Petra

I torsdags var en konstig dag på jobbet. Vi började med rehabmöte på förmiddagen och efter det gick jag och arbetsterapeutkollegan Marie och gjorde några sista inköp till stundade möhippa. Hela torsdagskvällen bakade jag muffins och fixade med snittar, men ändå var det lite som saknades. Lite ballonger, serpentiner, present och kort, bubbel och frukt.

När jag och Marie efter många om och men lyckats inhandla allt vi behövde, och tvättkorg på Claes Ohlson som var vårt svepskäl, tog vi kassarna och gick tillbaka till jobbet. Vem lyckas vi springa på då? Jodå, Anna, tjejen som vi ska ha möhippa för. Som tur var hade Marie köpt lite påskpresenter till oss kollegor och jag hade lagt det mesta av det vi handlat i tvättkorgen, så det blev inte helt uppenbart för Anna vad vi höll på med.

Vi fixade snittar och la på galsyr med strössel på muffinsen, pyntade konferensrummet, skar frukt, samlade ihop sjuksköterskorna som var i tjänst. Två an sköterskorna ringde på Anna för att påkalla hennes hjälp till ett iscensatt fall vid hissarna. Jag hör, inifrån konferensrummet, hur systrarna säger "det här ser inte bra ut", "har du gjort dig illa?", "vi måste nog hämta den mobila lyften" och efter ytterligare några meningar öppnar vi dörren in till konferensrummet och förklarar Anna kidnappad. Hennes min när vi säger det och visar konferensrummet är obetalbar och går inte att återge ens om jag försökte. Hon förstod verkligen ingenting. Vi drack bubbel, åt muffins, åt snittar och chitchattade en bra stund för att sen be henne byta om till träningskläder. Som tur var hade jag lyckats få min och Annas PT att "boka" träning med oss, utomhus, så hon skulle vara redo för det vi bokat in till henne.

Vi tog tåget in till stan, tunnelbanan till Zinkensdamm och en promenad till Tantolunden. Där väntade en instruktör och ett pass av Nordic Military Training. Det var nåt helt fantastiskt roligt , och jobbigt. Vi hade väldigt roligt och Anna verkade uppskatta det, även om hon kanske inte uppskattade träningsvärken hon fick riktigt lika mycket.

Vi gick till SATS Hornstull för att duscha och basta. Efter det tog vi oss till Mississippi Inn för middag. Vilket mysigt ställe. Vi åt god mat och drack gott några timmar för att sen ge oss av hemåt.

Hade jag själv varit den som blivit kidnappad hade jag uppskattat det vi gjorde mycket mer än att bli utklädd, nersupen och skickad på pinsamma uppdrag. Hoppas att Anna är av samma uppfattning, annars har vi misslyckats helt fullkomligt.

Instruktören ger oss hemläxa, som han så fint uttrycker det


1. Sätt fingertopparna i marken


2. Sätt tårna i marken


3. Lyft nu upp hela dig själv, raklång


Ett helt omöjligt uppdrag så jag tar hjälp av min kollega