Petra

Ja motorolja är för tillfället den sämsta uppfinningen som någonsin funnits. Jag och Jocke hade varit i Saltå Kvarn och ätit brunch i lördags och på vägen tillbaka hem till Södertälje lekte Jocke lite rally och när vi kom hem för att ta ut backen som vi hade i bagaget, upptäckte vi att 2 liter motorolja runnit ut i hela bagageutrymmet. Och i vårt bagage är det sånt där luddigt material som bara suger åt sig allt som inte är torrt som snus. Så nu har vi en "halvtrasig" bil.

Men vi hängde inte läpp så länge för på kvällen var det dags för lite festligheter hemma hos Jockes chef. Det var en trevlig tillställning med god mat, kul tipsrunda och en och annan kul hemlighet som avslöjades. :) Och vilket fint hus han, frun och barnen bor i!

Jag börjar bli lite stressad inför showen nu. Har inte fått in alla anmälningar och showgruppen är väldigt seg på att säga ja eller nej. Ska det vara så svårt? Vill jag vara med eller inte?! Programmen har börjat falla på plats och dräkterna är snart klara. Men ändå känns det som det är massor kvar att göra innan vi ens kan börja arbetet. Det viktigaste just nu är att veta hur många som ska vara med i showen så jag kan göra en definitiv budget vad gäller inkomster exl. sponsorpengar. Jag glömmer mellan varven hur mycket jobb det egentligen är med en isshow, men det är nog för att jag under själva showen tycker att det är värt allt slit!

Och vår lägenhet börjar likna mer och mer ett riktigt hem. Vi har fått upp kabellister, hallbänk, gjort i ordning i vitrinskåpet, köpt nya blommor. Det är fortfarande en del saker kvar att fixa med, men snart så vågar vi ju tom bjuda hem folk på middag eller bara ett litet besök.

Skulle gått på Step/styrka idag på Gröndal, men receptionisten ringde mig vid 17.30 för att meddela att instruktören fått förhinder och att passet blev inställt. :(

På bussen idag utspelade sig en väldigt märklig händelse och jag var skraj som tusan. En man i 30-35-årsåldern klev på bussen i Södertälje centrum och ställer till med värsta scenen och sitter och pratar för sig själv och gör tecken för halshuggning (och luktar svett så in i, ja jag har nog aldrig känt en så stark svettos tidigare i mitt liv) och allt detta gör han i sätet mittemot mig. Jag fick verkligen bita mig i läppen och titta ner i golvet hela resan för vem vet vad han hade fått för sig om han upptäckt att jag kollat på honom?

Ja allt som jag hade listat upp på min "att-göra-lista" igår blev inte av, som vanligt. Jag gjorde ingen budget till isshowen, jag städade inte heller min garderob. Men det kan bli min fredagssyssla efter jobbet då Jocke ska in med alla tranieer till Stockholm för lite kvällsaktiviteter.

Idag var första dagen på gamla jobbet. Känns helt okej att vara tillbaka, men då verksamheten jag jobbade i nere i Skåne var väldigt organiserad och helt fantastisk, känns det lite jobbigt att komma tillbaka till totalt KAOS. Det var inte direkt så att jag låg sömnlös hela natten, funderade över vilka mina kollegor blir, hur personalen är, hur boendet ser ut, om jag kommer hitta till jobbet och inne i lokalerna. Nej allt det där klarade jag av i september förra året. Det kändes lugnt och säkert att komma tillbaka till jobbet. Alla var så glada att se mig och det värmde! Visst vara där en och annan ny boende och någon ny usk:a eller vårdbiträde, men det ska nog inte vara några problem att lära känna dom.

Och nu ikväll har kablarna till vårt lilla projekt här hemma äntligen kommit. Jocke håller på som bäst just nu, och jag sitter här i väntan på att vi ska köra och handla. Har inte ätit kvällsmat ännu och klockan börjar bli mycket. Jag var färdigt med handlarlistan för längesen, men Jocke är en såndär som går och drar benen efter sig och aldrig blir färdig till det han borde bli färdig till, men jag har vant mig. :) Vill man t ex att han ska följa med på nånting ska man säga att det börjar minst 1 timme innan det egentligen börjar, då har vi iaf en ärlig chans att faktiskt inte vara sist dit.

Men nu bär det av till kommunistaffären för att inhandla sakerna på min fina lilla lista och sen blir det fiskpinnewraps.

Nu är jag tillbaka i Södertälje och allt vad det innebär. Jag är tillbaka till dom vardagliga sysslorna som mamma så snällt har skött åt mig i sommar när jag bott hemma i Osby. Jag måste boka tvättid, stryka tvätt, mangla sängkläder, städa, bädda sängen, handla, laga mat, planera matlådor osv.

Efter torsdagens sista arbetsdag på KVH hemma i Skåne bar det av mot Södertälje med mamma, pappa, Ronja, Albin och dom båda voffarna. Tyvärr kunde inte lillebror följa med då han hade jobb att sköta på fredagen. Resan upp, där drog jag nitlotten. Visst är min lilla Picasso söt, men ack så jobb när det gäller att åka bil. Jag, Ronja och Albin satt i baksätet med båda hundarna. Enzo är ju så liten så han får ju plats i handen (nästan iaf) så Albin och Ronja tog gärna honom i högra sidan av bilen, medan jag fick lilla Picasso. Han kunde inte ligga stilla för fem öre. Jag förstår att det kanske inte är så kul för en hund att åka bil, men varför kunde inte Picasso vara lika söt och stilla som Enzo? Han låg på golvet några minuter, hoppade upp i mitt knä någon sekund och sen ner på golvet igen. Ibland låg han i mitt knä ett par minuter och då tänkte jag

"Yes, äntligen har han somnat och ligger här nån timme"

Så fasen heller. Direkt efter jag tänkt tanken hoppar han ner på golvet igen. När vi var framme i Södertälje vid 21.40 kunde jag äntligen gå ur bilen och sträcka på benen, LYCKA!

Har hängt med familjen hela helgen. Inte det lättaste att ha två hunder på femte våningen, ffa inte när en av hundarna bara är 11 veckor gammal och håller på att bli rumsren. Men Enzo skötte sig bra och gjorde inte ner sig en endaste liten gång i vår lägenhet. Han var duktig och passade på att göra det han behövde de gånger någon tog ut honom.

Helgen har bestått av mat, poker, drinkar, OS, samtal och Tom Tits. Och sen mammas och pappas vilsegång i Södertälje med Enzo och Picasso. :) När jag, Jocke, Albin och Ronja körde till Tom Tits tog mamma och pappa ut hundarna för en promenad. Det var bara det att dom gick vilse så dom var ute i över 2 timmar. När vi kom hem ringde Ronja till dom för dom inte var hemma och då sa dom att dom var vilse. Pappa hade koll på att dom skulle gå mot vattentornet, det var bara det att han kunde inte se det var han än gick. :) Men dom kom hem till slut och då firade vi mamma med god mat och paketöppning. Det blev tacos (som syster tjatat om ett par dagar så vi gav med oss) och sen glass, "tårta" och fruktcocktail. Mamma blev glad över presenterna hon fick. Hon har aldrig haft "riktiga" handdukar på toaletten så dom blev hon glad över. Hon har endast en ordentlig linneduk så det passade också bra och sen fick hon en parfym av pappa som verkligen satt mitt i prick. En glad 45-åring tackade så hjärtligt och vi andra var glada över att hon tyckte om presenterna.

Nu sitter jag här, måndag och utan jobb. Jag är "mellan två jobb" på riktigt och det känns faktiskt bra. Jag börjar på mitt gamla jobb i Sthlm på torsdag och har därmed några dagars ledigt nu. Skönt med tanke på att jag knappt varit ledig nåt i sommar. Så nu tvättar jag, pillar med isshowen, springer runt i pyjamasen halva dagen och väntar på att Jockeprutt ska komma hem. Han har snart avverkat sin första dag på Scanias trainee-program och jag väntar med spänning på rapporten som förhoppningsvis kommer kring kl. 18.

Nu blir det lunch (ja jag sa ju att jag sprungit runt i pyjamasen halva dagen).

Sporttokig som jag är är det väldigt jobbigt att följa OS via aftonbladets hemsida. När det är OS sitter jag normalt sett som klistrad vid tv:n. Men det är inte längre möjligt. Nu har jag ett jobb att sköta, vilket jag aldrig haft under något annat OS. Det är bara att acceptera. Men det är inte särskilt svårt att förstå dom som sjukskriver sig för att titta på OS, för det är en väldans "folkfest", men samtidigt är det väldigt omoraliskt. Jag som får dåligt samvete bara jag stannar hemma från en föreläsning som jag på förhand vet är superdålig och kommer att ge absolut ingenting (nej, jag pluggar inte längre, men kom inte på någon bättre liknelse).

Idag är näst sista dagen på jobbet. Efter jobbet i Stockholm lärde jag mig en rejäl läxa och det är att inte spara allt "fixande och ihopplockande" till sista dagen. Jag har skuffat undan lite saker varje dag den här veckan. Försöker avsluta det jag påbörjat och göra en ordentlig överrapportering till min kollega som kommer tillbaka från en låååång semester på måndag.

Hälsade på mormor igår. Det var trevlig och gott. Alltid massa fika när vi kommer dit. :) Hundarna var också med. Dom ville klart inte vara inomhus (mormor bor långt ute i skogen) så de var ute och sprang i regnet. Inte mysigt med blöt hund!

Idag blir det bodypump med min favorit-Lukas. Missade förra veckan, men idag kör jag järnet igen och hoppas på att undvika lite av den träningsvärken jag fick förra gången för jag kunde knappt röra mig då och det vill jag inte uppleva igen. Visst, när jag var på konståkningsläger när jag var aktiv tränade jag 5-6 pass/dag och hade träningsvärk så jag knappt kunde sova men det var bara att dagen efter ge sig på nya 5-6 pass. Ingen rast och inget gnäll. Därför tycker jag det är lite konstigt att jag har blivit så gnällig på senare år. Träningsvärk är ju mer ett normaltillstånd än undantag för min del!

Och väskorna står i stort sett färdigpackade hemma i Osby och är redo för inpackning. Imorgon bär det av och det ska bli både skönt och ledsamt. Tillbaka till mitt egna hem och mina egna saker, mina rutiner, mitt sätt att leva. Visst har jag vuxit upp med mammas och pappas regler och sätt att göra saker på i 19 år och är van vid det, men trots att man blivit inpräntad med det sedan barnsben ändrar man på lite saker när man flyttar hemifrån och skapar sig ett eget hem. Sommaren har varit turbulent, men det har varit mysigt att vara hemma hos familjen. Förmodligen sista sommaren någonsin som vi träffas så mycket för nästa sommar ska jag se till att ha semester, och för att kunna ta det måste man ha ett ordentligt jobb, och det ska jag väl ändå kunna fixa innan det är dags?!

Nu var ännu en helg till ända och ny arbetsvecka börjar imorgon kl. 07.30.

Den här helgen har bjudit på mycket busväder och produktivitet. I fredags blev jag hämtad på jobbet av mamma. Hon skjutsade in syster, bror och Albin till Hässleholmsfestivalen och plockade upp mig på vägen hem. Lyxigt värre!

På lördagen körde jag, pappa, mamma, Ronja, Albin och dom två små hundarna till Vesljunga och grillade. I Vesljunga möttes vi av rejält med vind och det försvårade vårt projekt, nämligen grilla med engångsgrill. Som tur var hade vi två engångsgrillar med oss för den första ville inte alls. Jag och pappsi försökte få fyr på den mitt på stranden i all vind, och misslyckades givetvis. Den andra hade vi lite mer tur med för då hade pappa letat upp ett hyfsat bra ställe i lä, mellan några stugor så då fick vi bättre sprutt på det hela. Visst, en och annan korv blåste av grillen och ner i sanden, men det var mysigt ändå! Och dom där två små underbara hundarna stormtrivdes. T o m så Picasso gick i vattnet med tassarna för att hämta en pinne, inte illa han som är livrädd för vatten. På kvällen åt vi kräftor och tittade på film, mysigt värre! Längesen jag faktiskt hade en slappedag med mysiga saker. Mellan varven denna dag hann jag givetvis sy en del också, både till showen och till mig själv. Jag och Jocke har för ett x antal månader sedan köpt en bänk till hallen, men inte blivit färdiga att fixa en dyna att lägga ovanpå. Nu har jag äntligen fått hem skumgummit som jag blivit lovad från en av lillebrors bekanta och sytt ett fint överdrag. Dock tog det där förbannade överdraget ganska lång tid för det blev fel gång på gång. Aja, nu är det i vilket fall klart!

Idag har jag inte gjort för mycket. Jag har sytt lite showkläder och insåg, under tiden jag sydde, att jag bara har två dräkter kvar och lite pill på en tredje. Det känns helt ofattbart. Det är augusti och jag är klar med modellerna till kläderna som ska vara med i showen den 24-26 april år 2009. FRAMFÖRHÅLLNING! Har börjat packa för tillbakaflytten till Södertälje idag för jag vet inte när annars jag ska hinna. Det känns både skönt och ledsamt att packa ner mitt liv på Sparvgatan i några väskor. Men det är ju faktiskt inte där jg bor längre, och har inte gjort på snart 4 år, men ändå känns det sorgligt. JAg får trösta mig med att jag kan komma och hälsa på precis hur ofta jag vill och orkar.

Och nu är det som sagt en ny arbetsvecka. Dock tror jag veckan kommer gå väldans fort för imorgon efter jobbet ska jag iväg, på tisdag ska vi till mormor, på onsdag ska jag på bodypump med Lukas och på torsdag kör vi när jag kommit hem från jobbet.

Men det bästa just nu är ändå att OS har startat. Och tänka sig att Sverige redan lyckats ta en silvermedalj. Eller ja, inte Sverige, men en svenska. Är det inte märkligt hur man helt plötsligt klassar sig själv som medaljös bara för att personen i fråga kommer från Sverige? Jag har aldrig gjort det, men många gör det och jag tycker det är ett märkligt fenomen...!

Sista arbetsdagen för den här veckan, idag. Skönt! Har varit sådär obeskrivligt trött hela veckan, helt utan anledning. Ska bli skönt att få sova någon extra timme imorgon.

Om allt hade varit som det borde kunde vi träffats idag min älskade! Varför?

Igår kom Ronja, Albin och lilla Enzo hem till Osby. Mysigt! Enzo är precis lika liten som när han for iväg med Ronja till Lidköping. Han bits precis hela tiden, och det hjälper inte att man försöker förklara för honom genom ord och handling att det är fel och att man inte får bitas. Stackarn har ju fullt med tänder på uppgång, inte konstigt han inte vill förstå. Däremot kan han göra "give me five", sååå sött!

Och bror kom hem från jobbet igår strax efter kl. 23. Såg ut som en zombie, men skulle dricka öl med Albin. Jag undrar hur det gick?! Jag drog mig till kojs precis efter att han kommit hem och jag somnade omedelbums.

Tänkte på en sak igår när jag hade bråttom hem från jobbet. Jag kom till stationen i Hässleholm 3 minuter innan tåget skulle gå och kände mig stressad för jag skulle hinna stämpla sommarkortet också innan jag kunde hoppa på tåget. Vad möts jag av i all denna stress? En j*vla massa folk som står i rulltrappan och inte kan flytta på sig. Barn som hoppar samtidigt som dom håller sina föräldrar i händerna, par som står och vrålhånglar, grabbar som bara sprider ut sig. Folk i den här delen av Sverige kan f*n inte åka rulltrappa! HÅLL TILL HÖGER! Jag hade inte en chans att komma förbi dom, trots att jag sa "ursäkta" flera gånger. Nej, det ska faktiskt bli skönt att komma tillbaka till Södertälje och Stockholm och "umgås" bland riktiga pendlare!

Nu ska jag berätta en hemlighet för er, en hemlighet som för många är väldigt självklar och som man luskar ut med lite sunt förnuft.

Det är inte ens fel att två träts

Men för dig, dig och dig fungerar det inte så utan det är bara ens fel hela tiden, och det råkar av någon konstig anledning alltid vara MITT fel. Ni kan inte trycka ner mig, ni kan inte sära på oss, ni kan inte förändra mig och minst av allt kan ni berätta för mig hur jag ska vara som människa för att ni ska må bra.

Det är mycket saker ni har att lära, trots att ni är betydligt många år äldre än jag. Visst, jag kanske inte alltid är mogen för min ålder, men sunt förnuft, det har jag iaf blivit utrustad med, och lite skinn på näsan! Jag är en känslosam person, men inte mer än jag själv orkar bära.

Jag lever mitt liv genom dom jag umgås med! Är ni avundsjuka? Om ni respekterar mig eller inte, det bekymrar inte mig just nu. Men att ni någon gång ska vinna tillbaka MIN respekt, det ställer jag mig frågade till...

Är tillbaka på jobbet efter fyra dagars långhelg. Regnet öser ner, precis som ärendebladen. Men det är kul att det är mer att göra, då trivs jag som bäst!

Jag och plutten har varit i Göteborg i tre dagar och bara tagit det lugnt. Så hilmans skönt! Klockan 06.30 i fredags styrde vi bilen mot Göteborg, men gjorde en ordentlig avstickare till GeKås och Ullared. Jocke är väl kanske inget fan av Ullared, men han verkade inte vantrivas så som jag trott och så värst mycket gnäll var det inte heller. :) Jag trodde att en avstickare inom Ullared skulle ta max ett par timmar, men det visade sig ta betydligt länge tid. Vi tog först en runda inne på GeKås och köpte det vi hade lista på (jag var lite skickebud till familjen också) och sen gick vi och la det i bilen för att sedan ta lite lunch. Efter det tog jag ytterligare en runda inne på GeKås och min andra hälft gick in på NetOnNet. Tog en snabb tur i butikerna runtomkring, men till min besvikelse fanns där inte särskilt mycket. Var på jakt efter ett par vita sandaler, för mina nuvarande är så väldans slitna, men det fanns inga nånstans. Inte ens Vagabond hade!

Vi anlände till hotellet vid 14.30 på fredagen. Vi slängde in våra grejer och skrev in adressen på restaurangen i Skärgården som vi skulle äta på senare på kvällen. Vi duschade av oss och snyggade till oss och körde sedan mot Öckerö. För att komma dit var vi tvungna att ta en skärgårdsbåt eller vad det heter, över och det var visst gratis för det klassas som vanlig väg. Det är verkligen ett annat liv det där att bo ute i skärgården. Behöva passa båtar som går varannan timme fram till 23.30, för att sedan gå en gång i timmen under natten. När vi hittat fram till restarungen, som låg längst ut på en udde på ön tog vi våra badkläder och hoppade i vattnet. Helt otroligt varmt i vattnet och riktigt skönt att vara i och plaska! Klockan blev 20.00 och äntligen var det dags för mat. Jag kan väl erkänna att jag gjorde en tabbe sominte tog skaldjurstallrik, men min förrätt var så mycket godare än Jockes så det vägde upp det hela och dessutom smaskade jag lite på Jockes räkor för att ha nåt att göra medan han satt där och skalade och tog lång tid på sig. Det här var den absolut första gången som jag hade ätit upp en rätt FÖRE Jocke. Riktigt fint väder och trevligt sällskap! Men det inträffade en midnre trevlig incident. Under min förrätt tog jag en riktigt stor tugga med "ogräs" och satte en lång kvist med timjan i halsen. Jag hostade och frustade och klöktes och insåg ganska snart att jag var tvungen att ta mig till en toalett. Med min vanliga tur var båda toaletterna upptagna med personalen var så snäll att de visade in mig till deras personaltoalett. Det var bara det att på vägen dit var kvisten verkligen uppe i munnen och vände och alla skrek "INTE PÅ VÅRA SAKER"! Som tur var kom det inget förrän jag hunnit till toalettstolen. Folk omkring mig trodde säkert jag tyckte maten var äcklig, men den var underbart god, så god att jag inte hade tid att tugga den ordentligt. :) När vi sedan skulle köra hem frågade två tjejer (en på kanske 12-13 år och en på kanske 4-5 år) om de kunde få åka med oss för de hade cyklat dit vi var men visst glömt cykelnycklarna hemma. Visst sa vi och tjejerna kom hem ordentligt. Tänk om man kunde göra så var man än var, men dessvärre är det inte så. Jag skulle i vart fall aldrig våga be om skjuts om det inte var så att jag känner personen i fråga.

Väl tillbaka på hotellet hade kvällen/natten en rolig utveckling. Visst hade vi vid vår ankomst tidigare under dagen märkt att det var olidligt varmt och klibbigt på rummet. För att åtgärda detta fanns det en fläkt på rummet, en fläkt som inte funkade. Och godissugna som vi var i Ullared köpte vi ett choklad som vi skulle lägga i kylskåpet på hotellet, bara det att kylskåpet inte fungerade och vår choklad flöt iväg. Jocke påpekade detta innan vår tripp ut i skärgården och tjejen i lobbyn sa

"vi ska se om vi kanske kan byta ut fläkten och om någon kan ta sig en kik på kylskåpet"

Till vår stora besvikelse hade det inte hänt ett smack när vi kom tillbaka. Det var precis lika varmt och klibbigt och kylskåpet var fortfarande trasigt. Jocke gick ner i lobbyn och sa till om detta och kom upp med en gigantisk fläkt som faktiskt fungerade! Bara det att det på bänken ovanpå kylskåpet var skållhett så han fick vända i dörren och gå ner och säga till om det. Tjejen i lobbyn sa att det inte var väggfast så det var bara att dra ut sladden och det gjorde vi. Under tiden som Jocke pysslade med detta blev jag lite sugen på att titta på tv, men då funkade klart inte fjärkontrollen. Jocke tog den med sig ner och fick den utbytt och hon i lobbyn sa

"här är det en som det står okej på så den borde funka"

Han kom upp med den, men givetvis så funkade den inte, haha. Han gick ner med den igen och kom efter några minuter upp med ett kort i handen och sa

"älskling, välkommen till rum 409"

Klockan var strax efter 23.00 och vi packade ihop våra grejer och bytte rum. Nu hamnade vi i ett nyrenoverat rum med saker som faktiskt fungerade. Dock var det lika varmt som i det andra rummet, men vad gör väl det när tv:n fungerar?! :)

Lördag morgon och vi tänkte gå upp vid 08.30, men det blev något senare då vi var trötta efter gårdagens utflykt. Shopping på stan, hela långa dagen. Jag hade ont både av min horribla träningsvärk och promenaden genom hela Göteborg (okej, inte hela, men det kändes nästan så efter ett tag). Inte heller här hittade jag några vita sandaler, men jag  hittade två tröjor. På kvällen körde vi till Gunnebo slott i Mölndal för att titta på utomhusteater. Vi tittade på Värdshusvärdinnan. Jag har aldrig varit på utomhusteater, men det var verkligen supertrevligt och teatern var rolig med ett kul budskap. Både jag och Jocke var supernöjda, trots att vi var flera hundra år yngre än övriga publiken. När vi kom tillbaka till hotellet tog vi en promenad i hamnen och slocknade sedan på två röda när vi väl lagt oss i sängen.

Söndagen var den dagen jag bävade mest inför. Dags för Aeroseum. Ett underjordiskt museum fyllt med gamla stridsflygplan och helikoptrar. Jag är inte den som är den, men flygplan och strid och krig och grejer är inte min grej. Men efter att ha provsuttit Viggen tyckte jag det gick att genomlida. Tuffa är dom, dom där stridspiloterna! Det blev inte så tråkigt som jag trott att det skulle bli. Efter det återstod bara en låååång tågresa hem till Osby igen och Jocke styrde bilen mot Oskarshamn för att idag måndag åka till Gotland och medelstidsveckan.