Föräldrarskap

En del skaffar barn för att de vill, en del skaffar barn för att det är något man ska göra i livet.

Idag träffade jag på en pappa med sina två barn som utefter mina förutfattade meningar skaffat barn för att det är något man ska göra. Till en början satt storasyster och lillebror och lekte sten, sax, påse lugnt och stilla. Sen vann lillebror för mycket så storasyster slog till lillbrossan. Killen sa flertalet gånger pappa, hon slår mig, säg till henne att sluta. Vad gör pappan? Han sitter och läser sin tidning med högsta ointresse för vad hans barn gjorde. Efter ett tag fick pappan, utan att titta på barnen, fram ett slött sluta. Barnen slutade inte. Som tur var slutade dom av sig själva till slut.

Under hela den här sekvensen, som störde hela tågvagnen, satt pappan med sin förbannade tidning och läste med en nonchalant min. Inte en endaste liten gång riktade han sin blick mot sina två barn. Han satt med ena foten i sätet framför och sa aj varje gång sonen råkade nudda honom.

Jädrans föräldrarskap det där. Jag är fullt medveten om att barn inte alltid blir som man vill att dom ska bli, att man gör så gott man kan utifrån dom förutsättningar man har. Men vad fan, alla föräldrar (i alla fall nästan alla) har nånstans ett sunt förnuft och vet vad som är rätt och fel. Situationen idag tyder på slött föräldrarskap och det irriterar mig när föräldrarna skiter i sina barn. Inte konstigt att en del blir stökiga.

Om jag skaffar barn kommer jag lära dom allt jag kan och ge dom den uppmärksamhet som behövs för att det ska bli så bra som möjligt för dom. Och fan ta dom om dom inte tycker om konståkning! :)

Kommentarer
Postat av: susann

Det hoppas jag allt att d gör. Skaffar barn menar jag:)

2010-05-27 @ 21:40:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0