Födelsedagsfirande # 1
Idag var tanken att jag skulle ta en löptur för att se om mitt knä kommer att klara av Vårruset på tisdag. Jag vaknade sent och kände paniken inom mig. Köpa inlines, inhandla diverse på systemet, hitta födelsedagspresenter. Tiden räckte inte till. Kanske prioriterade fel, men i vilket fall är det nu gjort. Ska se om jag kanske hinner med en liten löprunda på måndag för att checka läget. I värsta fall får jag väl springa 2 km på tisdag och gå 3 km. Det som stör mig mest är att jag tränat och sprungit sen jag var 6 år och aldrig någonsin haft ont nånstans, men nu när jag vill springa ska det jävlas mer än nånsin. Jag har tidigare kunnat låta bli att springa mina 9 månader i Linköping och sen springa varannan dag i 3 månader. FAN!
Ikväll har det varit födelsedagsfirande. Ett mycke trevligt sådant. Jag har även fått besök av Madde och hennes kompis. Dom stannar tills imorn. Madde ska på Bodyattack sen eftermiddag och jag ska nog följa med för att spana in vad det faktiskt är för något. Efter det kommer Jockes föräldrar från Kreta för lite pizza.
Känns skönt att efter en helkväll ute kunna sitta och blogga. Då vet jag att jag kommer att må bra imorn!
Burkar
Kakburk Vintage - Lisbeth Dahl
Kakburk - Lisbeth Dahl
Burkar som jag vill ha till mina teer - House Doctor
Föräldrarskap
Idag träffade jag på en pappa med sina två barn som utefter mina förutfattade meningar skaffat barn för att det är något man ska göra. Till en början satt storasyster och lillebror och lekte sten, sax, påse lugnt och stilla. Sen vann lillebror för mycket så storasyster slog till lillbrossan. Killen sa flertalet gånger pappa, hon slår mig, säg till henne att sluta. Vad gör pappan? Han sitter och läser sin tidning med högsta ointresse för vad hans barn gjorde. Efter ett tag fick pappan, utan att titta på barnen, fram ett slött sluta. Barnen slutade inte. Som tur var slutade dom av sig själva till slut.
Under hela den här sekvensen, som störde hela tågvagnen, satt pappan med sin förbannade tidning och läste med en nonchalant min. Inte en endaste liten gång riktade han sin blick mot sina två barn. Han satt med ena foten i sätet framför och sa aj varje gång sonen råkade nudda honom.
Jädrans föräldrarskap det där. Jag är fullt medveten om att barn inte alltid blir som man vill att dom ska bli, att man gör så gott man kan utifrån dom förutsättningar man har. Men vad fan, alla föräldrar (i alla fall nästan alla) har nånstans ett sunt förnuft och vet vad som är rätt och fel. Situationen idag tyder på slött föräldrarskap och det irriterar mig när föräldrarna skiter i sina barn. Inte konstigt att en del blir stökiga.
Om jag skaffar barn kommer jag lära dom allt jag kan och ge dom den uppmärksamhet som behövs för att det ska bli så bra som möjligt för dom. Och fan ta dom om dom inte tycker om konståkning! :)
Förtroende
Jag går numera med blicken ner i marken, axlarna framåtlutade och hasande fötter. Det är inte jag. Jag har sett sidor hos mig själv som jag inte trodde jag hade, sämre sidor. Men sen finns det något som heter man blir som man umgås. Det passar utomordentligt bra i den här situationen.
I all skit kan jag i alla fall glädjas åt att jag kommit igång med träningen igen. I morn ska jag ge mig ut och springa en liten runda för att kolla tempen inför Vårruset på tisdag. Kommer mitt löparknä tillbaka eller kommer jag kunna springa 5 km utan att känna den där kniven på utsidan av höger knä?
Jag fortsätter dränka mig i självömkan...
Beach 2010
Aja, det gör att jag kan gå på bodypump kl. 15.30 på Fridhemsplan. Gött!
Nästan så beach 2010 få blunda för att inte tappa hakan, haha!
"Jag är mycket kompetent på företaget"
Var i ishallen på Stora Mossen idag. Varmt och klibbigt, inne i ishallen. Kan ni fatta? Isen var som sirap och till och med jag, som inte brukare röra mig överdrivet på isen, svettades och tog av mig så jag bara hade linne och en tjocktröja. Helt knasigt. Ishallen på Lidingö håller stängt torsdag-måndag på grund av att aggregatet inte fixar värmen. Känns som Stora Mossens aggregat inte heller klarade värmen helt och hållet.
I tisdags åkte Jocke till Tjeckien och Slovakien för jobb. Planen var att de skulle börja i Tjeckien och avsluta i Slovakien. De övernattade i Wien natten mellan tisdag och onsdag för att sedan köra till Tjeckien på onsdag morgon. De hade ingen gps och noll koll på var det skulle. Mötet de skulle på i onsdags skulle börja 12.00 och efter mycket om och men, med anledning av gps:ens frånvaro, parkerade dom bilen 11.57. Lever lite på marginalerna tycker jag. Så med tre minuter till godo tar de sig in i byggnaden de ska vara i, endast för att få reda på att det är i Slovakien dom ska vara. Dom fick låna en gps och vips så tuffade bilen vidare mot Slovakien. Mitt i allt detta ringer Jocke mig och vill berätta om läget, varpå jag får fram "snart måste ni hitta oss, vi är mycket kompetenta på företaget". Det tyckte både jag och Jocke var hysteriskt roligt. Tydligen tyckte hans kollega i bilen också det då Jocke satt telefonen på högtalare...
På tal om nånting helt annat ska jag införskaffa mig ett par inlines när nästa lön kommer. Det vill säga nästa vecka. Ska bara flirta lite med en kompis som jobbar på Stadium så jag kan få lite rabatt.
Träningstider
Måndag: Streetdance
Tisdag: Bodypump
Onsdag: Dancestep
Imorn är det konståkning och hämtning av lånad symaskin som gäller så då blir det ingen träning, men på fredag kör jag bodypump igen för ishallen håller stängt torsdag-måndag på grund av det varma vädret. Deras skitaggregat pallar inte. Men jag är ju sån, allt eller inget.
Ska ge mig på en liten löprunda också, eventuellt på söndag. Men det får bli runt 2 km bara, för det brukar vara kring den sträckan som knäet inte vill vara med längre. Tänkte om jag långsamt vänjer kroppen vid att springar lite längre för varje gång och på så vis fattar kanske knäet att det ska sluta göra ont. Samtidigt som Vårruset är om mindre än två veckor. I värsta fall får jag gå 5 km eller fråga en av tjejerna som inte kom med om hon vill ta min plats (om det går att göra så).
Tycker blommorna på balkongen ser lite trötta ut, som vanligt. Får nog gå och hämta vattenkannan...
Sommaren är (nästan) här
Solen och värmen är här. Kanske inte för att stanna, men ändå. Grillen går på högvarv och blommorna på balkongen ser ledsna ut, redan.
Jag har definitivt inga gröna fingrar, även fast jag nu lyckats få en orkidé att blomma om. Allt grönt levande jag kommer i kontakt med har en överlevnadstid på någon eller högst ett par månader. Helt hopplöst. Men jag skyller på att det drar mycket vid fönsterna och att det blåser mycket på vår balkong så vattnet i växterna liksom sugs ut lite för snabbt.
I lördags hade jag och Jocke bestämt oss för att göra en utflykt så vi tog fram vår Fika Kika Njut och bläddrade fram till ett mysigt ställe på Ekerö. Till vår stora besvikelse visade det sig att stället bytt ägare och därmed också lagt ner verksamheten. Som tur var låg Rosenhill inte alltför långt därifrån så vi tog det utflyktsmålet istället. Ett skönt häng, men inte mycket mer än så.
På kvällen kom bror med flickvän på besök. I sann sommaranda ställde sig Jocke vid grillen och jag dukade. Sen gjorde jag en mamma, en sockerkaka. Sockerkaka och/eller rulltårta är något mamma alltid gör när hon ska bjuda på spontanfika, precis som vi gjorde i lördags, så jag kände att jag kunde inte vara sämre utan bror skulle känna sig som hemma.
Söndagen innebar massa ishall och iskalla fötter. Men vad gör det när det är så otroligt kul att träna Solnas adepter?!
Ska göra ett tappert försök att få till regelbunden träning igen, med start idag. Idag var det streetdance på S:t Eriksbron och imorn blir det bodypump på Stadion. Hoppas också på att mitt löparknä ska ge med sig så jag kan börja springa ordentligt.
Gräsänka, igen
Då sitter jag här igen. Ensam. Ont i knäet. Ledsen.
Hur kommer det sig att killar aldrig bjuder med respektive? Varför ska det alltid vara så grabbigt? Vi tjejer tänker alltid på personen som inte blir bjuden personligen och frågar om det är okej att den primära personer frågar sin respektive om han/hon vill följa med när det bjuds upp till samkväm.
På grund av det sitter jag ÅTERIGEN ensam, en helg. Ja för det är röd dag imorn och det innebär ledigt. Satt själv i helgen som var också. Hela helgen. Och helgen om 1½ vecka kommer jag också sitta själv. Och ett par veckor efter det. Jag bor med en herre som inte har någon som helst framförhållning eller eftertanke. Han bara kör på. Det är ingen ursäkt att han är av det manliga släktet. Han borde snarare vara medveten om att han borde tänka mer än en gång innan han försummar den personen han tänkt dela sitt liv med.
Killar borde tänka mer som tjejer, och tjejer borde vara mer händiga än vad dom är. Så är det. Så det så.
Löparknä
Idag när jag kom hem från jobbet gav jag mig ut för två varv runt ön. Jag hann ganska så exakt ett varv innan mitt högra knä sa ifrån. Det bara högg tillpå utsidan och baksidan av höger knä. För varje gång jag böjde knäet gjorde det mer och mer ont. Trappan uppför löparspåret när jag gett upp var omöjlig att ta sig upp för. Varför nu? Jag har sprungit sen jag var 5-6 år och aldrig fått ont nånstans mer än i axeln och håll för att jag sprungit för snabbt, men jag har aldrig fått ont i benen. Jag har alltid kunnat springa tills jag bestämt mig för att inte springa längre, att packa ihop för dagen. Jag ska springa Vårruset den 1 juni, men vet i dagsläget inte om jag kommer att kunna springa de ynka 5 km det rör sig om. Det går ungefär 2-2,5 km sen säger skitbenet ifrån. Jag omges av sjukgymnaster i min vardag och fått samma tips av alla; en stretchövning. Det här förbannade bandet som det gäller är svårt att komma åt, att känna att man stretchar. Jag är beredd att hålla med. Hur jag än drar och vänder och vrider på mig kommer jag inte åt. FAN! Positivt är att varje gång jag stannade till under min lilla löptur och stretchade benet hjälpte det några hundra meter till, så det kanske är nåt att bygga på trots allt.
Det ryktas att vi ikväll ska provgrilla på vår nya gasolgrill. Traditionellt korv med bröd. Får se hur det går. Jag vill hellre ta mig till Åhléns och titta på gardintyg, men antar att mannen i huset är av annan åsikt.
Vi möts där änglarna sjunger
Min mormor skulle fylla 66 år den 9 maj, men hann aldrig dit. Hon hade inte ens hunnit vara en äkta pensionär för hon valde, som så många andra, att fortsätta arbeta. Hon fortsatte som timmis på sitt gamla jobb. Tidigare jobbade hon nätter, som undersköterska, men efter 65-årsdagen valde hon att arbeta dagtid. Hon var så nöjd. Vi pratade ofta om hur kul hon tyckte det var att träffa dom gamla på dagen, när dom var vakna. "Man lär ju känna dom på riktigt" var vad hon sa.
Jag skulle aldrig själv klara av att jobba nattetid då jag somnar vid 21, och gärna ännu tidigare om det inte är något bra på TV. Men mormor klarade det. Min mormor var en envis människa, men också en väldigt kärleksfull människa, innerst inne. Hon var stolt över oss barnbarn, alla sex, för vad vi åstadkommit under våra få år på jorden.
Mormor gjorde dom allra godaste mackorna. Med massa smör, ost och paprika. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så blir inte smaken densamma som när hon gjorde dom. Och den inlagda sillen, den godaste sillen i hela världen, den gjorde min mormor. Och den godaste ris a la maltan, med saftsås.
Vilken lycka ändå, att mormors båda döttrar med familjer träffades hemma hos henne på julafton 2009. Vi fick träffas en sista gång allihop och det var hur mysigt som helst! Jag har i efterhand fått berätta för mig av mormors kollegor att hon var otroligt lycklig, men samtidigt väldigt nervös, just den julaftonen.
Vi kan alla ångra hur mycket som helst att vi inte hälsade på mormor precis innan, eller ringde. Men vem i hela världen kunde ens tänka sig att mormor inte skulle leva mer än 65 år och 359 dagar?
Jag gläds åt alla fina minnen, och broderade tavla från studenten 2004. Åt att vi fick fira mormors allra sista jul tillsammans, allihop.
Vi möts där änglarna sjunger mormor, och då ska du och jag gå på kafferep med morfar. Men vänta, jag tycker ju inte ens om kaffe. Jag dricker saft, och du och morfar kaffe, och så smaskar vi i oss dina goda mackor...
Karin på ön
Planerat på schemat idag är iordningställande at balkongen. Dock är inte vädret så fint som vi hoppats på. Regnet hänger i luften och det ser kallt ut, men termometern visar ändå 12 grader, vilket inte är så kallt. Börjar nog bli lite kräsen. Vi ska till Plantagen och köpa jord, leukakulor och blommor. Till MAXI och köpa mat och gasolgrill. Jag ska också passa på att putsa fönstret där utemöblerna stod under vintern. Kom inte riktigt åt där när jag för ett par veckor sen tröttnade på att titta på våra smutsiga geggiga fönster och putsade till dom.
Skulle också vilja visa Jocke tyget jag hittat på Åhléns som skulle kunna bli gardiner i vårt vardagsrum. Får se om det hinns med.
Har förresten äntligen hittat någon som kan komma och hämta vår gamla soffa. Frälsningsarmén tog inte emot bara en soffa utan dom ville ha antingen soffan och en stor möbel till, eller soffan och tre flyttkartonger med porslin och husgeråd. Det var inte så att tanten i andra änden av luren var direkt trevlig när hon informerade mig, så i det fallet slänger jag hellre soffan än ger bort den till dom. KÄRRING! Emmaus tar inte emot möbler. MEn så tipsade en kompis mig om Återvinnarna på Götgatan. Dom verkar dock inte riktigt uppfattat min information om att dom inte kan komma före 16.00 för dom ringde vid 10.30 igår och frågade om jag var hemma eller om någon annan i hushållet kunde vara det för att dom ville komma och hämta soffan. Vimspellar!
Nu bär det av mot Plantagen och MAXI.
Hej svejs!
