Petra

Igår var det fredagspub på jobbet. Det var fantastiskt trevligt, men jag vaknade med världens huvudvärk och ett borttappat örhänge. Örhänget var ett sånt där utan plopp och dom är ju så lätta att tappa även utan alkohol i kroppen, gah! När jag till slut kom upp ur sängen idag åt jag lite frukost och fixade till mig för att sen dra mig inåt stan. Jag skulle egentligen bara köpa några saker på Glitter då en kompis jobbar där, men det blev mer. Jag köpte två koftor, en söt mjölkkanna, presenter till lillebrors familj och halsband och två sjalar på Glitter. Jag som skulle snåla den här månaden... Jocke är iväg och åker båt hela helgen så jag passade på att hänga med mina fina tjejer. Jag har ätit tacos, tjejsnackat och bebismyst hos Emma hela kvällen. Har ställt klockan på 06.45 för att tvätta kl 7-10. Jag tänkte passa på att städa lite samtidigt innan jag åker till jobbet några timmar och sen till Västerås för att hälsa på lillebror. Dags att lägga huvudet på kudden och sluta ögonen.

Idag var det Scaniamilen. Det var också årsmöte med konståkningen. Jag hade bestämt mig för att gå på årsmötet då jag tycker att det hör till.

Jocke och jag har inte träffats särskilt mycket de senaste två veckorna så i sista sekund bestämde jag mig för att avboka årsmötet och ta mig till Södertälje för att springa istället. Som vanligt hade jag ambitionen att komma från jobbet tidigt för att slippa stressa, men i vanlig ordning kom jag iväg väldigt sent och det var precis på håret att jag kom med tåget till Södertälje för att hinna till starten.

Man kan välja på 10 km och 5 km. Med tanke på att jag fortfarande håller på med rehab för mitt knä kunde jag inte springa mer än 3 km så därför valde jag 5 km och gick de sista 2 km. Precis som på Vårruset fick jag efter omständigheterna en bra sluttid, ca 31 minuter.

Jag blir helt imponerad över vad ett företag gör för sina anställda och deras närstående. Det var hoppborg, ansiktsmålning, fotboll, lådbilskörning och massa mer. Alla fick en t-shirt. Alla fick dricka och en kycklingwrap. Man kunde köpa grillat. Det var som ett enda litet festivalområde för familjen.

Nästa år ska jag springa 10 km, under 60 minuter.

Då var det gjort, Vårruset 2011. Min plan var att springa 2,5 km och powerwalka 2,5 km med tanke på mitt knä. Jag fuskade lite genom att springa 3 km och powerwalka 2 km.

Första kilometern var, precis som förra året, seg. Vi ställde oss i kön för "Springa" och det var vi verkligen inte ensamma om. Det vi var ensamma om i den kön var att faktiskt springa. Hur många som helst stod i den kön och hade både högklackat och handväskor och gick, långsamt. Det finns en grupp för dom som väljer att gå, men det verkar bara dom med barnvagnar förstått, inte dom yngre tjejerna eller medelålders kvinnorna. Detta innebar att jag och Nadine fick kryssa oss genom hela kön och förlorade därmed massor med tid. Trots kryssandet och powerwalk i 2 km kom jag i mål på 33 minuter. Det tycker jag faktiskt är riktigt bra gjort för att inte ha sprungit mer än fem gånger på ett år, samtliga gånger genomförda sen i påskas.

Jag är så fantastiskt oteknisk att det tog mig nästan 1år att förstå hur jag bloggar på mobilen. Visserligen heter det ju bättre sent än aldrig, men kom igen. I lördags var jag på födelsedagspartaj. Vilka fina vänner jag har! Först var vi på Undici och skakade loss, men alla ville inte stanna och dom som bor åt mitt håll drog vidare till Trädgår'n på Söder så jag hakade på dom med tanke på hur mörkrädd jag är. Igår var jag och Jocke ute på Drottningholm och spatserade runt och åt glass. Planen var att åka till Hornbach i Slagsta för att fylla på gasol till grillen. Då Jocke älskar vatten och båtar var vägen över till Slagsta given; Ekeröfärjan. Jag var trött efter födelsedagsfirandet och hade en mage som var köttad av mensvärk så jag sov hela vägen över. När vi kom hem grillade vi och fyllde våra magar med mat innan vi begav oss till Kungsträdgården för Rix FM Festival. Många av dom som var där var där för att lyssna på Eric Saade, men inte jag. När Martin Stenmark entrade scenen började mitt hjärta slå lite extra. Han är manlig, har en fantastisk röst och är riktigt good looking för sin ålder. Efter helgens äventyr var det otroligt svårt att ta sig upp när klockan ringde i morse. Jag sitter fortfarande på bussen och kommer inte vara på jobbet förrän vid 8.30, en tinne senare ön vanligt.

Idag vankas det födelsedagspartaj för Nadine, men först ska det bli middag och rosé med Jocke och hans brasilianska kollegor. I morse var jag i ishallen. Härliga vanliga lördag, vad skönt det var att smaka på lite gamla rutiner. Mina barn har vuxit på bara några veckor, känner knappt igen dom. Vad härligt det är att komma till ishallen. Inser efter varje uppehåll hur mycket jag faktiskt älskar konståkningen. Jag har under hela min aktiva karriär sagt att jag aldrig ska bli tränare och nu är jag där. Visserligen skulle jag ju aldrig flytta till Stockholm heller och det sket sig också. Igår sprang jag 2,5 km igen. Det kändes lite i knäet första kilometern, men det gick faktiskt över och det gick väldigt bra. Smittosam blev 1 minut bättre än förra gången, good work! Dock känns det desto mer i knäet idag. Nu blir det dusch och styling innan middagsgästerna kommer.

Förbannade förbannade j*vla knä! Jag har hållt på med rehab sen augusti förra året och det har inte blivit ett smack bättre. I påskas kom jag till den punkten då jag skulle börja springa lite smått. Jag sprang 1,25 km tre gånger för att öka till 2,5 km i måndags. Efter 1,25 km passen kände jag egentligen bara att det var något som stramade, men efter 2,5 km passet i måndags känner jag mer åt det onda hållet. Det är klart inte i närheten av den smärta det var förra våren/sommaren, men det känns. Min sjukgymnast vill gärna veta hur det går för mig med löpningen så jag tänkte maila henne nästa vecka då jag ska springa 2,5 km imorn och vill ge det några dagar innan jag dömer ut det helt. Jag har accepterat att den obehagliga känslan i knäet aldrig kommer att försvinna, men jag kan inte förlika mig med tanken att aldrig kunna springa igen. Jag har som mål att springa Tjejmilen, helst redan i år, men det får jag nog lägga åt sidan. På tisdag är jag anmäld till Vårruset, men det kan jag nog glömma.

Det är så orättvist. Jag har tränat hela mitt liv och kan inte ens springa 2,5 km utan att få ont och sen finns det hur många som helst som inte tränat en endaste liten timme före 25 års ålder och kan harva på precis hur mycket som helst utan att känna någon mer smärta än träningsvärk. Grrr!

Nej, onda tankar bort bort bort. Över till något roligare. För ett par veckor sen var jag och Jocke i Berlin med ett annat par. Som många redan vet är jag inte särskilt berest och tycker inte om långa solsemestrar, därför var en weekendresa alldeles utmärkt. En kompis hemifrån bor där nere och hon var vår guide och värdinna under lördagen. Vi såg de viktigaste sevärdheterna och gick på barshopping, men vi var aldrig ute och clubade så det måste till en resa till. Sen vill jag och Jocke gärna gå på julmarknad där nere så det är minst två resor till.

Mer/fler weekendresor åt folket!

I måndags och tisdags var jag på nätverksträff i Nynäshamn. Det var en nordisk nätverksträff för arbetsterapeuter, sjukgymnaster och sjuksköterskor inom Attendo. Det var två väldigt roliga och givande dagar. Roligt att göra något annat tillsammans än bara jobba. Få prata lite privat och bara hänga. Det var väldigt god mat, så god att jag tror jag kommer få visare på vågen att röra sig lite mer åt höger.

DJ:n hälsade att han spelade musik så länge någon dansade, men han visste nog inte vad han gav sig in på. Vid 02.15 gav han upp trots att vi var ett gäng som stod och stampade på dansgolvet. Jag kom i säng 02.45 i måndags och steg upp 07.15 igår. Det resulterade i att jag var ofantligt trött när jag kom hem vid 17.00 igår. Toksomnade på soffan och fortsatte mitt sovande i sängen vid 22.

Idag träffade jag våra studenter. Vi har två arbetsterapeutstudenter på jobbet som ska vara hos oss den här och nästa vecka. Jag tycker det är jättekul med studenter, att få visa vad en arbetsterapeut faktiskt gör. Jag vet själv att jag hade svårt för att förstå vad en arbetsterapeut faktiskt gör när jag pluggade. Det spelade liksom ingen roll att jag hade praktik, jag förstod aldrig riktigt ändå, inte förrän jag började jobba själv. Därför tycker jag att det är extra kul, en utmaning, att försöka visa på vad en arbetsterapeut faktiskt gör.

Just ja, det där med dopp i Mälaren. Jocke plurrade ofrivilligt i vattnet i söndags. 6 grader kallt i vattnet och kyliga vindar. Det har resulterat i en sjukling i soffan.

Jag längtar till sommaren när jag kan bada vid bryggorna här på ön