om jag inte är där. Jag ska försöka mig på att göra om det jag gjorde i fredags, att stiga upp kl. 05.10 och åka till jobbet. Lugnet på morgonen innan klockan 8 är obetalbart. Den absolut bästa tiden att få saker och ting gjorda på jobbet.

Jag fick avboka kvällens träning för att sitta med schemat inför sommarens semester. Det gör ont i mig varje gång jag tvingas avboka träning pga tidsbrist. Imorn kommer jag kunna köra Piloxing, men på onsdag är det tjejmiddag så då blir det ingen träning. På torsdag blir det Crosstraining och på fredag är det fredagspub på jobbet, som jag är ansvarig för, så då blir det inte heller någon träning. På lördag är planen att jag ska prova på SATS nya träningsform Parkour, spännande! På söndag är det oklart då jag har planer på att gå ut på lördag, men om ingen hänger på kan jag köra bodypump som jag ställde in ikväll.

Fint väder är det inte heller, skit!


RSS 2.0