Barndom
Ikväll har jag varit på AW med några av mina barndomskompisar. Kompisar som jag lärt känna genom konståkningen.
När vi var små träffades vi varje sportlov och bakade. Vi kallade det för "Bakrutan" och bagarna hette Nisse, Misse och Pisse. Nisse var den som presenterade hela programmet och vi showade som om det var ett nutida "Leila bakar".
När vi bakat färdigt gjorde vi en slags hinderbana i ett rum med hjälp av garn som vi fäste överallt så det bildade ett spindelnät. Vi stod i ena änden av rummet och i den andra änden låg det en kaka på ett fat och en bandspelare på golvet. Den som lyckades ta sig över till andra sidan utan att nudda garnet fick kakan, men skulle också stänga av/sätta på musiken som spelades och sen krångla sig tillbaka i spindelnätet till ursprungspositionen. Sådär höll vi på tills dess att kakorna var slut. Musiken som spelades var Dirty Dancing och ikväll hörde vi en av låtarna som vi spelade och pausade om vartannat när vi var små.
För dig som har svårt att måla upp bilden av hinderbanan i huvudet kan du tänka på den här cellen i Fångarna på Fortet där det var laserstrålar på kors och tvärs i ett rum och nyckeln var i andra änden av rummet och deltagaren skulle ta sig dit genom alla laserstrålar utan att bryta kontakten i strålarna.
Jag har väldigt svårt att tro att mina barn kommer tillbringa sina sportlov med att baka kakor och göra hinderbanor av garn på sina lov. Dom kommer kräva skidåkning, datorspel, smartphones och annat sånt där som gör att barn inte lär sig att leka.
Nej tacka vet jag ljuva 90-talet, då lärde vi oss att leka och tusan vilken fantasi vi hade!
När vi var små träffades vi varje sportlov och bakade. Vi kallade det för "Bakrutan" och bagarna hette Nisse, Misse och Pisse. Nisse var den som presenterade hela programmet och vi showade som om det var ett nutida "Leila bakar".
När vi bakat färdigt gjorde vi en slags hinderbana i ett rum med hjälp av garn som vi fäste överallt så det bildade ett spindelnät. Vi stod i ena änden av rummet och i den andra änden låg det en kaka på ett fat och en bandspelare på golvet. Den som lyckades ta sig över till andra sidan utan att nudda garnet fick kakan, men skulle också stänga av/sätta på musiken som spelades och sen krångla sig tillbaka i spindelnätet till ursprungspositionen. Sådär höll vi på tills dess att kakorna var slut. Musiken som spelades var Dirty Dancing och ikväll hörde vi en av låtarna som vi spelade och pausade om vartannat när vi var små.
För dig som har svårt att måla upp bilden av hinderbanan i huvudet kan du tänka på den här cellen i Fångarna på Fortet där det var laserstrålar på kors och tvärs i ett rum och nyckeln var i andra änden av rummet och deltagaren skulle ta sig dit genom alla laserstrålar utan att bryta kontakten i strålarna.
Jag har väldigt svårt att tro att mina barn kommer tillbringa sina sportlov med att baka kakor och göra hinderbanor av garn på sina lov. Dom kommer kräva skidåkning, datorspel, smartphones och annat sånt där som gör att barn inte lär sig att leka.
Nej tacka vet jag ljuva 90-talet, då lärde vi oss att leka och tusan vilken fantasi vi hade!
Apropå garn. Förra våren virkade jag små söta bakelser och gav bort till en kompis dotter.
Jag skulle vilja komma igång med virkningen igen då det är både kul och avslappnande.
Kommentarer
Trackback
