Typiskt tisdagar
Idag har jag äntligen varit och köpt mer garn så jag kan fortsätta på min mormorspläd. När jag kom hem kom jag på att jag glömde köpa svart garn, så typiskt mig.
Andra dagen på jobbet efter semestern. Det var betydligt jobbigare och svårare att stiga upp idag än igår. Som Lina så utomordentligt bra uttryckte det:
"Typiskt tisdagar. Själv tycker jag att de är värst; på måndagen har man fortfarande lite energi kvar från helgen, och när det blivit onsdag börjar man kunna känna lukten av helg igen. Nej, tisdagar är värst."
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag har lyckats hålla mig från onyttigheter i tre dagar nu, helt fantastiskt, men jag känner att jag i detta nu lätt skulle kunna trycka in en chokladkaka i munnen, men skulden skulle komma ifatt mig. Jag har ätit gott i tre veckor så nu måste kroppen få återhämta sig lite.
Jag var förresten hos sjukgymnasten igår med mitt knä. Med största sannolikhet är det inte löparknä, det sitter för långt bak på utsidan av knäet. Då jag endast får ont samma dag jag springer och dagen efter var det lite klurigt för sjukgymnasten att göra en schysst bedömning för att sen kunna göra en rehabplan. Jag ska därför ut och springa tills det gör ont på torsdag kväll och sen springa till sjukgymnasten från jobbet för att forcera fram smärtan. Känns sådär kul, men ytterst nödvändigt. Det som skrämmer mig är att hon började prata om menisken...
Andra dagen på jobbet efter semestern. Det var betydligt jobbigare och svårare att stiga upp idag än igår. Som Lina så utomordentligt bra uttryckte det:
"Typiskt tisdagar. Själv tycker jag att de är värst; på måndagen har man fortfarande lite energi kvar från helgen, och när det blivit onsdag börjar man kunna känna lukten av helg igen. Nej, tisdagar är värst."
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag har lyckats hålla mig från onyttigheter i tre dagar nu, helt fantastiskt, men jag känner att jag i detta nu lätt skulle kunna trycka in en chokladkaka i munnen, men skulden skulle komma ifatt mig. Jag har ätit gott i tre veckor så nu måste kroppen få återhämta sig lite.
Jag var förresten hos sjukgymnasten igår med mitt knä. Med största sannolikhet är det inte löparknä, det sitter för långt bak på utsidan av knäet. Då jag endast får ont samma dag jag springer och dagen efter var det lite klurigt för sjukgymnasten att göra en schysst bedömning för att sen kunna göra en rehabplan. Jag ska därför ut och springa tills det gör ont på torsdag kväll och sen springa till sjukgymnasten från jobbet för att forcera fram smärtan. Känns sådär kul, men ytterst nödvändigt. Det som skrämmer mig är att hon började prata om menisken...
Kommentarer
Trackback
