Minnen från förr
Anledningen till att det blev fredagar var för att det alltid var bra familjeunderhållning på tv:n kl. 20.00.
Gladiatorerna och Fångarna På Fortet var de program som vi alla tyckte bäst om. Nu när Gladiatorerna äntligen kommit tillbaka i tv-rutan sitter jag som fastklistrad i soffan, men nu på lördagar. Jag känner mig som den där lilla Petra, som längtade till varenda fredag året runt. Nu på lördag ska jag på födelsedagsfest, men nästa lördag ska jag köpa likadant godis som vi hade när vi var små och lägga det i en stor glasskål och tänka på hur lyckligt lottad jag är som ändå hade något att se fram emot och längta efter.
En av två sorter som fanns i den stora glasskålen på fredagarna
Andra sortens godis som fanns i glasskålen
Barndom
När vi var små träffades vi varje sportlov och bakade. Vi kallade det för "Bakrutan" och bagarna hette Nisse, Misse och Pisse. Nisse var den som presenterade hela programmet och vi showade som om det var ett nutida "Leila bakar".
När vi bakat färdigt gjorde vi en slags hinderbana i ett rum med hjälp av garn som vi fäste överallt så det bildade ett spindelnät. Vi stod i ena änden av rummet och i den andra änden låg det en kaka på ett fat och en bandspelare på golvet. Den som lyckades ta sig över till andra sidan utan att nudda garnet fick kakan, men skulle också stänga av/sätta på musiken som spelades och sen krångla sig tillbaka i spindelnätet till ursprungspositionen. Sådär höll vi på tills dess att kakorna var slut. Musiken som spelades var Dirty Dancing och ikväll hörde vi en av låtarna som vi spelade och pausade om vartannat när vi var små.
För dig som har svårt att måla upp bilden av hinderbanan i huvudet kan du tänka på den här cellen i Fångarna på Fortet där det var laserstrålar på kors och tvärs i ett rum och nyckeln var i andra änden av rummet och deltagaren skulle ta sig dit genom alla laserstrålar utan att bryta kontakten i strålarna.
Jag har väldigt svårt att tro att mina barn kommer tillbringa sina sportlov med att baka kakor och göra hinderbanor av garn på sina lov. Dom kommer kräva skidåkning, datorspel, smartphones och annat sånt där som gör att barn inte lär sig att leka.
Nej tacka vet jag ljuva 90-talet, då lärde vi oss att leka och tusan vilken fantasi vi hade!
Apropå garn. Förra våren virkade jag små söta bakelser och gav bort till en kompis dotter.
Jag skulle vilja komma igång med virkningen igen då det är både kul och avslappnande.
Lantligt och romantiskt
I mitt huvud renoverar jag vår lägenhet varje dag, men i verkligheten händer ingenting.
Jag, som många andra, tycker om den lantliga och lite romantiska stilen. Däremot är jag inte helt inne på vitt vitt vitt som majoriteten av dom som tycker om lantligt och romantiskt. Jag vill gärna ha vita väggar, men gärna bryta av med en tapet på någon vägg. Alla rum behöver inte ha en fondvägg, men lite färg på väggarna är alltid trevligt. Jag tycker även om att blanda upp det gamla med lite andra stilar, men inte så det blir rörigt.
Jag och Jocke har väldigt olika stil. Vi bor i en nybyggd lägenhet vid vattnet och då är det såklart marint tema som gäller och det går absolut inte att ha några "gamla" saker i lägenheten. Ja alltså detta är ju enligt Jocke. Enligt mig kan man göra precis vad man vill med vilken lägenhet som helst. Bara för att vi bor i en ny lägenhet vid vattnet tycker jag att vi definitivt inte ska ha marint tema. Tråkigt och förutsägbart. Sen tycker jag inte att det är så fint heller.
När stilarna går isär så mycket är det svårt att få ihop det. En av mina tjejkompisar säger "Jag och min sambo köper ingen inrednig som inte båda tycker om, då får det vara istället". Jag kan hålla med om att det faktiskt är ett bra sätt att tänka för man vill trivas i sitt hem och längta hem, men vi har möbler från fyra olika lägenheter och då blir det att man tar vad man har och det mesta blir nödlösningar, nödlösningar som blir permanenta lösningar.
I mitt huvud har sovrummet största prioritet, men det är svårt. För att vi ska kunna köpa en bredare säng och den ska få plats måste vi köpa nya sängbord och ny förvaring. Allt ska passa ihop och vi ska hitta det vi vill ha.
Ja, vilka lyxproblem vi har här på vår lilla ö...
Vintersemester 2012
Jag, lillebror och hans son Loke tog tåg och buss till Sälen för drygt en vecka sen. Lilla Loke är 7 månader och en helt exemplarisk liten kille. Han skrek knappt någonting. Han sov. Han åt. Han charmade ALLA.
I år vågade jag mig på att ta dom "avancerade" skidorna. Dom är tydligen hårdare än "medel" som jag haft tidigare och man skulle vara tvungen att jobba mer i åkningen. Ärligt talat kände jag ingen skillnad, men å andra sidan har jag vilat mig i form i 51 veckor så det var ju inte så konstigt.
Andra eftermiddagen var vi ute för att åka pulka med Loke. Jag tror att jag, mamma, pappa och lillebror var dom som tyckte det var roligast. Loke satt mest med en tom blick och och reagerade ingenting. Jag tror i och för sig att han var trött och orkade helt enkelt inte engagera sig.
På fredagskvällen var jag och Jocke på Saunavärlden i Experium. En helt fantastiskt skön miljö efter en aktiv vecka. Det fanns en pool, relaxrum, flera olika typer av bastu och alla var där för att slappna av och ta det lugnt. Jag somnade flera gånger om. Efter bastandet mötte vi upp resten för att äta hamburgare på sportbaren i Experium. Precis som under resan till Sälen skötte sig Loke hur bra som helst och charmade servitrisen. Medan vi smaskade i oss hamburgare smaskade Loke i sig smörgåsrån.
Veckan innehöll inte bara glädjeämnen utan även tråkigheter. Lillasysters hund Enzo blev blin i höstas och det har gått hur bra som helst och han har mått bra, fram till för några veckor sen. Mamma och pappa tyckte han gick in i saker mer än vanligt och verkade vinglig. Dom åkte till veterinären innan dom åkte till Sälen och fick då kortison utskrivet. Enzo blev inte bättre av kortisonet och förra veckan, under vår vistelse i Sälen, var syster liten tvungen att åka med Enzo till veterinären och avliva honom. Stackars söta lilla hund hade fått bekymmer med nerverna och dom tokade till det i huvudet på honom så han till slut bara låg och gnydde. Det lilla vilddjuret blev lite drygt 3,5 år och det har varit helt fantastiska år. Han har varit familjens lilla bebis och jag hade sån tur att när syster skaffade honom bodde jag hemma över sommaren och lärde känna honom så han kändes som en familjemedlem även för mig.
För er som inte har djur låter det säkert helt knasigt att man kan gråta floder och känna tomhet i hjärtat efter en liten hund, men djuren blir som en familjemedlem och blir ens bästa kompis som "lyssnar" oavsett hur man mår. Dom är alltid glada och kan pigga upp och trösta på ett sätt som ingen annan kan. Lilla Enzo, hoppas du har det bra där uppe himlen tillsammans med mormor, morfar och farmor. Dom tar säkert väl hand om dig!
Världens finaste Enzo <3
Rockaren Loke i tuppkam. Jag och syster liten tycker tydligen båda två att skitungen ska bli rockare!
2011/2012
Under nyårsmiddagen skrev vi ner förväntningar inför/under 2012 och mål med/under 2012. Vi la ner pappret i separata kuvert med ens adress på. I slutet på 2012 kommer jag köpa frimärken och posta dessa kuvert och då är det upp till bevis om jag, och de övriga i sällskapet, lyckats införliva det vi trodde i början på året.
Den finaste nyårshälsningen jag fick var den från lilla Loke, genom bror min. Det var ett foto där Loke har på sig pälsmössan han fick av oss i julklapp.
Världens sötaste lilla Loke <3
