Petra

Den här veckan har jag varit utpumpad varje dag jag gått från jobbet. Att jobba 100% är i sig inget utpumpande, men att lära sig en massa nya grejer och ha ansvar för andras löner blir stundtals lite mycket för mitt lilla huvud. Igår var meningen att jag skulle gå på tjejmiddag, men för första gången (nästan nånsin) ringde jag och avbokade. Tur var det för strax innan klockan 21.00 slocknade jag som en trasig lampa.

Det tråkigaste med att känna sig utpumpad är att jag inte haft ork nog att träna så mycket som jag brukar. Jag körde piloxing i måndags och crosstraining ikväll, annars har det inte blivit mer träning. Piloxingen i måndags var premiär för mig. Det var otroligt roligt och passade mig perfekt. Det var lite dansinspirerat och jobbigt. Har bokat mig för måndag igen, dock har jag bara en reservplats än så länge.

Vissa saker är tydligen inte lika viktiga som andra. Det jag nu kommer berätta är en av dom viktigaste sakerna för alla andra, men mig har det på något sätt gått förbi och ändå löst sig. I flera dagar har jag varit utan duschtvål och fått tvätta mig med tvålen i mitt lilla resekit. Varje dag jag gått hemifrån har jag tänkt "glöm nu inte att köpa duschtvål på väg hem från jobbet". Tror ni jag kommit ihåg det? NEJ! Men så igår slog det mig när jag gick förbi The Body Shop. Jag smet in nyss nämnd butik och grabbade tag i en duschtvål som luktade mango och gick fram till kassan för att betala. Butiksbiträdet säger lite halvsurt:

- Du vet väl om att du får en bodyscrub och en duschtvål för 200 kr?!

Tvålen jag nyss plockat på mig kostade 102 kronor så jag säger vänligt men bestämd:

- Jag nöjer mig med tvålen den här gången.

Butiksbiträdet tittar förvånat och surt på mig:

- Men alltså du sparar jättemycket pengar, 67 kronor.

Nog för att 67 kronor kan vara anledning nog att köpa en bodyscrub, men nu är det så att jag använder inte bodyscrub. Kändes för ett ögonblick som om jag pratade med telefonförsäljare för dom om några är ju experter på att inte ta ett nej.

Imorn ska jag till Trollhättan på elitserietävling med en av tjejerna i klubben. Det ska bli ofantligt roligt och jag känner redan nu hur jag längtar tillbaka till jag var 15 år och tränade som en tok och det mesta gick min väg avseende konståkningen.

Som jag skrivit tidigare skulle jag och Jocke på en spännande upplevelse i lördags kväll. Tänkte berätta lite om den för er.

Jocke fick fria händer att bestämma vad vi skulle göra i lördags kväll. Han valde att boka biljetter på ticnet till "Svartklubben" som ligger vid Liljeholmskajen. Middagen var kl. 18-21. Vi kom dit vid 18 och tillsammans med övriga sällskapet fick vi information om hur det skulle gå till under kvällen. Jag hade inte en aning om vad vi skulle vara med om och hade därmed inga förväntningar. Mannen som pratade var blind. Så fort jag såg pinnen insåg jag att vi skulle bli inbjudna till de blindas värld.

Vi gick in i en lokal som var totalt beckmörkt. Vi hade blivit tillsagda att stänga av mobilerna och lägga ner klockorna i väskan just för att det skulle bli helt beckmörkt. Vid dörren möttes vi upp av en man, vår servitör, som ledsagade oss till våra platser. Vi hanmnade brevid varandra. Till en början fattade vi ingenting, men när jag la handen i maten när jag skulle sätta mig ner hörde vi ett gapskratt rakt framför oss och då insåg vi att vi satt vid något slags långbord. Vi hamnade mittemot ett jättetrevligt par och vi pratade och skrattade hela middagen.

Vi åt en trerätters middag med vin. Allt var ett projekt. Hitta besticken, hitta glaset, hälla upp vin i glaset utan att spilla, dela maten, äta upp all mat. Servitören hjälpte oss lite då han berättade i början av middagen var besticken, glasen och vatten fanns. Han avslutade med att säga:

- "...och nånstans på bordet ligger det en öppnare"

Det var tre män som serverade och alla var blinda. Mellan serveringen spelade och sjöng dom humoristiska sånger om blinda och deras värld, men även om oss som faktiskt ser.

Maten var väl kanske inte den godaste, men det var inte heller det som var själva grejen. Det är en upplevelse jag varmt kan rekommendera!