Petra

Sådär bra på att uppdatera. Men det hänger mycket på att jag vill ha foton med till inläggen, men jag är kass på att ta foton. Antingen har jag inte lagt över bilderna på datorn, vilket resulterar i att minneskortet är belastat till bristningsgränsen, eller så glömmer jag kameran hemma.

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Många bollar i luften. Många krokar men inget napp. Många knutar, men allt sitter ihop som ett enda virrvarr.

Lördagen den 10 januari var det traineeåterträff efter julen med mat och utgång i Södertälyeah. Det började med förrätt hemma hos oss, fortsatte med huvudrätt hos två andra och avslutades med efterrätt hemma hos en tredje person. Kvällens festligheter fortsatte på Hamnmagasinet och avrundades på Sibylla. En helt fantastiskt trevlig kväll!

Söndagen efter, dvs. den 11 januari, skulle jag och prutt ta oss till Sälen och möta upp min familj för att åka skidor en vecka. När vi, men hjälp av vår traineegranne, stökat hela lördagen insåg vi att packa var inte ens lönt att försöka hinna, men vi tänkte att vi skulle ju ändå inte ha så mycket med oss så det skulle vi hinna lite snabbt och enkelt på söndagsmorgonen innan tåget gick. Packa aldrig bakis och packa aldrig i panik. Jag höll på att glömma både skidglasögon och skidbyxor, sen höll jag på att inte få med mig alla grejer för jag packade allt i påsar då jag inte fick plats med allt i väskorna (packade inte så bra då jag hade total panik). Veckan i Sälen var inte helt prefket vädermässigt, men åååh så kul att träffa familjen och åka skidor. Tycker våra Sälensemestrar är det bästa på hela året, bättre än julafton!

Men nu är jag hemma, hemma i Södertälje. Och snart ska jag/vi förhoppningsvis flytta härifrån. När vi kom hem i söndags möttes vi av en liten lapp i vår brevlåda där det stod

" Hej! Det ser ut som om ert förråd är uppbrutet. MVH Städerskan"

Det är andra inbrottet på 2-3 månader, i VÅRT förråd. Förra gången blev vi inte av med något, men nu var det en hel del saker som försvunnit. Visserligen inget av värde i pengar, men i affektion. Och som prutt säger:

- Ska det vara så j*vla svårt att skilja på mitt och ditt?!

Så nu spanar vi lägenhet. Har bjudit på en 2:a. En superfin, fräsch nybyggd (nästan iaf, från 2006) lägenhet. Många letar lägenhet här uppe till förbannelse. Kan gå på 20-30 visningar innan dom hittar "rätt" lägenhet till det priset dom är beredda att betala. Det här är den första lägenheten vi kollat på och den bara skrek Petra och Jocke. Kan det vara så enkelt? Vi får hoppas det!