Petra

Nu är det slut. Över. Finito. Vi har tränat vårt sista pass ihop för den här gången. Det känns i hjärtat att lämna mina fantastiska lagkamrater, men som tur är kommer några av oss att fortsätta träffas ofta och vi kommer att tävla mot resterande lagmedlemmar då dom kör en omgång BADASS till och vi kör på vårt sätt och tävling innebär att vi kommer hålla kontakten och vem vet, vi kanske kör ett likadant avslut som den här gången?

 

Avslutet den här gången var att vi i fredags träffades på Centralbadet och tog det lugnt tillsammans och sen gick vi ut och åt middag tillsammans. Det var skratt hela kvällen och det är fantastiska människor jag lärt känna lite bättre under våra 8 veckor tillsammans.

 

Idag kom resultatet vad gäller om det är vi Stockholmare eller om det är dom borta i Motala som vunnit. Vi har haft siktet inställt på vinst hela tiden, men det har stundtals känts tungt och därför har i alla fall jag tvivlat lite. Nu behöver jag inte tvivla längre utan vi var utan tvekan det bästa laget och vann! Vi hade utvecklats mest och det känns som en skön bekräftelse.

 

I fredags hade mina flesta lagkompisar det lite tungt. Magdalena fotade, Linns axel fortsatte jävlas, Robban gjorde sig illa i ryggen osv. Jag, jag hade mitt bästa pass någonsin. Jag persade i axelpress, mark, renegade row och handstående pushups. Jag tog 42,5 kg i axelpress, 80 kg i mark, 17,5 kg i renegade row och gjorde 60 handstående pushups. Nu är det bara att ladda om, för på onsdag kör vi igång, 7 veckors tuff träning. Vill ni läsa mer om  BADASS Grande Finale kan ni göra det på Magdalena Bibiks blogg.

 

Jag har haft tur då jag inte haft ont någonstans under vår tuffa träningsperiod, men så i lördags sa det stopp i min vänstra axel. Från att ha lyft 42,5 kg i axelpress till att inte ens kunna få 10 kg över huvudet känns det ganska knäckande inför den nya perioden. Jag tror det kan vara en liten inflammation och ska prova voltaren. Jag är visserligen emot piller, men jag har riktigt ont och kommer inte ta mig igenom det här om jag inte får bort smärtan.

 

Jag får tänka på det som varit och blicka framåt, målmedvetet, då kommer det gå!