Petra

I morse tog jag klänning på mig då det var utlovat fint väder. Jag tog en kofta med mig då jag skulle iväg efter jobbet och kvällen eventuellt skulle bjuda på lite svala vindar. Det var soligt och fint när jag åkte hemifrån, men vid 11.00 började det regna. Schysst tänkte jag, men bra att jag iaf har en kofta att dra på mig på väg in till stan senare på dagen. Som tur var slutade det regna och min klänning gjorde ett bra jobb då det varit väldigt kvavt hela eftermiddagen. Jag hade bestämt träff med Johanna efter jobbet för lite middag ute. Som vanligt kom jag ifrån jobbet lite senare än tänkt. Precis när jag stämplat ut på jobbet inser jag att jag inte har koftan med mig. Jag rusar tillbaka till omklädningsrummet. Jag finkammar mitt skåp och bänken brevid men är inte människa till att hitta min kofta. Jag går in på expeditionen och letar överallt, tillochmed i tvättkorgen, men hittar den inte. Jag inser strax därefter att någon faktiskt tagit min kofta, min allra nyaste fina kofta. Jag åkte in till stan och mötte upp Johanna. Vi åt god mat, jag lånade hennes kofta, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Efter vår dejt åkte jag vidare till ett födelsedagsfirande. Jag lånade Jockes tröja. Nu ligger jag i sängen och ska sova. Har bestämt mig gör att jag bara måste vara på jobbet tidigt imorn. Har tänkt det varje dag i två veckor, men är tröttare än vanligt. Var är min kofta?