Petra

Vi tjuvstartade lite och gjorde morgondagens dessert idag för att se om den är okej att servera (vi gör en ny imorn så gästerna slipper äta gammal mat, men enligt Jocke kan man inte bjuda på mat man inte lagat tidigare). Jag tyckte det var gott, men det tyckte inte Jocke. Men i vilket fall så spelar inte det så stor roll för han slukade i sig hela ändå, och la upp fötterna på bordet. Vad hände då? Jo, han sparkade ner ett av margueritaglasen på golvet så nu har vi bara 4 st kvar...

Var nere och letade, men hjälp av Jocke, fram 4 st Margueritaglas. Tog upp dom till lägenheten. Packade upp dom ur sina små tidningspapperspaket. Och booom, så krashade jag ett. Aja, sånt händer...

Och medan jag sitter och sörjer att jag nu bara har 5 st glas kvar tittar jag på Yuotube och spanar på konståkning. En av mina absoluta favoriter genom tiderna är Alexei Yagudin

Spana in hans fantastiska åkning här och här (nej, jag vet inte hur man lägger in klippen i bloggen). Tänka sig att lilla jag också har åkt till "Gladiator". Dock får ni räkna bort ca 1 varv/hopp när han gör nåt så får ni mig. :)

Men min ABSOLUTA FAVORIT någonsin är Philippe Candeloro. Honom kan ni spana in här.

Jag har kommit in i en period nu där jag bara vill köpa på mig massa klänningar. Till vilken nytta? Sommaren är ju snart över. När jag gick på gymnasiet var jag en riktig kjolmänniska. När jag pluggade i Linköping försvann det och då var det jeans som gällde. Nu är jag i en ny period, en period där jag inte kan sluta tänka på klänningar. Jag har knappt någon ledig tid att använda dom på och ingen plats i garderoben, men vill ändå ha. Samtidigt som habegäret är sådär stor har jag tänkt att jag ska försöka snåla lite och spara lite pengar. Ingen bra kombination. Aja, så får det vara. I början på veckan damp det ner en fin klänning i brevlådan.



Och det finns någon mer som jag gärna skulle vilja ha, men SPARA var ordet ja!




Nu ska jag leta mig ner till källarförrådet för att leta upp min Margueritaglas för det ryktas att det ska blandas lite drinkar imorn för att fira semestern!

Även i de mörkaste stunder finns det ljuspunkter. Den här gången har jag funnit en sann vän. En person som ställer upp oavsett. En person som lägger sina egna planer åt sidan för att finnas där för en. Underbart!

Det här är sista veckan innan semestern och jag tycker dagarna går så långsamt. Det är bara jag och Hanna (vår vikarie) på jobbet så för omväxlings skull finns det en del att göra. Jag kan inte påstå att det är tokmycket varje dag, men det finns något att pyssla med hela tiden.

I helgen hade vi lite besök. Dels av Jockes syster, dels av två kompisar som kom över på brunch i söndags. Som vanligt hade vi gjort för mycket mat, men så är det. Både jag och Jocke brås väl på våra mödrar.

Åter till den sanna vänskapen. Senaste dagarna har varit tunga. Turbulenta. Dom har gett perspektiv på saker och ting, för olika personer. Ibland vill man så gärna, men det går inte hur mycket man än försöker. Frågan är när man inser det? Jag som är så envis.

Nu sitter jag här igen, i soffan och tittar på Sex And The City.

Skillnaden idag jämfört med andra kvällar när jag gjort precis samma sak är att jag idag är ledsen. Ledsen över hur lite andra människor är villiga att offra.

Jag har på tre dagar inte haft suget efter sötsaker en endaste liten gång. Jag försöker leva ett lite bättre liv. Försöker bli av med min tjockismage. Om jag ska kunna bli det måste sötsakerna BORT, långt långt bort!

Ikväll har jag varit hemma hos Anna och Martin och grillat. Dom hade en sån där inmurad mysig grill på innergården. Gott med redigt grillad mat. Det får jag bara hemma i Osby annars för vi här på ön kör engångsgrill. Efter den utsökta måltiden gick vi till Södra Bar och lyssnade på lite musik. Trevligt. Mysigt.

Men sen när jag skulle hem var det varken trevligt eller mysigt. Jag gick med Anna till Mariatorget. Tänkte tagit 4:ans buss mot Radiohuset, men tog tuben istället till centralen. Skulle där byta till 1:ans buss ut till ön. Vem tror ni då precis missade bussen? Jo, JAG. Vilka konsekvenser fick det? Jo, att jag fick vänta 18 minuter till nästa buss. Till en början gick det bra. Jag messade Anna, pratade lite med Jocke och stod sen och tittade på lite folk. Men efter några minuter kom det en väldigt full person gåendes mot just den busskuren jag stod i. Han hade spya på hela tröjan och hade en hel del svårigheter med att både gå rakt och hålla kroppen i upprätt läge. Jag gick då till Burger King och tog en läsk.

Väl hemma blev jag efter ytterligare ett telefonsamtal ledsen och besviken. Varför? Det är privat. Men jag kan säga så mycket som att jag tycker inte om människor som inger förhoppningar och sen ändrar sig. Det är som att ta godis från små barn. FAN!

Nu blir det ett par avsnitt av Sex And The City, sen sömn. Det är ju en dag imorgon också, har jag hört.

Då en av mina kusiner har en riktig tjockismage och beräknades föda redan förra veckan är jag inne på fodda.nu VARJE DAG för att se om det ploppat ut en liten, för jag antar att det första hon tänker på är nog inte att ringa mig och gråta av lycka. Nej hon har nog liiiite annat att tänka på. :)

Så nu när jag var inne på just fodda.nu så spanade jag lite på om det var någon som fått barn som jag kanske vet vem/vilka är, självklart inte. Men jag såg en annan spännande grej. Familjen med dom fem P:ena.

Mamma: Pernilla
Pappa: Peter
Syster: Petronella
Syster: Petra
Bebis: Patricia

Kan det vara så att Peter och Pernilla planerat att alla barn ska heta något som börjar på P, eller bara råkade det bli så?

Tur för mig och Jocke att vi redan besämt vad våra barn ska heta så det inte uppstår en massa spekulationer som i fallet med Peter och Pernilla.

Jag har åtta arbetsdagar kvar innan semestern. Detta är åtta dagar som kommer gå så in i sörens långsamt. Hade jag inte varit så medgörlig hade troligtvis min semester börjat redan på måndag, dvs. om tre arbetsdagar, men ibland måste man plocka fram den där snälla människan i sig själv. Å andra sidan är det ändå ganska fint väder så att jobba och tjäna pengar när jag har fina kvällar att komma hem till gör inte så mycket. Det som känns tyngst är väl att Jocke började sin fyra veckor långa semester i måndags, så att inte ha semester tillsammans är lite tråkigt. Men i dessa tider ska man vara glad att man har ett jobb att ta semester från.

Sitter här igen, fast vid Sex And The City. Tvättmaskinen går på högvarv och jag har precis mumsat i mig mammas köttfärssås. Tänkte ta en liten runda med dammsugaren om en stund, göra lite snyggt omkring mig. Och om jag inte minns fel så skrev jag det på min "att-göra-lista" för veckan.

Igår fick jag ett sms från Anna, hon undrade om jag och Jocke ville följa med till Södra bar imorn. Självklart vill vi det, men jag får gå ensam för Jocke är hemhemma i Oskarshamn tills på fredag.

När jag tränar ploppar det alltid upp massa bra saker jag tänker att "det här ska jag skriva om, det blir ju lite roligt, inte bara min tråkiga vardag", men så fort passet är slut är det som bortblåst. Jag får göra som min psykologilärare gjorde med oss i en uppgift där vi skulle tyda våra drömmar. Hon uppmanade oss att lägga papper och penna vid sängen så att vi så fort vi drömt nåt kunde skriva ner det så vi inte glömde det. Kanske dags att lägga penna och papper brevid vattenflaskan när jag tränar?!

Var precis inne på Kents hemsida. En tjej som heter Carolina Wallin Pérez släpper en skiva med Kentcovers. Gå in på hennes MySpace och lyssna på "Pärlor". Ljuvligt!

Idag har jag haft fullt upp på jobbet, tränat så svetten lackat, handlat lite frukost, ätit, tvättar och nu sitter jag och tittar på Sex And The City. En alldeles lagom dag.

Reflekterade över två saker idag. En när jag cyklade till träningen, en när jag var på träningen. När jag cyklade till träningen kom det en familj gåendes; mamma, pappa, dotter i vagn och dotter springandes brevid (ca 6 år gammal). Jag kommer cyklandes, saktar in för att jag ser att tjejen som springer och hoppar verkligen har noll koll och trots detta cyklar jag nästan på henne. När detta händer befinner hon sig på cykelvägen och föräldrarna en bra bit ifrån. Vem tror ni får en massa ord skrikandes efter sig? Inte var det tjejen. Det var JAG. Jag som skulle se upp, som skulle klivit av cykeln och försiktigt skulle gått förbi tjejen. Inte tjejen som skulle lära sig att se sig om i trafiken innan hon går över vägar och korsar gator. Jag tycker det är en alldeles utomordentlig metod för att lära sig vad självbevarelsedrift är. Gör som du själv vill och skyll på alla andra. Hade det varit jag som varit den där tjejen som sprungit runt på cykelbanan hade mamma tagit mig i armen och förklarat för mig att man måste se sig för när man är i trafiken annars kan det hända olyckor och man kan slå sig. Den där andra saken som jag reflekterade över var att jag var en av dom första att träda in i träningslokalen när jag skulle träna. Jag ställer min vattenflaska så den inte ska ramla omkull när alla börjar dansa och sätter mig sen så jag får lagom med utrymme runt mig för att kunna ta ut stegen ordentligt. Ju fler det kommer in, desto mer flyttar jag på mig för att få utrymme runtomkring mig. Men vad fan hjälper det när en av dom absolut sämsta i "klassen" ställer sig framför mig och gör tokfel hela tiden?! Varför är det ofta så att dom som är bra ställer sig långt bak i salen och dom som är sämre längst fram? Det borde vara tvärtom så dom sämre kan kolla på dom bättre och ha en ärlig chans att lära sig koreografin eftersom dom uppenbarligen inte klarar av att ta instruktioner från instruktören som gör allt spegelvänt. Och det var inte så att tjejn framför mig försökte flytta lite på sig eftersom hon inte bara sabbade träningen för mig, nejdå. Hon står still och börjar prata med sin kompis som står längre fram. Kompisen har tom tagit av sig skorna och står i bara strumporna. Sen NÄR kunde man ta ut stegen på ett aerobicpass iförd endast strumpor på fötterna (nej grabbar, hon hade kläder på resten av kroppen)?

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är bäst, inte alls. Däremot skulle jag nog kunna kalla mig lite över medelmåtta och att jag faktiskt klarar av att snappa upp alla steg och så, även att jag inte gör dom perfekt i själva utförandet. Men att gå bakåt när alla andra gör det är väl inte för mycket begärt? Så inför morgondagens dansaerobicpass hoppas jag att alla har tänkt om och placerar sig lite efter hur mycket i vägen man är. Jag tycker det är helt fantastiskt att de som inte riktigt har koordinationen till dans ändå vågar ta sig till en lokal och försöka. Men att ställa sig längst fram och utstråla i tal att man är bäst, det är mest pinsamt för en själv tror jag.

Jag har fastnat i ett beroende. Sex And The City-beroende. Fick boxen av Jocke i födelsedagspresent, och nu kan jag inte sluta att titta på den. Inte boxen, innehållet!

Sitter och tittar på sista sex avsnitten av säsong fyra. Aidan och Carrie har precis flyttat ihop och Carrie har sagt ja till att gifta sig med honom. Aidan måste vara, iaf fram till nu, den PERFEKTA pojkvännen/mannen. Snygg, gullig, omtänksam, förstående, respekterar ens önskemål ja allt sånt där man inte kan lära sig. Lära sig att laga mat, det kan alla, tom jag har ju lärt mig. Men allt det där andra, det är delar som definierar ens personlighet, det är alltid svårt att ändra på.

Alla har vi våra fel och brister. En del kan man lära sig att leva med, en del måste bara bort.

Samtidigt som jag sitter här och tycker att det är lite ensamt, tycker jag att det är skönt. Jag har bara mina egna saker att ta hand om, min egen skit, min egen disk, mina egna kläder. Jag har hela lägenheten för mig själv och ÄNTLIGEN kan jag ha den ordning som jag önskar skulle finnas här alltid.

Det sägs att perosner med kaos i sin omgivning är lugna på insidan medan personer med kaos inombords har det städat och i ordning i sin omgivning. Är jag en sån person? Är jag kaotisk inombords bara för att jag tycker om och har det i ordning i min omgivning (när inte prutt går runt här och lägger papper i hela lägenheten)?

Jag är också en sån person som älskar att planera. Jag vill ha koll på läget och slippa oväntade överraskning av negativ karaktär. Därför har jag planerat min vecka (eller ja, jag vet inte när Jocke har planerat att komma hem igen, men det är inte särskilt svårt att planera om när han väl bestämmer sig):

Måndag: Jobba, träna corepuls, kvällsmat, dammsuga och torka golven, pumpa framdäcket på cykeln, Sex And The City
Tisdag: Jobba, träna dansaerobic, kvällsmat, Sex And The City
Onsdag: Jobba, träna bodypump, kvällsmat, Sex And The City
Torsdag: Jobba, kvällsmat, Sex And The City (ev. lite häng)
Fredag: Jobba, träna powerstep, kvällsmat, Sex And The City
Lördag: Besök, ev. Gröna Lund
Söndag: Planera kommande vecka, handla inför veckan

Veckan kan tyckas något enformig, men när jag är själv kan jag vara trist och tråkig utan att någon berättar det för mig. Det är FRIHET!

Ytterligare en fyradagarsvecka. Helt underbart att ha fredagen ledig. Den här veckan var det dock inte av samma anledning som veckan innan. Anledningen var inte för att ta sig genom landet för att partaja och ha kul. Den här fredagen var det mormor som skulle urnsättas. I vilket fall känns det skönt att jag kunde ställa upp för mammas skull.

Mormor kremerades, därav den stundande urnsättningen. Jag har aldrig varit med om en urnsättning innan, bara kistebegravning eller vad man ska säga. Kändes väldigt annorlunda. Det var ett mycket mindre hål, en mycket mindre "kista" och mycket lättare för moster att bära ensam än en stor tung kista. Tänk att denna kraftfulla karismatiska kvinna fick plats i en så liten fin träurna. Nu har vi alla sagt hejdå till "mormor" på riktigt. Nu finns hon kvar i våra hjärtan.

Igår lämnade vi Ronja vid tåget i Hässleholm. Hon skulle ta tåget till Lidköping för att natten till idag ta flyget från Göteborg till Faliraki på Rhodos östkust. Efter att vi lämnat av henne tog jag och mamma lite kvalitetstid på stan. Trevligt det var att strosa runt där. Mamma hittade en underbar parfym och ett par supersnygga svarta finskor som tom verkar bra för hennes onda fötter. Jag, ja jag hittade ett par jeans/jeansleggings på Vero Moda som jag fick av mamma, TACK!

Igår slog mig tanken att jag ska bo själv hela veckan då Jocke är i Oskarshamn (vissa har det bra med 4 veckors semester, andra får nöja sig med 2 veckor) och min plånbok gapar lika tomt som kylen och skafferiet hemma. Mamma och jag, ja mest mamma, gjorde paj, korvstroganoff och köttfärsås hela kvällen lång. Enkel, god och billig mat som jag kan smaska på hela veckan lång. TACK mamma!

Och för bara en liten stund sen gjorde jag mig lite pannkakor med vanlijglass och blåbärssylt, mums. Varje gång jag äter pannkakor tar jag mig en liten nostalgitripp. Pannkakor är något vi åt mycket till mellanmål/kvällsmat hemma i Osby. Och det är BARA mamma som kan göra dom sådär perfekta.

Ytterligare en vecka med tillhörande helg har gått förbi. Älskade Maria har nu gått på semester så nu är jag själv på kontoret. Eller ja, vi har två kontor, men jag och Maria sitter i ett av dom och resten av tjejerna i det andra.

I fredags for jag och Jocke till Sundsvall för Gatufesten. Tycker det var helt och ärligt ÖVERSKATTAT! Artisterna började på tok för tidigt för att vi ens skulle ha en chans att lyssna på dom. Jag tokmissade Tomas Ledin av just den anledningen. Vi hade knappt ätit klart förrän han skulle upp på scen. Aja, sällskapet var i vilket fall trevligt.

Jag har lite projekt på gång, projekt som jag inte kan prata om just nu. Men jag berättar när tiden är inne.

Fick Sex And The City-boxen av Jocke i födelsedagspresent. Sen den dagen har jag sträcktittat på den så många kvällar jag bara kunnat. Nu har jag bara två skivor kvar. :( Sitter här och skriver som Carrie Bradshaw, förutom att jag inte skriver några träffsäkra kolumner och livet som singel i New York. Istället sitter jag här och berättar om min tråkiga vardag som aldrig innehåller något ordinärt.

Har hittat ett halsband på Kyssjohanna som jag gärna skulle vilja ha, men den här månaden känns det inte som det ens är att tänka på. Vissa månader bara försvinner pengarna innan månades ens har börjat. Dessvärre kan jag inte säga "pengar är inte något problem" som min älskade vän Challe, men jag kan säga att jag klarar mig, att det inte går någon nöd på mig, ännu.

Idag har det dåliga vädret kommit till Sthlm. Det är både bra och dåligt. Det som är bra är att jag nu kan träna utan att ha dåligt samvete för att jag istället skulle vilja bada och umgås med folk. Det dåliga är just det att jag inte längre kan bada och ligga på bryggan här utanför till 21.30 om kvällarna. En annan BRA sak är förresten att blommorna på balkongen nu har en chans att återhämta sig då den finaste blomman av dom som står där ute fått sig en rejäl törn av värmen och "tappat" alla sina rosa små söta blommor.

Apropå det dåliga vädret är det dags att gå och hänga upp min nytvättade bikini och hänga den på tork.

Två dagar bestående av bad till långt ut på kvällen. Vi bor verkligen helt PERFEKT! I måndags grillade jag, Jocke och Emma hamburgare och badade till 21.30. Igår tränade först jag och Emma i Rålis (Friskis & Svettis har gratis sommarträning där nästan varje dag vid 18.00) sen gick vi hem till mitt och badade. Jocke slöt upp och vi låg där och göttade oss till ca 20.00. Jag säger som Jocke brukar säga om allt han äger och tar sig för:

- "Vi kunde inte bo bättre"

Idag däremot är det kvavt och klibbigt i luften. Var helt byngblöt när jag kom fram till jobbet efter min dagliga cykeltur. Håret var helt fuktigt och jag var blöt in under skinnet, ja det kändes så iaf.

På jobbet går dagarna just nu ganska långsamt, men det är för jag längtar till semester så in i. Jag har inte varit ledig på riktigt sedan 8:an på högstadiet. Det här är min tredje sommar sen jag började jobba som arbetsterapeut, och två av dom somrarna har jag jobbat precis varje dag. Ska verkligen bli skönt att bara kunna vara ett par veckor. Men det är några veckor kvar, bara att hålla ut...