Magkatarr
Förra onsdagen, för en och en halv vecka sedan, var vi på middag hos en av Jockes kollegor och hans flickvän. Dom bjöd på god mat och trevligt sällskap, precis som alltid. När vi gick därifrån kom illamående över mig. Det kändes som jag skulle kräka precis vilken sekund som helst. Jocke sa att hans mage också körde lite, men det gick över väldigt snabbt. När vi kom hem tog det inte många minuter förrän allt jag ätit under dagen kom upp och spolades ner.
Jag sov i stort sett ingenting på hela natten då jag hade världens magknip. Illamående gick över i samma sekund som jag kräkte, men det gräsliga magknipet fanns kvar.
På torsdagen hade jag ordnat så jag kunde ta bilen till jobbet för att kunna gå på piloxing i Täby som min PT vickade på. Jag har längtat efter ett pass piloxing med henne sen hon slutade på SATS. Jag inbillade mig hela dagen att jag mådde bättre, men det gjorde jag inte. Jag fick ordna med vikarie i ishallen och meddela min PT att jag var tvungen att ställa in passet. Jag åkte hem efter jobbet och låg utslagen i soffan med magknip resten av kvällen.
Det är först ikväll som jag känner att min mage börjat lira lite som jag vill igen. Jag har avbokat ett helt gäng aktiviteter och försökt att inte jobba över. Jag har avstått alkohol och tränat lugnt. Jag, tillsammans med ett gäng kollegor, satte diagnosen magkatarr på mina bekymmer.
Jag är en person som inte kan vara lagom. Jag går in 150% i allting. Jag går upp tidigt på morgonen och tränar, jobbar och stressar minst 8 timmar, åker till ishallen och tränar alla glada barn och sen tränar jag på SATS. Sen är jag med på så många tjejmiddagar och sociala aktiviteter som det bara går och klarar inte av att sitta hemma i soffan och inte ha något att göra. Jag har höga krav på mig själv och vill vara bäst på/i allt. Mitt mål just nu är att bli verksamhetschef på någon av enheterna som drivs av företaget jag jobbar på och lägger därför väldigt mycket energi på jobbet. Jag har ett hemligt mål med min träning och kan inte ligga på latsidan. Jag har många tankar och idéer om hur jag skulle vilja att vår lägenhet inreds.
Ja, det har helt enkelt blivit för mycket även för mig. Jag tror faktiskt att jag är på gränsen till övermänsklig, men tydligen inte. Nu är utmaningen att inte köra på i 150 igen utan öka successivt så jag inte hamnar i samma läge med magen igen. Magen påverkar hela kroppen och inte kan man göra något åt det heller.
Simma lugnt!
Jag sov i stort sett ingenting på hela natten då jag hade världens magknip. Illamående gick över i samma sekund som jag kräkte, men det gräsliga magknipet fanns kvar.
På torsdagen hade jag ordnat så jag kunde ta bilen till jobbet för att kunna gå på piloxing i Täby som min PT vickade på. Jag har längtat efter ett pass piloxing med henne sen hon slutade på SATS. Jag inbillade mig hela dagen att jag mådde bättre, men det gjorde jag inte. Jag fick ordna med vikarie i ishallen och meddela min PT att jag var tvungen att ställa in passet. Jag åkte hem efter jobbet och låg utslagen i soffan med magknip resten av kvällen.
Det är först ikväll som jag känner att min mage börjat lira lite som jag vill igen. Jag har avbokat ett helt gäng aktiviteter och försökt att inte jobba över. Jag har avstått alkohol och tränat lugnt. Jag, tillsammans med ett gäng kollegor, satte diagnosen magkatarr på mina bekymmer.
Jag är en person som inte kan vara lagom. Jag går in 150% i allting. Jag går upp tidigt på morgonen och tränar, jobbar och stressar minst 8 timmar, åker till ishallen och tränar alla glada barn och sen tränar jag på SATS. Sen är jag med på så många tjejmiddagar och sociala aktiviteter som det bara går och klarar inte av att sitta hemma i soffan och inte ha något att göra. Jag har höga krav på mig själv och vill vara bäst på/i allt. Mitt mål just nu är att bli verksamhetschef på någon av enheterna som drivs av företaget jag jobbar på och lägger därför väldigt mycket energi på jobbet. Jag har ett hemligt mål med min träning och kan inte ligga på latsidan. Jag har många tankar och idéer om hur jag skulle vilja att vår lägenhet inreds.
Ja, det har helt enkelt blivit för mycket även för mig. Jag tror faktiskt att jag är på gränsen till övermänsklig, men tydligen inte. Nu är utmaningen att inte köra på i 150 igen utan öka successivt så jag inte hamnar i samma läge med magen igen. Magen påverkar hela kroppen och inte kan man göra något åt det heller.
Simma lugnt!
Var rädd om er!
Kommentarer
Trackback
