Petra

Sommaren 2008 köpte min lillasyster Ronja en söt liten hund, Enzo. Det är en fantastiskt fin blandning mellan Cavalier King Charles spaniel och Shitzu. Första dagen när jag, mamma och Ronja hämtat honom i Hörby skulle vi gå ut på en liten promenad, men Enzo var så rädd och skakade så mycket att han fick åka cykelkorg istället för att gå.

Sen den dagen har Enzo varit hela familjens lilla bebis. Mammas och pappas hund Picasso är fortfarande en helt underbar hund, men alla blev kära i Enzo då han charmade alla med sin energi och sitt humör.

En söndag för ungefär en månad sen fick jag ett samtal från Ronja. Hon var jätteledsen och jag kände på mig att hon hade något tråkigt att berätta och det hade hon. Hon berättade att Enzo blivit blind. På fredagen hade Enzo hoppat in i bagaget på mammas och pappas bil utan problem, på lördagen hade mamma varit ute och sprungit med honom och resten av dagen och kvällen gick han in i saker och verkade må allmänt dåligt. Dom åkte in akut till djursjukhuset där dom lös med en lampa i ögonen på Enzo och sa att han fått näthinneavlossning, men att de ändå inte var helt säkra utan rådde Ronja att ta honom till en ögonspecialist så fort som möjligt. Redan dagarna efter fick Enzo tid hos ögonspecialisten där det konstaterades att han var helt blind på vänster öga, men att det fanns en liten chans att han inte skulle bli helt blind på höger öga. Han fick kortisonbehandling och tog borreliaprov. Förhoppningen var att allt överflödigt blod som fanns i ögat och som skulle forslas bort med hjälp av kortisonet skulle vara orsaken till att han inte såg på höger öga, men det var det inte. Det var inte borrelia heller.

Nu, någon månad efter upptäckten har Enzo varit på återbesök hos ögonspecialisten och fått sin slutliga dom: flertalet obehandlade ögoninflammationer. Hemma har dom åkt skytteltrafik till veterinären för att Enzos ögon har runnit. Veterinären Pelle har spolat Enzos tårkanaler och sagt att det är dom det berott på. Nu vet vi att det inte var så. Fy f*n, Pelle har inte bara förstört Enzos liv, han har förstört vårt liv också. Visst, Enzo har samma energi och humör som tidigare men han får inte utlopp för det på samma sätt. Han kan gå uppför trappor, men inte nerför då han inte kan hantera nivåskillnaden när det går fort. Detta innebär att han inte kan springa upp till mig på ovanvåningen när jag är i Osby och burra ner sig i sängen som han alltid gjort. Han får äta kortison livet ut för att inte linsen i ögonen ska gå sönder pg a en infektion för om den gör det måste man operera bort ögonen och det innebär att han måste avlivas. Avlivas, vilket hemskt ord. Jag känner mina tårar rinna längs kinderna bara vid tanken på att Enzo skulle behöva lämna oss. 3 år gammal, och blind. Det var inte det liv vi önskade åt dig vår älskade lilla Enzo, vår bebis, vårt charmtroll.

Världens finaste ögon och blick!
Foto: Monika Manowska



De här fotot ska jag skriva ut/framkalla och ha vid min säng
Foto: Monika Manowska



Finns ingen som är sötare med skägg än Enzo
Foto: Monika Manowska



Undrar vad han tittar på?
Foto: Monika Manowska