Äntligen höst

Hösten är på många sätt en bra årstid. Många tycker det är tråkigt med kylan som börjar komma så man måste bylsa på sig tjock jacka, vantar, mössa och halsduk. Kanske också ett par lite varmare skor. Sen är det ju det där med regnet som många tycker är jobbigt. Jag tycker det är mysigt med regn. Oavsett om jag är ute eller inne. Är jag ute vill jag nästan bli lite extra blöt för jag vet att när jag kommer hem kan jag bara ta av mig alla blöta kläder, ta på mig mjukiskläder och sätta mig i soffan under en filt och titta på tv.

Kylan tycker jag också om, för jag tycker det är mysigt att få klä på sig lite extra. Men kanske kommer kärleken till kylan från min tid i ishallen? Har varit i ishallen året om från två års ålder. Men till skillnad från hösten så har jag inte klätt på mig lika mycket i ishallen. Snarare klätt av mig. Tränat i linne. Kanske därför jag är lite härdad? Men oavsett hur härdad jag än är kommer jag nog alltid att frysa om fötterna. Vilken tur att Jocke har varma lår så jag kan smyga in mina små fossingar mellan dom och värma mig.

Tända ljus. På hösten älskar jag att tända ljus. Och det blir mörkt tidigt så man kan börja mysa redan när man kommer hem från jobbet. Men att mysa ensam är något jag inte skulle uppmuntra någon att göra, det är så tråkigt. Sitta och mysa ensam får en bara att tänka på alla som faktiskt har någon att mysa med. Hur man kan sitta där tillsammans under filten, titta på en film och bara luta sig mot varandra. Jag har ingen att luta mig mot. Dom gröna kuddarna börjar bli platta efter allt kramande och soffan är mer nedsutten i mitten än på någon av dom andra ändarna för varför sätta sig i ena kanten när man har hela soffan för sig själv? Okej, HELA kanske var att ta i med tanke på storleken på vår soffa, men i alla fall.

På hösten börjar man fundera på julklappar. Vad ska man köpa till den, och till den och till den? Jag har inhandlat och slagit in min första julklapp. Men någon etikett har jag inte klistrat på ännu. Måste leta upp dom där hemma. Och kan du tänka dig syster, det är till DIG som den första julklappen är.

Min syster har alltid fått lite ont i magen innan jul. Julklappar är en av de bästa sakerna hon vet. Alltid, sen hon lärde sig gå, har hon letat i alla skrymslen och vrår hemma i huset i Osby efter julklappar som är till henne. Samtidigt som hon inte har velat veta vad som är i klapparna har hon velat smygtitta, lite. Därför är det extra roligt att köpa julklappar till henne för hon är fortfarande som ett litet barn när hon river upp klapparna. Snabbt ska det gå. Mamma och pappa är det kul att köpa julklappar till för dom har gett så mycket till mig under min uppväxt, inom alla områden, och det är kul att kunna ge tillbaka lite. Och lillebror är alltid så tacksam, därför är det kul att ge julklappar till honom. Prutt däremot, där är det svårt. Vad ger man till en person som redan har allt han behöver? Och som köper allt han vill ha? Därför har vi i år bestämt att vi åker på ett mysigt julbord med övernattning tillsammans med ett annat par. Det får bli vår julklapp till varandra. Men i år ska vi fira julafton den 24:e med hans familj och julafton den 26:e med min familj och då kan jag ju inte komma tomhänt. Därför måste jag ändå fliura ut någon bra liten julklapp att ge honom.

Och medan jag fortsätter filura ut en julklapp ska jag fortsätta jobba...


Sidenmålning

Jag har precis beställt grejer till sidenmålning. Vi ska testa det på jobbet. Jag har aldrig någonsin ens sett någon göra det så jag har ingen aning om hur man gör. Tror kvinnan jag beställde av märkte det. Eller just ja, jag sa ju till henne att jag aldrig gjort det men fått i uppdrag att beställa grejer så jag bad henne om en hel del hjälp.

Jag beställde sjalar, slipsar, ramar, salt, penslar, färg och stift. Inte en aning om hur jag ska använda det, men det löser sig nog. Jag är inte den som är den, jag tar mig an det och gör mitt bästa.

Jocke har fortfarande inte fått något slutdatum i Tyskland. Jobbigt. För i vevan när han eventuellt ska komma hem måste bilen hämtas i Oskarshamn så Jocke kan ta sig till och från jobbet. Men OM han kommer hem dem 21/11, som det ser ut just nu, är det bara 25 dagar kvar tills prutt kommer hem. Men det är 25 dagar för mycket! Åååh vad 3 månader är länge.

Hade planer på att springa en runda med Emma igår, men trots min envishet var jag tvungen att avboka för näsan bara rann och halsen var helt tjock. Men idag är det bättre så idag blir det dansaerobic på St Eriksbron.

Förvånad över mig själv

Ibland förvånas man över sig själv. Hur man kan göra vissa saker, som man vet att man inte borde göra, men gör det ändå. Jag har gjort en sån grej, mer än en gång.

- Jag har åkt "Fritt Fall" på Gröna Lund två gånger i rad för att vi första gången inte åkte med tilten
- Jag har "klappat" en orm
- Jag har hoppat från 10:an
- Jag har tränat rotation i simhallen från 1,5 m (många av gångerna landade jag mindre rakt)
- Tapetserat
- och en massa mer...

Nåt jag däremot inte har gjort är kvällsmat, så det tänkte jag göra nu.


I goda vänners sällskap

I fredags efter jobbet mötte jag upp Sara i Västermalmsgallerian. Vi strosade runt lite kring Fridhemsplan och tog oss vid 18 till La Cocaracha för lite mat och vin och sen till Bara Vi för en drink. En utomordentligt trevlig och välbehövlig afterwork. Skönt att prata av sig om sina problem med någon som förstår en och kan relatera till det man pratar om.

Igår styrde jag bilen mot Oskarshamn. Dags för service, kontrollbesiktning och byte till vinterdäck. En lagom kväll hemma hos Sofie och Nicklas med mat, vin och Lips. Och massa skitsnack såklart. Fick låna Sofies cykel för att ta mig hem och det var inte alls så fasligt långt till Lyckebo. Det är det bästa med att bo på mindre ställen, det är så nära att ta sig överallt, med cykel.

Innan jag for tillbaka hem idag tittade jag inom hos Sofie och Nicklas igen för lite te. Gott i det gråa och blöta vädret. Just ja, sen köpte jag en julstjärna att ha i sovrummet. En på fot. Så nu till julen har vi en hängande stjärna och en stående stjärna och en såndär fin glaskula att hänga. Åååh, julen kommer bli mysig. Längtar redan.

Syster liten har höstlov och befinner sig i Lidköping i hennes och Albins nya lägenhet. Dom spacklar, slipar, bankar, hamrar, målar och har sig. Jag önskar att vi kunde fixa här hemma också. Ny soffa, nytt soffbord, ny matta, nya tapeter i hela lägenheten, nytt köksbord, ny skänk i hallen/köket. Det kommer så sakteliga, men jag tycker inte om när det går långsamt, jag vill att det ska säga pang pang pang och vips så är det färdigt!


Öppettider

Fixade e-legitimation på Nordea idag inför jobbet i november och december. Gick till Folkungagatan. På väg dit såg jag en skylt där det stod "Jätteöppet".

Står det "Jättestängt" när det är stängt då eller?

En helg i Tyskland och en underkänd bil

Helg två av tre i Tyskland - check!

I helgen var jag och Nyysti nere i Koblenz och hälsade på Jocke. Vad mycket roligare det är att resa MED någon och slippa vänta överallt själv.

I fredags när vi landade i Frankfurt mötte Jocke upp oss och vi tog oss in till centrum för att äta lite. Efter det drog vi oss tilbaka till Koblenz och ganska snart efter att vi kommit innanför dörren landade vi under våra täcken.

I lördags började vi med en liten tripp upp till någon fästning som ligger mittemot Jockes lägenhet, dvs. andra sidan floderna. Lite kyligt, men väldigt fin utsikt. Vi tog även en lite runda förbi Deutche Ecke (eller hur det stavas) då det ligger precis vid Jockes lägenhet och tydligen är ett stort turistmål i Tyskland. Sen gick vi in till stan och strosade runt lite och fikade. Jocke hittade en halsduk (då jag tydligen inte läst hans tankar när jag packade ner allt i fredags), Nyysti ett par byxor och jag ingenting. Letade efter en överdel till kvällens partaj, men jag hittade ingenting.

På kvällen tog vi oss till Aachen för födelsedagsfest. Killen som fyllde år hade en egen lounge så festen hölls där. Ett trevligt ställe, men något jobbigt att sitta ner från 21.30 till ca 02.30. När folk började röra på sig vid 02.30 var jag helt inställd på att vi skulle ta oss till stället där vi skulle sova, men icke. Vi skulle tydligen vidare ut och dansa. Vi hamnade på en klubb mitt ute bland en massa smågator, kändes nästan som slummen. Kvällen var väldigt trevlig, men lite jobbig för i Tyskland röker man inne på klubbar. Kläderna lukade, huden luktade och håret luktade. Vi blev mer bakfulla än vi hade blivit utan röken och jag ger stort beröm till Sverige som gjort det olagligt att röka på restauranger och klubbar!

Vi var hemma vid 05.30 och Jocke skulle ställa alarmet på min mobil. Vi vaknar av att Nyystis mobil ringer och han säger:

- Oh, it's so much?

Vi hade bokat frukost kl. 11 med några av hans tyska kompisar och uppenbarligen var vi sena. Jag tog upp min mobil och tittade på klockan. 16.05. Fick en klump i magen och började fundera på hur i helsike vi skulle hinna ta oss till Frankfurt med ett stopp i Koblenz för att packa ihop och hämta mina grejer. Jag såg förtvivlan och stressen i Jockes ögon. Men som tur var frågade jag Nyysti vad klockan var och då informerade han oss om att klockan var 10.50. Jocke har alltså lyckats ställa in tiden istället för alarmet.

Söndagen gick sedan åt till mat och transport.

Idag var jag uppe innan tuppen och besiktigade bilen. Dumma dumma handbroms. Den gick inte igenom. Men vi hade det på känn. Så nu blir det till att försöka organisera någon slags tripp till Oskarshamn innan den 20 november för service och byte till vinterdäck. Jädrans skit!

God wokad mat

Varje gång jag går till och från ishallen i Solna går jag förbi en restaurang med skylten "God wokad mat". En väldigt märklig skylt tycker jag. Vad skulle maten annars vara? Känns som skylten skrämmer iväg gästerna snarare än bjuder in till en trevlig middag. För vad är det för gel på "Wokad mat"?

Börjar komma upp i åren nu känner jag. Krämpor överallt. Ont i höger ben, så ont att jag varken kan gå i trappor eller springa. Typiskt, jag som just kommit igång med löpningen. En uppslagen knoge. Illamående. Det där med benet börjar jag bli lite orolig för. Det blir inte det minsta bättre, snarare tvätrom. Får konsultera Anna eller Sara nästa gång jag träffar nån av dom.

Igår fick jag ett ryck och städade ÄNTLIGEN lägenheten. Eller ja, jag lämnade golven. Tänkte tagit dom idag, men så kom jag hem och fick syn på den enorma högen med tvätt, så var tvungen att ta det först. Och nu är jag trött så det får vara till en annan dag.

Har lagt pressening över våra balkongmöbler idag, så nu är sommaren 2009 officiellt slut. Lägg på några minusgrader så har ni Stockholmsvädret just nu. Och här ute på ön bålser det som tusan. Det viner i öronen. Ont gör det också.

Måste packa väskan också inför helgens resa. Viktigt att inte glömma några av Jockes grejer, då blir det ett väldigt liv i luckan.


Trött utan anledning

Är helt slut på energi. Utan någon som helst anledning.

Lilla Enzo-hjärtat är hemma hos syster liten igen och har fått lite medicin han ska knapra i sig så han blir frisk. Hade känts väldigt konstigt om han inte längre skulle finnas med oss. Det var väldigt oroväckande där ett tag när han bara kräkte och hade diarré och veterinären inte kunde hitta något fel.

I lördags var jag i Uppsala och tittade på elitserietävling med Anna. Ja alltså inte hockey, utan konståkning. För vi har också fått en elitserie nu, så det så! Lyckades tom lura dit en av Jockes kompisar att titta på Adrian Schultheiss. Tyvärr gick inte hoppen nåt vidare i programmet, men han har ju en skidskoåkning och piruetter som väger upp hans missar.

Igår var en tung dag. Lite bodypump på förmiddagen och konståkning på eftermiddagen. På kvällen ville inte kroppen mer. Då tömde den ut allt den hade, två gånger. Men idag mår jag bra. Var nog tröttheten och ensamheten som fick nog.

Idag har jag inte bokat någon träning för jag tänkte ta ett ordentligt städtag hemma och plasta in möblerna på balkongen, gå ner med balkongdynorna i förrådet, städa hela lägenheten, spola av min stora fina balkonglykta och ta ner den i källaren, kolla om jag behöver tvätta något inför helgens Tysklandsvistelse, handla och fixa matlådor inför veckan och lite till.

Men nu blir det ett glas vatten och sen ett samtal med chefen inför kommande anställning.


Kan det bli mycket värre än såhär?

Igår var en sån där dag när precis allt gick fel.

Jag började dagen med att snooza länge än vanligt och längre än jag egentligen hade tid med. När jag kom till jobbet var kontoret belamrat med folk så jag fick sitta på ett annat kontor på ett annat plan. Till det kontoret fanns det bara en endaste liten nyckeln på hela huset och på dörren var det en smäck. Vad tror ni Petra gör strax innan lunch? Jo, jag låser in nycklarna på kontoret dit det endast finns en nyckel, den nyckeln som ligger på skrivbordet innanför dörren. Jag går till chefen och hennes svar är kort och gott att vi måste ringa en låssmed. Jag bryter ihop och börjar stortjuta. När jag samlat mig kommer jag på den briljanta idén att det går en lång terass runt hela avdelningen där kontoret ligger och det är en dörr in till det som man kan komma åt från terassen. Jag lyckas hitta en huvudnyckel (som inte gick till kontoret) och låser upp balkongdörren och fipplar bort spärren och vips så är jag inne på kontoret igen och låssmeden fick en arbetsuppgift mindre.

När jag kom hem tänkte jag vara duktig och byta det nya modemet som Jocke bett mig om flertalet gånger. "Det är bara att ta ur sladdarna ur det gamla modemet och sätta i dom exakt likadant i det nya modemet". Jag ritar upp en bild på hur dom sitter, drar ut dom och sätter i dom i det nya modemet. Tror ni internet funkar? NEJ! Ringer Jocke i panik och han säger att jag ska sätta tillbaka det gamla modemet om jag vill ha internet. JAg gör detta, men då funkar inte det heller. Han är övertygad om att jag satt sladdarna fel, men jag är helt säker på att dom sitter som dom satt från början eftersom jag ritade upp en bild just för att det inte skulle kunna bli fel. Ringer Bredbandsbolaget, men dom kan inte hjälpa mig, men Jocke hävdar att dom kan det. Efter mycket tjat säger dom fortfarande nej. Så nu funkar inte internet, helvete!

Senare på kvällen när jag ringer hem till Osby för att kolla läget berättar mamma att lilla Enzo ligger på djursjukhuset i Hässleholm för han har kräkt massor. Idag ringer hon och säger att dom inte får hämta honom idag som det var sagt för han har blivit ännu sämre. Stackars lilla charmtroll. Bara 1½ år gammal och redan utdömd. Förhoppningsvis inte, men just nu känns det så. Allas våran lilla Enoz. Solstrålen som alltid välkomnar en med skrik och kramar. Han får inte försvinna från oss, inte ännu! Tårarna rullar inte, dom fullkomligt sprutar. Kan inte tänka mig familjebesök utan lilla bebisen. Och Ronja stackarn, kan bara försöka tänka mig hur hon känner sig. Det är ju trots allt hennes hund. Kämpa grabben!

Mormors hastiga bortgång i våras,
farfars svåra sjukdom,
hoppande fram och tillbaka på olika jobb,
Jockes tysklandsvistelse,,
Enzos sjukdom,
ensamheten.

Det sägs att tragedier sällan kommer ensamma.
Kan det bli mycket värre än såhär?

Spara, spara, spara

Det här med pengar är en ständig följetång, livet igenom. Har man för lite gnäller man över det och har man för mycket gnäller man över det.

Spara, spara, spara. Jag kommer att börja spara när jag börjar på mitt fasta jobb i januari.

Till pensionen? Ja, men bara lite. Jag orkar inte tänka så långt fram som pensionen nu, även fast många tycker att det är just nu som man ska göra det. Men vem vet om jag ens kommer att leva fram till pensionen? Varken min farmor, mormor eller morfar levde fram till pensionen.

Till familj? Vilken familj? Jaha, du menar min fantasifamilj. Jaja, nej men du vet i fantasin är allt gratis, ALLT.

Till nuet? Ja, det mesta kommer gå till nuet. Kunna göra saker och unna mig själv saker.

Så sätt igång och spara alla, för att göra saker här och nu som kostar pengar, det är farligt, nästintill dödligt farligt.

RSS 2.0