Vi möts där änglarna sjunger
Tänk vad skört ett liv är. Så nära men ändå så långt bort. Igår var det ett år sedan mamma ringde mig och berättade att mormor var död. Att hon inte längre fanns bland oss.
Min mormor skulle fylla 66 år den 9 maj, men hann aldrig dit. Hon hade inte ens hunnit vara en äkta pensionär för hon valde, som så många andra, att fortsätta arbeta. Hon fortsatte som timmis på sitt gamla jobb. Tidigare jobbade hon nätter, som undersköterska, men efter 65-årsdagen valde hon att arbeta dagtid. Hon var så nöjd. Vi pratade ofta om hur kul hon tyckte det var att träffa dom gamla på dagen, när dom var vakna. "Man lär ju känna dom på riktigt" var vad hon sa.
Jag skulle aldrig själv klara av att jobba nattetid då jag somnar vid 21, och gärna ännu tidigare om det inte är något bra på TV. Men mormor klarade det. Min mormor var en envis människa, men också en väldigt kärleksfull människa, innerst inne. Hon var stolt över oss barnbarn, alla sex, för vad vi åstadkommit under våra få år på jorden.
Mormor gjorde dom allra godaste mackorna. Med massa smör, ost och paprika. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så blir inte smaken densamma som när hon gjorde dom. Och den inlagda sillen, den godaste sillen i hela världen, den gjorde min mormor. Och den godaste ris a la maltan, med saftsås.
Vilken lycka ändå, att mormors båda döttrar med familjer träffades hemma hos henne på julafton 2009. Vi fick träffas en sista gång allihop och det var hur mysigt som helst! Jag har i efterhand fått berätta för mig av mormors kollegor att hon var otroligt lycklig, men samtidigt väldigt nervös, just den julaftonen.
Vi kan alla ångra hur mycket som helst att vi inte hälsade på mormor precis innan, eller ringde. Men vem i hela världen kunde ens tänka sig att mormor inte skulle leva mer än 65 år och 359 dagar?
Jag gläds åt alla fina minnen, och broderade tavla från studenten 2004. Åt att vi fick fira mormors allra sista jul tillsammans, allihop.
Vi möts där änglarna sjunger mormor, och då ska du och jag gå på kafferep med morfar. Men vänta, jag tycker ju inte ens om kaffe. Jag dricker saft, och du och morfar kaffe, och så smaskar vi i oss dina goda mackor...
Min mormor skulle fylla 66 år den 9 maj, men hann aldrig dit. Hon hade inte ens hunnit vara en äkta pensionär för hon valde, som så många andra, att fortsätta arbeta. Hon fortsatte som timmis på sitt gamla jobb. Tidigare jobbade hon nätter, som undersköterska, men efter 65-årsdagen valde hon att arbeta dagtid. Hon var så nöjd. Vi pratade ofta om hur kul hon tyckte det var att träffa dom gamla på dagen, när dom var vakna. "Man lär ju känna dom på riktigt" var vad hon sa.
Jag skulle aldrig själv klara av att jobba nattetid då jag somnar vid 21, och gärna ännu tidigare om det inte är något bra på TV. Men mormor klarade det. Min mormor var en envis människa, men också en väldigt kärleksfull människa, innerst inne. Hon var stolt över oss barnbarn, alla sex, för vad vi åstadkommit under våra få år på jorden.
Mormor gjorde dom allra godaste mackorna. Med massa smör, ost och paprika. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker så blir inte smaken densamma som när hon gjorde dom. Och den inlagda sillen, den godaste sillen i hela världen, den gjorde min mormor. Och den godaste ris a la maltan, med saftsås.
Vilken lycka ändå, att mormors båda döttrar med familjer träffades hemma hos henne på julafton 2009. Vi fick träffas en sista gång allihop och det var hur mysigt som helst! Jag har i efterhand fått berätta för mig av mormors kollegor att hon var otroligt lycklig, men samtidigt väldigt nervös, just den julaftonen.
Vi kan alla ångra hur mycket som helst att vi inte hälsade på mormor precis innan, eller ringde. Men vem i hela världen kunde ens tänka sig att mormor inte skulle leva mer än 65 år och 359 dagar?
Jag gläds åt alla fina minnen, och broderade tavla från studenten 2004. Åt att vi fick fira mormors allra sista jul tillsammans, allihop.
Vi möts där änglarna sjunger mormor, och då ska du och jag gå på kafferep med morfar. Men vänta, jag tycker ju inte ens om kaffe. Jag dricker saft, och du och morfar kaffe, och så smaskar vi i oss dina goda mackor...
Kommentarer
Postat av: Ibrahimnatalia
This is a truly fantastic site, which I stumbled upon through google, I must say it has been a pleasure viewing this site and I am very happy that I found it, excellent content, keep up the good work and good luck.
Trackback
