Det ena efter det andra
I vanliga fall är jag en ordningssam person med massor av energi. Vill ständigt ha något att göra. Brukar vilja att dygnet ska ha 48 timmar.
Lägenheten ser ut som skit, jag har noll energi (men cyklar och tränar varje dag ändå med autopiloten påkopplad) och jag vill bara att varje dag ska ta slut innan den ens har börjat.
Inte nog med att älskade mormor gått bort, nu är det fler tråkigheter på gång. Denna tråkigheten kommer jag inte öppna upp mig kring, men jag är OROLIG för DIG. Jag hoppas det mynnar ut i ett positivt besked. DU är stark, det vet jag!
Behöver städa, handla, tvätta, stryka, kopiera showfilmen, spara pengar, ja tusen och en saker. Just nu vill jag bara kasta in handduken ett tag och sätta mig ner och tänka igenom mitt liv. Inte för att det kommer bli något annorlunda, men för att kunna prioritera på ett bra sätt. Värdera vissa saker högre och lära mig vilka strider jag ska ta.
Åååh, jag vill ställa mig på en bergstopp och SKRIKA så högt jag bara kan. Släppa ut all ilska och oro. Så får det bli!
Minnesstund för mormor
Kusins pojkvän spelade gitarr och sjöng några av mormors favoritlåtar. Mamma och moster hade letat upp låtar som mormor tyckte om som spelades upp på cd-spelare. En dikt lästes upp från oss barnbarn och en från mamma och moster. Även mannen från begravningsbyrån (tror jag det var) läste en dikt för alla att ta med sig i sitt sorgearbete.
Efter minnesstunden körde min familj och mosters familj hem till mormor och åt. Vi åt planka och mammas hembakta kaka. En supergod kaka som slank ner så länge det fanns kvar. :)
Där ligger hon, världens bästa mormor!
Vi möts där änglarna sjunger!
Blomma från mig, Jocke, Jonas, Ronja och Ablin (de namn ni inte ser finns där, men banden döljer dom)
Resten av helgen bestod av vila. Det är så skönt att vara hemma och inte göra nånting. Synd vara att inte min andra hälft tycker detsamma. Han vill att det hela tiden ska hända något. Ett Stockholmssyndrom kanske?!
Och här brevid morfar ska mormor vila...
Kohphangan
Vi var på Kohpangan på Skåne gatan och åt. Vilket mysigt ställe. Kollegorna på KVH pratade om det här stället i somras och nu har jag varit där. Det dumma är bara att man inte kan boka bord där så det är lite svårt att veta när man kan gå dit. I vilket fall är det absolut ett ställe jag rekommenderar!
Idag har jag packat väskan inför hemfärden till Osby. Imorn ska mormor begravas, eller ja vi ska ha en minnesstund för henne. Hon ska kremeras så det är urnsättning lite längre fram så än försvinner hon inte från oss helt och hållet. Men jag hoppas att hennes själ får vila i lugn och ro och att hon tittar ner på oss där uppifrån. Mormor, jag vet att vi möts där änglarna sjunger!
Sveriges nationaldag
Just alldeles precis var jag väldigt "blond". Satt och tittade på nyheterna och så var det ett inslag om Norges nationaldag. Reportern frågade några norskor och normän om de visste VAD de firar den 17:e maj. Ingen visste riktigt, men det hade nåt med grundlagen att göra.
Då säger jag till Jocke:
- Vad är det vi firar på nationaldagen? Det var nåt med Gustav Vasa och skidor va?
- Jag vet faktiskt inte riktigt varför Petra.
- Nej men vad tusan, han kan ju inte ha åkt skidor mitt i sommarn...
Japp, precis så smart var jag. Inte ett dugg smartare än en norsk.
Magnus Betnér och vita tighta byxor
Igår var jag på det absolut sämsta aerobicdance-passet någonsin! Sen när var det inne att ha tighta vita trumpetbyxor på dig så man kan se trosorna igenom? Och en tight body hängandes ner över byxorna? Och sen när var aerobicdance en danslektion och inte ett pass på SATS? Jag tror inte ens att jag orkar förklara vad som hände på passet, men det jag vill ha sagt är att nästa gång det blir aerobicdance ska jag också kolla om ordinarie instruktören är sjuk eller borta så jag slipper denna obehagliga upplevelsen igen.
Hade medarbetarsamtal med chefen på jobbet igår. Före kändes det som ett utvecklingssamtal, såna där man hade i grundskolan ni vet, men det var inte så farligt. Jag fick höra massa positivt och att det oroar chefen att jag "bara" är vikarie för dom vill gärna ha kvar mig inom företaget, och jag vill gärna stanna. Det är kul att se vad mycket man själv kan vara med och påverka i ett stort företag och man får möjlighet att göra så mycket och utveckla sig själva, därför vill jag stanna!
Jag har kommit in i någon konstig godisperiod. Jag går runt och är konstant sugen på godis. Inte alls bra. Å andra sidan cyklar jag 1 timme varje dag och tränar på SATS flera gånger i veckan så jag kanske kan äta lite ändå. Så länge jag inte går UPP i vikt är det lugnt, sen hade det klart varit kul att tighta till sig, men det får vara till sen :)
Nu ska jag handla lite så vi får lite mat i oss innan kvällen blir för gammal här...
Inflyttningsfest
Nu har vi flyttat in i nya lägenheten på riktigt. I lördags hade vi nämligen inflyttningsfest. En fest som var väldigt trevlig. Vi hade i inbjudan skrivit att vi bjöd på fördrink och lite tilltugg. För att kunna göra det höll vi på att fixa en hel del förra veckan.
I onsdags städade och tvättade vi.
I torsdags var jag på Bounce och Jocke på styrelsemöte.
I fredags handlade vi, förberedde i stort sett all mat och hämtade nyckeln till gästlägenheten.
I lördags bakade jag muffins och Jocke gjorde klart den sista röran till tilltugget.
Ja, eller vi höll på precis hela lördagen. Vi dukade, gjorde bål, slängde i oss lite mat, fixade till oss själva, tog emot några sista-minuten-återbud och lite till.
När de första gästerna kom fick vi kommentaren:
-Lite tilltugg?! Vi åt ju precis innan, men det här är ju som en hel middag
Vi brås väl på våra mödrar både jag och Jocke. Vi hade bakat en hel drös med muffins och hade köpt massa baguetter och bröd och gjort röror till säkert 50 personer, men så många var vi ju inte, haha. :)
Vi fick inte bara fina ord om lägenheten utan även lite fina presenter. Vi fick en fin blomsterkrans som vi ska hänga upp på ytterdörren, lite blommor, en bok med olika fikaställen i Stockholmstrakten, en nostalgibok om dansband i Sverige (superkul), ett "Tysklandskit", en Jelly Bean-skål, godis, citronblomma och sen har jag säkert missat något också, men TACK för allt fint vi fick och för ert otrligt trevliga sällskap!
Igår åt gänget som sovit över brunch på Mosebacke. Fullt med folk, men vi lyckades möblera ihop ett bord för 7 personer till slut. På kvällen kom en av Jockes kompisar hem och vi åt lite rester från lördagens fest och spelade Alfapet.
Nu har jag inga projekt kvar. Showen är över och inflyttningsfesten är över. Nu måste jag ha ett ytt projekt. En sommarfest skulle inte sitta helt fel. Får prata med Jocke och se om han är inne på samma linje.
Mormor skulle ha fyllt 66 år i lördags. En dag möts vi där änglarna sjunger och då ska JAG sjunga för dig!
Bounce
Och idag sitter jag här, dabbig i näsan och hostig. Har aldrig i mitt liv sjukanmält mig till jobbet. Inte en enda sommar, inte en enda gång som arbetsterapeut heller, men idag var det dags. Jag har ingen feber och är inte magsjuk, därför tycker jag inte själv att jag är sjuk, men människor i min omgivning tycker det och dom tycker jag har hållt ett högt tempo hur länge som helst nu, plus allt med mormor. Sen ska man ju vara lite extra observant på sjukdom när man jobbar med äldre som jag gör. Det är dock ingen fara för morgondagens inflyttningsfest!
Så nu kommer jag vila och fixa om vartannat. Ska börja med att vila i soffan...
I svåra tider
Alla har inte förstått det...
Men jag låter inte min sorg slätas över av det, jag sörjer ännu djupare.
Älskade mormor, varför?
Livet måste gå vidare...
Varje gång jag loggar in på Facebook går jag in på hennes profil och varje gång tjuter jag. Hennes profilbild är en bild på henne i köket och Picasso (mamma och pappas hund) sitter brevid och tigger mat. Det finns ingen annan hund som fastnat så i hennes hjärta som Picasso. Hon gav honom mat ur handen, mat på tallrik, klappade honom, pratade med honom. Ni ska veta att mamma har berättat att om någon av våra tidigare hundar slickade på en tallrik hemma hos mormor slängde hon den för hon fick för sig att den aldrig skulle komma att bli riktigt ren.
Den dagen mormor blev pensionär (till åldern), dvs. för ganska exakt 1 år sedan, köpte hon en dator. Sen dess har hon skaffat både msn och Facebook. Hon laddade in foton från kameran och skickade tänkvärda mail till en.
Vilken tur för mormor att hon i julas fick ha julafton hemma hos sig i skogen med mammas och mosters familj. Det blev ett fint avslut för henne. Att få ha familjen samlad. Alla var där, tom min farfar.
Jag har många minnen med/från mormor, två av dom hänger på min vägg hemma i Osby. En broderad tavla som jag fick i studentpresent och en broderad tavla som jag och Jocke fick som ett första julpynt första julen vi bodde tillsammans. Nu ska det julpyntet ramas in och hängas upp här på Lilla Essingen kring första advent i år.
Nu ska jag ringa till mamma och höra hur hennes dag har varit.
Underbara mormor, vila i frid!
Många måsten, men ingen ork
Idag är det en tung dag. Har ingen lust till nånting. Måste träna, måste laga mat, måste cykla hem, måste planera helgen, måste duscha, måste så mycket.
Vila i frid mormor!
- Är du ute? Inne? Sitter du ner? Står du upp? Är du ensam?
Jag förstod redan då att det var något som var fel.
- Jag har något tråkigt att berätta.
Jag var helt säker på att det var farfar, för han är sjuk, men det var det inte, det var mormor. Hon dog igår. Dödsorsak? Inte bestämd ännu. Hon ska obduceras. Troligtvis en hjärtinfarkt.
Man ska inte dö när man är 65 år. Mormor skulle fyllt 66 år nu på lördag den 9:e maj. Ingen har nog riktigt förstått det ännu, alla är vi chockade. Och mamma som förlorade sin pappa när hon var 27 år, då var moster 22 år. Stackars mamma och moster. För dom måste det vara fruktansvärt jobbigt.
All kärlek till er alla tre, mormor, mamma och moster!
