Petra

...ja tyvärr är det så. Jag önskar att jag kunde krypa ner i något svart hål där ingen kunde varken höra eller se mig. Bara få vara i fred och tänka på mormor, älskade mormor.

Varje gång jag loggar in på Facebook går jag in på hennes profil och varje gång tjuter jag. Hennes profilbild är en bild på henne i köket och Picasso (mamma och pappas hund) sitter brevid och tigger mat. Det finns ingen annan hund som fastnat så i hennes hjärta som Picasso. Hon gav honom mat ur handen, mat på tallrik, klappade honom, pratade med honom. Ni ska veta att mamma har berättat att om någon av våra tidigare hundar slickade på en tallrik hemma hos mormor slängde hon den för hon fick för sig att den aldrig skulle komma att bli riktigt ren.

Den dagen mormor blev pensionär (till åldern), dvs. för ganska exakt 1 år sedan, köpte hon en dator. Sen dess har hon skaffat både msn och Facebook. Hon laddade in foton från kameran och skickade tänkvärda mail till en.

Vilken tur för mormor att hon i julas fick ha julafton hemma hos sig i skogen med mammas och mosters familj. Det blev ett fint avslut för henne. Att få ha familjen samlad. Alla var där, tom min farfar.

Jag har många minnen med/från mormor, två av dom hänger på min vägg hemma i Osby. En broderad tavla som jag fick i studentpresent och en broderad tavla som jag och Jocke fick som ett första julpynt första julen vi bodde tillsammans. Nu ska det julpyntet ramas in och hängas upp här på Lilla Essingen kring första advent i år.

Nu ska jag ringa till mamma och höra hur hennes dag har varit.