Äntligen!
Nu äntligen har vi hittat ett soffbord som vi båda tycker om. Skam den som ger sig!
Jakten på möbler kan vara lång när man har så olika smak som jag och Jocke ändå har. Jag är inte så mycket för det där funktionella utan mer för att det ska vara fint. Jocke är såklart helt tvärtom.
Vi har bestämt oss för att vara så sparsamma vi bara kan (utan att vara snåla) fram tills vi åker till NY i juni. Jag låg mycket plus fram till för någon minut sen när jag bokade både flyg till och från Visby i sommar samt biljetter till Svansjön (Bounce-versionen) i december. Jag ledde "spartävlingen" mellan mig och Jocke, men nu ligger jag fetingefter. Som tur är har jag tre månadslöner kvar som jag kan försöka spara av. Enligt mitt huvud har jag egentligen bara boendet på Gotland kvar som en större utgift, sen är det bara "onödiga" saker jag kan lägga pengarna på.
Nu när jag ändå pratar om pengar är det en sak jag tänkt på ganska mycket och länge. Hur i hela friden har folk råd att renovera, resa och köpa dyra kläder och inredningdsprylar hela tiden? Visst, vi är väl inte några som snålar utan vi gör vad vi vill till vardags. Orkar vi inte laga mat en kväll går vi ut och äter. Vi bjuder in till större fester. Vi hakar på det mesta kul som händer. Är det så att alla andra avstår detta till förmån för att kunna resa, köpa dyra prylar och renovera? NEJ, min uppfattning är att de inte gör det utan de har något hemligt hål dom kan hämta pengar ur.
Visst, jag har många saker jag skulle vilja köpa både till mig själv och till hemmet, men jag är inte beredd att ge upp vardagslyxen. Jag är också en (enligt mig själv) givmild person som fullkomligen älskar att köpa presenter till andra. Det skulle jag inte heller vilja avstå till förmån för någon resa eller pryl då jag blir varm långt in i själen av att se personens ansiktsuttryck när han/hon öppnar presenten.
Min slutsats är att många faktiskt lånar pengar till resor, renoveringar, kläder, inredningsdetaljer... Ja, så måste det vara.
Jakten på möbler kan vara lång när man har så olika smak som jag och Jocke ändå har. Jag är inte så mycket för det där funktionella utan mer för att det ska vara fint. Jocke är såklart helt tvärtom.
Vi har bestämt oss för att vara så sparsamma vi bara kan (utan att vara snåla) fram tills vi åker till NY i juni. Jag låg mycket plus fram till för någon minut sen när jag bokade både flyg till och från Visby i sommar samt biljetter till Svansjön (Bounce-versionen) i december. Jag ledde "spartävlingen" mellan mig och Jocke, men nu ligger jag fetingefter. Som tur är har jag tre månadslöner kvar som jag kan försöka spara av. Enligt mitt huvud har jag egentligen bara boendet på Gotland kvar som en större utgift, sen är det bara "onödiga" saker jag kan lägga pengarna på.
Nu när jag ändå pratar om pengar är det en sak jag tänkt på ganska mycket och länge. Hur i hela friden har folk råd att renovera, resa och köpa dyra kläder och inredningdsprylar hela tiden? Visst, vi är väl inte några som snålar utan vi gör vad vi vill till vardags. Orkar vi inte laga mat en kväll går vi ut och äter. Vi bjuder in till större fester. Vi hakar på det mesta kul som händer. Är det så att alla andra avstår detta till förmån för att kunna resa, köpa dyra prylar och renovera? NEJ, min uppfattning är att de inte gör det utan de har något hemligt hål dom kan hämta pengar ur.
Visst, jag har många saker jag skulle vilja köpa både till mig själv och till hemmet, men jag är inte beredd att ge upp vardagslyxen. Jag är också en (enligt mig själv) givmild person som fullkomligen älskar att köpa presenter till andra. Det skulle jag inte heller vilja avstå till förmån för någon resa eller pryl då jag blir varm långt in i själen av att se personens ansiktsuttryck när han/hon öppnar presenten.
Min slutsats är att många faktiskt lånar pengar till resor, renoveringar, kläder, inredningsdetaljer... Ja, så måste det vara.
Soffbord från Newport som vi ÄNTLIGEN kommit överens om!
Kommentarer
Trackback
