Vintersemester 2012
Hela förra veckan spenderades i Lindvallen, Sälen. Jag åkte skidor både på längden och tvären och saknade det minuten vi åkte därifrån.
Jag, lillebror och hans son Loke tog tåg och buss till Sälen för drygt en vecka sen. Lilla Loke är 7 månader och en helt exemplarisk liten kille. Han skrek knappt någonting. Han sov. Han åt. Han charmade ALLA.
I år vågade jag mig på att ta dom "avancerade" skidorna. Dom är tydligen hårdare än "medel" som jag haft tidigare och man skulle vara tvungen att jobba mer i åkningen. Ärligt talat kände jag ingen skillnad, men å andra sidan har jag vilat mig i form i 51 veckor så det var ju inte så konstigt.
Andra eftermiddagen var vi ute för att åka pulka med Loke. Jag tror att jag, mamma, pappa och lillebror var dom som tyckte det var roligast. Loke satt mest med en tom blick och och reagerade ingenting. Jag tror i och för sig att han var trött och orkade helt enkelt inte engagera sig.
På fredagskvällen var jag och Jocke på Saunavärlden i Experium. En helt fantastiskt skön miljö efter en aktiv vecka. Det fanns en pool, relaxrum, flera olika typer av bastu och alla var där för att slappna av och ta det lugnt. Jag somnade flera gånger om. Efter bastandet mötte vi upp resten för att äta hamburgare på sportbaren i Experium. Precis som under resan till Sälen skötte sig Loke hur bra som helst och charmade servitrisen. Medan vi smaskade i oss hamburgare smaskade Loke i sig smörgåsrån.
Veckan innehöll inte bara glädjeämnen utan även tråkigheter. Lillasysters hund Enzo blev blin i höstas och det har gått hur bra som helst och han har mått bra, fram till för några veckor sen. Mamma och pappa tyckte han gick in i saker mer än vanligt och verkade vinglig. Dom åkte till veterinären innan dom åkte till Sälen och fick då kortison utskrivet. Enzo blev inte bättre av kortisonet och förra veckan, under vår vistelse i Sälen, var syster liten tvungen att åka med Enzo till veterinären och avliva honom. Stackars söta lilla hund hade fått bekymmer med nerverna och dom tokade till det i huvudet på honom så han till slut bara låg och gnydde. Det lilla vilddjuret blev lite drygt 3,5 år och det har varit helt fantastiska år. Han har varit familjens lilla bebis och jag hade sån tur att när syster skaffade honom bodde jag hemma över sommaren och lärde känna honom så han kändes som en familjemedlem även för mig.
För er som inte har djur låter det säkert helt knasigt att man kan gråta floder och känna tomhet i hjärtat efter en liten hund, men djuren blir som en familjemedlem och blir ens bästa kompis som "lyssnar" oavsett hur man mår. Dom är alltid glada och kan pigga upp och trösta på ett sätt som ingen annan kan. Lilla Enzo, hoppas du har det bra där uppe himlen tillsammans med mormor, morfar och farmor. Dom tar säkert väl hand om dig!
Jag, lillebror och hans son Loke tog tåg och buss till Sälen för drygt en vecka sen. Lilla Loke är 7 månader och en helt exemplarisk liten kille. Han skrek knappt någonting. Han sov. Han åt. Han charmade ALLA.
I år vågade jag mig på att ta dom "avancerade" skidorna. Dom är tydligen hårdare än "medel" som jag haft tidigare och man skulle vara tvungen att jobba mer i åkningen. Ärligt talat kände jag ingen skillnad, men å andra sidan har jag vilat mig i form i 51 veckor så det var ju inte så konstigt.
Andra eftermiddagen var vi ute för att åka pulka med Loke. Jag tror att jag, mamma, pappa och lillebror var dom som tyckte det var roligast. Loke satt mest med en tom blick och och reagerade ingenting. Jag tror i och för sig att han var trött och orkade helt enkelt inte engagera sig.
På fredagskvällen var jag och Jocke på Saunavärlden i Experium. En helt fantastiskt skön miljö efter en aktiv vecka. Det fanns en pool, relaxrum, flera olika typer av bastu och alla var där för att slappna av och ta det lugnt. Jag somnade flera gånger om. Efter bastandet mötte vi upp resten för att äta hamburgare på sportbaren i Experium. Precis som under resan till Sälen skötte sig Loke hur bra som helst och charmade servitrisen. Medan vi smaskade i oss hamburgare smaskade Loke i sig smörgåsrån.
Veckan innehöll inte bara glädjeämnen utan även tråkigheter. Lillasysters hund Enzo blev blin i höstas och det har gått hur bra som helst och han har mått bra, fram till för några veckor sen. Mamma och pappa tyckte han gick in i saker mer än vanligt och verkade vinglig. Dom åkte till veterinären innan dom åkte till Sälen och fick då kortison utskrivet. Enzo blev inte bättre av kortisonet och förra veckan, under vår vistelse i Sälen, var syster liten tvungen att åka med Enzo till veterinären och avliva honom. Stackars söta lilla hund hade fått bekymmer med nerverna och dom tokade till det i huvudet på honom så han till slut bara låg och gnydde. Det lilla vilddjuret blev lite drygt 3,5 år och det har varit helt fantastiska år. Han har varit familjens lilla bebis och jag hade sån tur att när syster skaffade honom bodde jag hemma över sommaren och lärde känna honom så han kändes som en familjemedlem även för mig.
För er som inte har djur låter det säkert helt knasigt att man kan gråta floder och känna tomhet i hjärtat efter en liten hund, men djuren blir som en familjemedlem och blir ens bästa kompis som "lyssnar" oavsett hur man mår. Dom är alltid glada och kan pigga upp och trösta på ett sätt som ingen annan kan. Lilla Enzo, hoppas du har det bra där uppe himlen tillsammans med mormor, morfar och farmor. Dom tar säkert väl hand om dig!
Världens finaste Enzo <3
Rockaren Loke i tuppkam. Jag och syster liten tycker tydligen båda två att skitungen ska bli rockare!
Kommentarer
Trackback
