Petra

Förbannade förbannade j*vla knä! Jag har hållt på med rehab sen augusti förra året och det har inte blivit ett smack bättre. I påskas kom jag till den punkten då jag skulle börja springa lite smått. Jag sprang 1,25 km tre gånger för att öka till 2,5 km i måndags. Efter 1,25 km passen kände jag egentligen bara att det var något som stramade, men efter 2,5 km passet i måndags känner jag mer åt det onda hållet. Det är klart inte i närheten av den smärta det var förra våren/sommaren, men det känns. Min sjukgymnast vill gärna veta hur det går för mig med löpningen så jag tänkte maila henne nästa vecka då jag ska springa 2,5 km imorn och vill ge det några dagar innan jag dömer ut det helt. Jag har accepterat att den obehagliga känslan i knäet aldrig kommer att försvinna, men jag kan inte förlika mig med tanken att aldrig kunna springa igen. Jag har som mål att springa Tjejmilen, helst redan i år, men det får jag nog lägga åt sidan. På tisdag är jag anmäld till Vårruset, men det kan jag nog glömma.

Det är så orättvist. Jag har tränat hela mitt liv och kan inte ens springa 2,5 km utan att få ont och sen finns det hur många som helst som inte tränat en endaste liten timme före 25 års ålder och kan harva på precis hur mycket som helst utan att känna någon mer smärta än träningsvärk. Grrr!

Nej, onda tankar bort bort bort. Över till något roligare. För ett par veckor sen var jag och Jocke i Berlin med ett annat par. Som många redan vet är jag inte särskilt berest och tycker inte om långa solsemestrar, därför var en weekendresa alldeles utmärkt. En kompis hemifrån bor där nere och hon var vår guide och värdinna under lördagen. Vi såg de viktigaste sevärdheterna och gick på barshopping, men vi var aldrig ute och clubade så det måste till en resa till. Sen vill jag och Jocke gärna gå på julmarknad där nere så det är minst två resor till.

Mer/fler weekendresor åt folket!