Mer bloggande till folket
Själv läser jag vänners bloggar för att hålla mig lite uppdaterad då vi alla nu har flytt Linköping och lämnat våra liv där. Tanken med min blogg var densamma, att lämna lite spår för att hålla mina vänner informerade, men det har skitit sig ganska rejält.
Läste bäste Challes blogg idag och insåg att det nog är dags även för mig att ta tag i bloggandet på allvar. Det har hänt så mycket sedan jag lämnade Linköping och det känns nästan som jag tappat fotfästet. Allt var så självklart i Linköping. Jag visste vad jag läste till, jag visste att jag hade en trygg och fin bostad, jag var omringad av underbara människor, engagerade mig i isshowen till tvåtusen procent, det var alltid nåt på gång.
Nu har jag flyttat norrut och allt det där har raserat. Jag var inneboende några månader i Stockholm, har nu flyttat till Södertälje till en lägenhet som är stor, gul och ful, iskall och äckelpäckelluktande. Jag vikarierar som arbetsterapeut på ett särskilt boende och märker nu hur lite vi egentligen lärde oss på utbildningen om de rent praktiska arbetsuppgifterna, de vi faktiskt utför bortom all teori och forskning. Jag är tjejen som aldrig skulle flytta till Stockholm och aldrig jobba med äldre. Var befinner jag mig nu? Precis i den nyss nämnda situationen. Jag älskar, eller älskar kanske är övedrivet men tycker mycket om, Stockholm och äldre människor är helt underbara (eller ja, det finns ju en och annan som är mindre kul).
Saknar Challebejbi, Madde, Emma och alla andra i Linköping. När vi pluggade var alla dagar som vardagar, man hann med vardagliga saker som umgås, handla, städa osv. på schemafria dagar, men nu finns det inga schemafria dagar, nu finns det bara helger och på helgerna ska allt det där som man tidigare hann i veckorna utföras på två dagar. Det genererar inte mycket tid till annat. Ändå bestäms det träffar till höger och vänster med gamla vänner, och när helgen väl kommer inser man att det inte går att pressa in i schemat då all vardagsgöra måste utföras på helgen. Förlåt mig!
Men bortom all skam och stress har jag ett bra jobb, trevliga kollegor, firat jul hemhemma i Osby, fått finfina julklappar, längtat, saknat och tänkt...
