Petra

Igår läste jag i tidningen om hur kollektivtrafiken rustat och förberett sig inför dagens kommande snöoväder. MTR hade placerat ut personal med spadar vid viktiga växlar för att skotta och slå, Busslink hade stärkt upp med personal och maskiner runtom som kunde hjälpa till att forsla bort fastkörda bussar. Inte en snöflinga så långt ögat kan nå, på hela dagen. Istället har det blivit isgata ute. Det är nu alla tanter och gubbar ramlar och bryter sig och vi får fullt upp på jobbet. Kul för oss, tråkigt för dom som ramlar.

I lördags var jag på konståkningstävling i Åkersberga, Österskäret. Jag låsteytterdörren kl 06.20 och klev in genom den igen vid 19.30. Jag spenderade 11 timmar i ishallen, men det kändes inte så länge. Det var fullt upp nästan hela tiden. Jag tänker ganska ofta tillbaka på tillfället då Lina frågade mig om jag skulle vilja prova som tränare i Solna K. Jag var väldigt tveksam då jag i alla år sagt att jag inte ska bli tränare, men det har varit så mycket roligare än jag ens vågat föreställa mig. Glädjen hos barnen jag tränar är obetalbar!

Jag har varit hos sjukgymnasten med mitt knä. Dags för uppföljning och fler övningar. Den här gången är det "steptest" som ska in i programmet. Vansinnigt jobbigt, men härligt med blodsmak i munnen så jag känner att jag lever.

Ikväll är det en bra tv-kväll på kanal 5 så jag ska återvända dit...