En lagom måndag
Idag har jag haft fullt upp på jobbet, tränat så svetten lackat, handlat lite frukost, ätit, tvättar och nu sitter jag och tittar på Sex And The City. En alldeles lagom dag.
Reflekterade över två saker idag. En när jag cyklade till träningen, en när jag var på träningen. När jag cyklade till träningen kom det en familj gåendes; mamma, pappa, dotter i vagn och dotter springandes brevid (ca 6 år gammal). Jag kommer cyklandes, saktar in för att jag ser att tjejen som springer och hoppar verkligen har noll koll och trots detta cyklar jag nästan på henne. När detta händer befinner hon sig på cykelvägen och föräldrarna en bra bit ifrån. Vem tror ni får en massa ord skrikandes efter sig? Inte var det tjejen. Det var JAG. Jag som skulle se upp, som skulle klivit av cykeln och försiktigt skulle gått förbi tjejen. Inte tjejen som skulle lära sig att se sig om i trafiken innan hon går över vägar och korsar gator. Jag tycker det är en alldeles utomordentlig metod för att lära sig vad självbevarelsedrift är. Gör som du själv vill och skyll på alla andra. Hade det varit jag som varit den där tjejen som sprungit runt på cykelbanan hade mamma tagit mig i armen och förklarat för mig att man måste se sig för när man är i trafiken annars kan det hända olyckor och man kan slå sig. Den där andra saken som jag reflekterade över var att jag var en av dom första att träda in i träningslokalen när jag skulle träna. Jag ställer min vattenflaska så den inte ska ramla omkull när alla börjar dansa och sätter mig sen så jag får lagom med utrymme runt mig för att kunna ta ut stegen ordentligt. Ju fler det kommer in, desto mer flyttar jag på mig för att få utrymme runtomkring mig. Men vad fan hjälper det när en av dom absolut sämsta i "klassen" ställer sig framför mig och gör tokfel hela tiden?! Varför är det ofta så att dom som är bra ställer sig långt bak i salen och dom som är sämre längst fram? Det borde vara tvärtom så dom sämre kan kolla på dom bättre och ha en ärlig chans att lära sig koreografin eftersom dom uppenbarligen inte klarar av att ta instruktioner från instruktören som gör allt spegelvänt. Och det var inte så att tjejn framför mig försökte flytta lite på sig eftersom hon inte bara sabbade träningen för mig, nejdå. Hon står still och börjar prata med sin kompis som står längre fram. Kompisen har tom tagit av sig skorna och står i bara strumporna. Sen NÄR kunde man ta ut stegen på ett aerobicpass iförd endast strumpor på fötterna (nej grabbar, hon hade kläder på resten av kroppen)?
Jag vill inte på något sätt påstå att jag är bäst, inte alls. Däremot skulle jag nog kunna kalla mig lite över medelmåtta och att jag faktiskt klarar av att snappa upp alla steg och så, även att jag inte gör dom perfekt i själva utförandet. Men att gå bakåt när alla andra gör det är väl inte för mycket begärt? Så inför morgondagens dansaerobicpass hoppas jag att alla har tänkt om och placerar sig lite efter hur mycket i vägen man är. Jag tycker det är helt fantastiskt att de som inte riktigt har koordinationen till dans ändå vågar ta sig till en lokal och försöka. Men att ställa sig längst fram och utstråla i tal att man är bäst, det är mest pinsamt för en själv tror jag.
Reflekterade över två saker idag. En när jag cyklade till träningen, en när jag var på träningen. När jag cyklade till träningen kom det en familj gåendes; mamma, pappa, dotter i vagn och dotter springandes brevid (ca 6 år gammal). Jag kommer cyklandes, saktar in för att jag ser att tjejen som springer och hoppar verkligen har noll koll och trots detta cyklar jag nästan på henne. När detta händer befinner hon sig på cykelvägen och föräldrarna en bra bit ifrån. Vem tror ni får en massa ord skrikandes efter sig? Inte var det tjejen. Det var JAG. Jag som skulle se upp, som skulle klivit av cykeln och försiktigt skulle gått förbi tjejen. Inte tjejen som skulle lära sig att se sig om i trafiken innan hon går över vägar och korsar gator. Jag tycker det är en alldeles utomordentlig metod för att lära sig vad självbevarelsedrift är. Gör som du själv vill och skyll på alla andra. Hade det varit jag som varit den där tjejen som sprungit runt på cykelbanan hade mamma tagit mig i armen och förklarat för mig att man måste se sig för när man är i trafiken annars kan det hända olyckor och man kan slå sig. Den där andra saken som jag reflekterade över var att jag var en av dom första att träda in i träningslokalen när jag skulle träna. Jag ställer min vattenflaska så den inte ska ramla omkull när alla börjar dansa och sätter mig sen så jag får lagom med utrymme runt mig för att kunna ta ut stegen ordentligt. Ju fler det kommer in, desto mer flyttar jag på mig för att få utrymme runtomkring mig. Men vad fan hjälper det när en av dom absolut sämsta i "klassen" ställer sig framför mig och gör tokfel hela tiden?! Varför är det ofta så att dom som är bra ställer sig långt bak i salen och dom som är sämre längst fram? Det borde vara tvärtom så dom sämre kan kolla på dom bättre och ha en ärlig chans att lära sig koreografin eftersom dom uppenbarligen inte klarar av att ta instruktioner från instruktören som gör allt spegelvänt. Och det var inte så att tjejn framför mig försökte flytta lite på sig eftersom hon inte bara sabbade träningen för mig, nejdå. Hon står still och börjar prata med sin kompis som står längre fram. Kompisen har tom tagit av sig skorna och står i bara strumporna. Sen NÄR kunde man ta ut stegen på ett aerobicpass iförd endast strumpor på fötterna (nej grabbar, hon hade kläder på resten av kroppen)?
Jag vill inte på något sätt påstå att jag är bäst, inte alls. Däremot skulle jag nog kunna kalla mig lite över medelmåtta och att jag faktiskt klarar av att snappa upp alla steg och så, även att jag inte gör dom perfekt i själva utförandet. Men att gå bakåt när alla andra gör det är väl inte för mycket begärt? Så inför morgondagens dansaerobicpass hoppas jag att alla har tänkt om och placerar sig lite efter hur mycket i vägen man är. Jag tycker det är helt fantastiskt att de som inte riktigt har koordinationen till dans ändå vågar ta sig till en lokal och försöka. Men att ställa sig längst fram och utstråla i tal att man är bäst, det är mest pinsamt för en själv tror jag.
Kommentarer
Trackback
