Långledighet
Det som inte var tänkt som en långledighet i våras blev en långledighet ändå.
I torsdags begav jag mig, tillsammans med två av Solna Konståknings killar, ner mot Skåne. Vi skulle på pojksammandrag i Malmö fredag och lördag. Vi började med ett stopp i Osby natten mellan torsdag och fredag. Så skönt att vara hemma i Osby igen. Mamma hade fixat mat och både jag och grabbarna kelade med hundarna.
På fredagen var vi i ishallen hela dagen. Jag älskar kontrasten mellan kyla och värme, då är det sommar. Helt fantastiskt att kunna vara i ishallen och svalka sig och sen gå ut i strålande solsken för att värma sig. Gå runt i underställ en hel dag. Mmmm, mysigt!
Natten till lördag tillbringade vi på ett dagis. Längesen jag sov på luftmadrass i en skolsal. Det var lite nostalgi över det och jag fick lägerkänsla direkt.
Lördagen innebar ytterligare tid i ishallen innan det bar av mot Osby igen. Vi grillade, gick med hundarna, kollade TV, snicksnackade. Vilken skillnad det är att åka iväg ensam med åkarna, man lär verkligen känna dom mer och dom öppnar upp sig.
I söndags körde vi tillbaka till Stockholm. Vi stannade i Linköping för lunch och glass på Bosses. Killarna åt så mycket på Max att det aldrig blev någon glass på Bosses.
Igår fick jag och Jocke äntligen lite egentid för varandra. Jag gick och tränade medan han gick till Webhallen och köpte teknikprylar, rättvis uppdelning tycker jag. Sen gick vi lite på stan, åt glass och lunchade på Mälarpaviljongen. När vi kom hem gick vi ner till bryggorna och tog årets första dopp. Vi låg och torkade i solen och frågade varandra varför vi inte gjort det tidigare under dagen. Vi var bortbjudna på middag så vi kunde inte ligga där och slappa särskilt länge, typiskt.
Dom vi skulle på middag hos bor vid Telfonplan, alltså inte särskilt långt från oss. Vi tyckte det var en jättesmart idé att cykla dit med tanke på det fina vädret och den relativt korta sträckan. När vi tagit oss förbi E4:an tyckte vi inte att det var en lika bra idé längre. Allt gick uppför, precis allt. Vi var anfådda som flodhästar och helt dyngsvetta när vi kom fram, fräscht.
Jag har inte sprungit något sen Scaniamilen och undrar hur mitt knä mår av det. Kan inte springa förrän på fredag och då ska jag springa 3,75 km är det tänkt. Tänk om jag inte håller. Nej, jag får inte tänka så.
I torsdags begav jag mig, tillsammans med två av Solna Konståknings killar, ner mot Skåne. Vi skulle på pojksammandrag i Malmö fredag och lördag. Vi började med ett stopp i Osby natten mellan torsdag och fredag. Så skönt att vara hemma i Osby igen. Mamma hade fixat mat och både jag och grabbarna kelade med hundarna.
På fredagen var vi i ishallen hela dagen. Jag älskar kontrasten mellan kyla och värme, då är det sommar. Helt fantastiskt att kunna vara i ishallen och svalka sig och sen gå ut i strålande solsken för att värma sig. Gå runt i underställ en hel dag. Mmmm, mysigt!
Natten till lördag tillbringade vi på ett dagis. Längesen jag sov på luftmadrass i en skolsal. Det var lite nostalgi över det och jag fick lägerkänsla direkt.
Lördagen innebar ytterligare tid i ishallen innan det bar av mot Osby igen. Vi grillade, gick med hundarna, kollade TV, snicksnackade. Vilken skillnad det är att åka iväg ensam med åkarna, man lär verkligen känna dom mer och dom öppnar upp sig.
I söndags körde vi tillbaka till Stockholm. Vi stannade i Linköping för lunch och glass på Bosses. Killarna åt så mycket på Max att det aldrig blev någon glass på Bosses.
Igår fick jag och Jocke äntligen lite egentid för varandra. Jag gick och tränade medan han gick till Webhallen och köpte teknikprylar, rättvis uppdelning tycker jag. Sen gick vi lite på stan, åt glass och lunchade på Mälarpaviljongen. När vi kom hem gick vi ner till bryggorna och tog årets första dopp. Vi låg och torkade i solen och frågade varandra varför vi inte gjort det tidigare under dagen. Vi var bortbjudna på middag så vi kunde inte ligga där och slappa särskilt länge, typiskt.
Dom vi skulle på middag hos bor vid Telfonplan, alltså inte särskilt långt från oss. Vi tyckte det var en jättesmart idé att cykla dit med tanke på det fina vädret och den relativt korta sträckan. När vi tagit oss förbi E4:an tyckte vi inte att det var en lika bra idé längre. Allt gick uppför, precis allt. Vi var anfådda som flodhästar och helt dyngsvetta när vi kom fram, fräscht.
Jag har inte sprungit något sen Scaniamilen och undrar hur mitt knä mår av det. Kan inte springa förrän på fredag och då ska jag springa 3,75 km är det tänkt. Tänk om jag inte håller. Nej, jag får inte tänka så.
Kommentarer
Trackback
