Fy skäms!
Förstår inte varför det ska vara så svårt att skriva några rader nån gång då och då. Berätta för vänner man saknar vad som händer i livet.
Nu ska jag ge det här en ordentlig chans och verkligen tvinga mig själv att uppdatera minst 2 gånger i veckan. Jag läser ju så gärna andras bloggar och blir lite ledsen i ögat när det inte hänt nåt på några dagar, så nu baske mig.
Berättar inte massa om vad som hänt sedan jag lämnade Linköping, börjar istället här och nu.
Var på bröllop i helgen. Två av Jockes kompisar som efter 15 år kommit på att dom älskar varandra och kan ge varandra evig kärlek. Har aldrig varit på bröllop tidigare så det var en upplevelse. Samtidigt svårt att säga vad jag tycker då jag inte har något att jämföra med. Men det var i vilket fall ett händelserikt bröllop. Började med vigsel i Påskallaviks kyrka. En gotländsk kör kom insjungandes med de äkta makarna i släptåg (även om de inte vara äkta makar just då, men ändå). Så vackra och så nervösa. Lite rosiga om kinderna var dom båda två. Men två säkra JA och en kyss, sen var det klart. :) Efter vigseln var det dags för fotande och gratulationer. Jag tror att alla mer eller mindre frös fast där de stod och fotade för glatta livet. Så rysligt kyligt och lite blåsigt. Men lite kyla och blåst hindrar inte de skärgårdstokar som finns i Oskarshamn inte. Det var bara att gå ombord på Solkust och dricka festis och äta kaka, något att sätt att ta sig till mottagningen fanns inte. Mysigt det är med båt. Vill inte riktigt säga det högt till Jocke, men Oskarshamn och dess skärgård är fint, underbart fint.
På mottagningen serverades det mat, det bjöds på sång och tal samt lite roliga plojgrejer. Temat var skog och friluftsliv (naturtokiga som makarna är). Förrätten var nästan det roligaste. Då fick alla en kåsa med en ägghalva i. Sedan skulle alla på order (alla var indelade i olika trupper som delfiner, älgar, fjärilar osv.) ställa sig på ett led och bli serverad spenat- och nässelsoppa. När man ätit ur fick man minsann diska ur kåsan själv, men som tack för besväret fick alla ta med sig kåsan hem som minne och på kåsan satt en lapp av säckväv med sitt namn broderat, så ett minne är det allt.
Se, det var inte så farligt och det tog inte så fasligt mycket tid heller. :)
Over and out!
Nu ska jag ge det här en ordentlig chans och verkligen tvinga mig själv att uppdatera minst 2 gånger i veckan. Jag läser ju så gärna andras bloggar och blir lite ledsen i ögat när det inte hänt nåt på några dagar, så nu baske mig.
Berättar inte massa om vad som hänt sedan jag lämnade Linköping, börjar istället här och nu.
Var på bröllop i helgen. Två av Jockes kompisar som efter 15 år kommit på att dom älskar varandra och kan ge varandra evig kärlek. Har aldrig varit på bröllop tidigare så det var en upplevelse. Samtidigt svårt att säga vad jag tycker då jag inte har något att jämföra med. Men det var i vilket fall ett händelserikt bröllop. Började med vigsel i Påskallaviks kyrka. En gotländsk kör kom insjungandes med de äkta makarna i släptåg (även om de inte vara äkta makar just då, men ändå). Så vackra och så nervösa. Lite rosiga om kinderna var dom båda två. Men två säkra JA och en kyss, sen var det klart. :) Efter vigseln var det dags för fotande och gratulationer. Jag tror att alla mer eller mindre frös fast där de stod och fotade för glatta livet. Så rysligt kyligt och lite blåsigt. Men lite kyla och blåst hindrar inte de skärgårdstokar som finns i Oskarshamn inte. Det var bara att gå ombord på Solkust och dricka festis och äta kaka, något att sätt att ta sig till mottagningen fanns inte. Mysigt det är med båt. Vill inte riktigt säga det högt till Jocke, men Oskarshamn och dess skärgård är fint, underbart fint.
På mottagningen serverades det mat, det bjöds på sång och tal samt lite roliga plojgrejer. Temat var skog och friluftsliv (naturtokiga som makarna är). Förrätten var nästan det roligaste. Då fick alla en kåsa med en ägghalva i. Sedan skulle alla på order (alla var indelade i olika trupper som delfiner, älgar, fjärilar osv.) ställa sig på ett led och bli serverad spenat- och nässelsoppa. När man ätit ur fick man minsann diska ur kåsan själv, men som tack för besväret fick alla ta med sig kåsan hem som minne och på kåsan satt en lapp av säckväv med sitt namn broderat, så ett minne är det allt.
Se, det var inte så farligt och det tog inte så fasligt mycket tid heller. :)
Over and out!
Kommentarer
Postat av: Gjermundnatalia
Very nice and well designed web site. Great content and a fascinating read, keep up the good work and looking forward to more in the future.
Trackback
